Mercury Rev – Deserter’s Songs (1998)

1. Holes (5:55)
2. Tonite It Shows (3:40)
3. Endlessly (4:25)
4. I Collect Coins (1:27)
5. Opus 40 (5:10)
6. Hudson Line (2:54)
7. The Happy End (The Drunk Room) (2:06)
8. Goddess On A Hiway (3:45)
9. The Funny Bird (5:51)
10. Pick Up If You're There (3:05)
11. Delta Sun Bottleneck Stomp (6:17)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #95

Amerikanska Mercury Rev bildades i slutet av 80-talet. I början karriären bjöd bandet på experimentell psykedelisk rock som gradvis som skulle förändras till ett mer melodiskt och utsmyckande sound. Bandet har ofta jämförts med The Flaming Lips, vilket kanske inte är så konstigt då bandets sångare och gitarrist Jonathan Donahue under en tid verkade som kompgitarrist i just The Flaming Lips.

Deserter’s Songs bjuder på en själfull resa fylld av eterisk och vacker musik. Då de svävande och psykedeliska kompositionerna också förgyllts med starka melodier lyfter det hela rejält. Den här typen av musik kan ibland ha en tendens att bli en enda långdragen och seg massa, om än skönlyssnad sådan, men just melodibygget är vad som skiljer agnarna från vetet i detta fall. Det hela landar i en synnerligen briljant platta fylld av effektiv och magisk drömpop.

Topp-3:

1. Goddess On A Hiway
2. Opus 40
3. Holes

8/10

Aerosmith x 3

Aerosmith – Toys In The Attic (1975)


















1. Toys In The Attic (3:07)
2. Uncle Salty (4:09)
3. Adam's Apple (4:33)
4. Walk This Way (3:41)
5. Big Ten Inch Record (2:16)
6. Sweet Emotion (4:34)
7. No More No More (4:34)
8. Round And Round (5:03)
9. You See Me Crying (5:12)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #92

Den mytomspunna amerikanska rockgruppen Aerosmiths historia började i slutet av 60-talet när Steven Tyler, Joe Perry och Tom Hamilton möttes i Sunapee, New Hampshire. 1970 bestämde dessa herrar att bilda ett band med Boston som bas. Aerosmith skulle komma att bli ett av historiens mest populära rockband och upplevde sin första storhetstid i mitten av 70-talet. Bandet splittrades 1979 på grund av drogproblem men gjorde comeback i mitten av 80-talet och upplevde därefter en nyrenässans med mängder av hitsinglar som resultat.

Toys In The Attic var bandets tredje platta och deras dittills mest framgångsrika. Plattan är en uppvisning av bluesbaserad hårdrock av finaste märke. Snillrika melodier, briljanta riff och ett sanslöst sväng förgyller plattan å det grövsta. Skivan håller extremt hög klass rakt igenom och det är väl endast den beiga covern Big Ten Inch Record som faller ur ramen enligt mig. En klassiker i sin fulla rätt!

Topp-3:

1. Sweet Emotion
2. Toys In The Attic
3. Adam’s Apple

9/10


Aerosmith – Rocks (1976)


















1. Back In The Saddle (4:39)
2. Last Child (3:27)
3. Rats In The Cellar (4:06)
4. Combination (3:39)
5. Sick As A Dog (4:12)
6. Nobody's Fault (4:25)
7. Get The Lead Out (3:42)
8. Lick And A Promise (3:05)
9. Home Tonight (3:16)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #93

Aerosmith följde upp succén med Toys In The Attic med albumet Rocks som rent musikaliskt följde i samma fotspår, om än med ett något hårdare och tuffare anslag. Plattan genererade 3 singlar (Back In The Saddle, Last Child och Home Tonight) som samtliga placerade sig högt på Billboardlistan. Personligen tycker jag den är aningen svagare än sin föregångare, topparna är inte lika höga och den totala standarden inte riktigt lika vass. Blytunga Back In The Saddle, svängiga Last Child och snabbhäftande Rats In The Cellar är en sjukt stark inledning av plattan. Detta är förvisso inte min absoluta Aerosmith-favorit, men kvaliteten går ändå inte att förneka.

Topp-3:

1. Back In The Saddle
2. Rats In The Cellar
3. Last Child

7/10


Aerosmith – Pump (1989)


















1. Young Lust (4:18)
2. F.I.N.E. (4:09)
3. Love In An Elevator (5:38)
4. Monkey On My Back (3:57)
5. Janie's Got A Gun (5:38)
6. The Other Side (4:56)
7. My Girl (3:10)
8. Don't Get Mad, Get Even (4:48)
9. Hoodoo/Voodoo Medicine Man (4:39)
10. What It Takes (6:28)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #94

Två år efter Aerosmiths grandiosa comeback på topplistorna i form av Permanent Vacation (9/10 i min bok) släpptes Pump som skulle komma att bli ett av deras allra mest framgångsrika album med fyra lyckosamma hitsinglar som resultat. Själv tycker jag inte den håller samma höga klass som sin föregångare men det säger mer om hur högt jag håller Permanent Vacation. Här har man tagit sitt 70-talsstuk in i 80-talet och adderat sedan tidigare befintligt sväng och tyngd med melodi och keyboards. Love In An Elevator och Janie´s Got A Gun är plattans mest namnkunniga låtar men förstnämnda är numera extremt uttjatad i mina öron. Då är det hårda öppningsspåret Young Lust, svängiga F.I.N.E. och kaxiga Don’t Get Mad, Get Even betydligt roligare.

Topp-3:

1. Young Lust
2. F.I.N.E.
3. Don’t Get Mad, Get Even

7/10

Elvis Costello & The Attractions – This Year’s Model (1978)

1. No Action (1:58)
2. This Year's Girl (3:17)
3. The Beat (3:45)
4. Pump It Up (3:14)
5. Little Triggers (2:40)
6. You Belong To Me (2:22)
7. Hand In Hand (2:33)
8. (I Don't Want To Go To) Chelsea (3:07)
9. Lip Service (2:36)
10. Living In Paradise (3:52)
11. Lipstick Vogue (3:29)
12. Night Rally (2:41)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #91

Declan Patrick MacManus, mer känd under artistnamnet Elvis Costello, är en engelsk singer-songwriter som först gjorde sig ett namn på den brittiska pubrockscenen under mitten av 70-talet. När han albumdebuterade 1977 med My Aim Is True skulle man snarare komma att associera honom med punk/new wave-vågen. Elvis Costello är minst lika känd för sin musik som sin lyrik. Hans förmåga att byta stil har även varit en röd tråd genom hans karriär. Såtillvida att en journalist beskrev honom som “a pop encyclopedia”.

This Year’s Model var Costellos andra platta och det första han gjorde tillsammans med The Attractions. Debutplattan var extremt gitarrorienterad men på uppföljaren består den musikaliska basen mestadels av bas, trummor och keyboard. Detta gjorde This Year’s Model till en klart mer varierad och dynamisk skapelse. De effektiva poplåtarna är dock allestädes närvarande och skivan har ett medryckande driv rakt igenom. Personligen har jag bara hört spridda skurar med Elvis Costello tidigare men denna grymma platta har verkligen fått upp suget att utforska hans diskografi ytterligare. Mycket bra!

Topp-3:

1. (I Don't Want To Go To) Chelsea
2. The Beat
3. This Year’s Girl

8/10

The Black Crowes – Shake Your Money Maker (1990)

1. Twice As Hard (4:09)
2. Jealous Again (4:35)
3. Sister Luck (5:13)
4. Could I've Been So Blind (3:44)
5. Seeing Things (5:18)
6. Hard to Handle (3:08)
7. Thick N' Thin (2:44)
8. She Talks to Angels (5:29)
9. Struttin' Blues (4:09)
10. Stare It Cold (5:13)
11. Live Too Fast Blues/Mercy, Sweet Moan (1:17) (unlisted track)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #90

Amerikanska The Black Crowes med bröderna Chris och Rich Robinson i spetsen (dessa hade tidigare verkat tillsammans under Mr. Crowe’s Garden) bildades 1989 och blev omgående signade av det för den tiden så heta skivbolaget Def American. Bandet bar tydliga influenser ur rockhistorien från band som The Rolling Stones, Faces, Otis Redding och Humble Pie.

Debutplattan Shake Your Money Maker nådde Billboardlistans fjärde plats och gjorde bandet till stjärnor direkt. Hela fem singlar släpptes från albumet varav Hard To Handle och She Talks To Angels lyckades bäst. Albumet svämmar över av svängig bluesrock spetsad med grymma riff och starka melodier. Den själfulle sångaren Chris Robinson lyfter de i grunden urstarka låtarna ännu ett snäpp. Originalitet är inte plattans starkaste kort men det spelar ingen som helst roll när låtkvaliteten och framförandet är såhär vasst. Rock n’ roll!

Topp-3:

1. Jealous Again
2. Twice As Hard
3. Hard To Handle

8/10

Blondie – Parallel Lines (1978)

1. Hanging On The Telephone (2:17)
2. One Way Or Another (3:31)
3. Picture This (2:53)
4. Fade Away And Radiate (3:57)
5. Pretty Baby (3:16)
6. I Know But I Don't Know (3:53)
7. 11:59 (3:19)
8. Will Anything Happen? (2:55)
9. Sunday Girl (3:01)
10. Heart Of Glass (3:45)
11. Gonna Love You Too (2:03)
12. Just Go Away (3:21)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #89

Amerikanska Blondie bildades av sångerskan Debbie Harry och gitarristen Chris Stein 1975. Bandet var något av pionjärer inom new wave- och punkscenen under 70-talets mitt. Deras förmåga att förgylla sin musik med melodistarka popmelodier genererade en mängd hitsinglar. Bandet splittrades 1982 efter att deras sjätte album The Hunter hade släppts.

Parallel Lines var Blondies tredje platta och deras mest framgångsrika. Här återfinns flera av bandets mest kända låtar, som Hanging On The Telephone och Heart Of Glass, och inte mindre än sex singlar släpptes från albumet. Skivan har sålt i otroliga 20 miljoner exemplar världen över. Musiken i sig är inget speciellt i min mening men de snärtiga och effektiva melodierna sätter sig på en gång. Skivans stora behållning är tveklöst sångerskan Debbie Harry som lyckas med att låta uppkäftig och sensuell på en och samma gång. En högst njutbar platta för stunden men inget som lämnar några bestående intryck.

Topp-3:

1. Hanging On The Telephone
2. Heart Of Glass
3. One Way Or Another

6/10

Alice Cooper – Billion Dollar Babies (1973)

1. Hello Hooray (4:14)
2. Raped and Freezin' (3:15)
3. Elected (4:05)
4. Billion Dollar Babies (3:39)
5. Unfinished Sweet (6:17)
6. No More Mr. Nice Guy (3:05)
7. Generation Landslide (4:31)
8. Sick Things (4:18)
9. Mary Ann (2:19)
10. I Love the Dead (5:08)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #88

Alice Cooper var egentligen namnet på den grupp där sångaren/låtskrivaren Vincent Damon Furnier ingick. Bandet bildades i slutet av 60-talet (först under namnet The Nazz) och det skulle dröja ända till 1974 när bandet splittrades innan Vincent Furnier officiellt antog Alice Cooper som sitt egna namn. Den glam-/hårdrock som Alice Cooper framförde skulle sedermera betitlas som skräckrock, mycket på grund av lyriken och den skräckfilmsinspirerade scenshowen.

Billion Dollar Babies producerades av välkände Bob Ezrin och var Alice Coopers sjätte studioalbum i ordningen. Skivan blev en stor framgång och genererade singelhits som Elected och No More Mr. Nice Guy. Albumet paketerades som en grön ormskinnsplånbok och inuti konvolutet kunde man hitta en miljarddollarsedel samt idolbilder.

Med tanke på att hårdrock legat mig varmt sedan barndomen är det märkligt att det är först nu jag lyssnar på Billion Dollar Babies i sin helhet för allra första gången. Man kan ju undra varför då den överlag bjuder på alldeles briljant hårdrock i snygg och läcker 70-talsproduktion. Det som slår mig är att det finns så oerhört mycket mer här att hämta än de välkända hitsen. Grymt bra platta, nu skall jag grotta vidare i diskografin!

Topp-3:

1. Raped And Freezin’
2. Billion Dollar Babies
3. Hello Hooray

9/10

The Byrds - The Notorious Byrd Brothers (1968)

1. Artificial Energy (2:18)
2. Goin' Back (3:26)
3. Natural Harmony (2:11)
4. Draft Morning (2:42)
5. Wasn't Born to Follow (2:04)
6. Get to You (2:39)
7. Change Is Now (3:21)
8. Old John Robertson (1:49)
9. Tribal Gathering (2:03)
10. Dolphin's Smile (2:00)
11. Space Odyssey (3:52)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #87

Amerikanska The Byrds slog igenom under mitten av 60-talet och skulle komma att bli enormt inflytelserika, inte minst gällande utvecklingen av subgenrer som folkrock, psykedelisk rock och countryrock. Bandets mest namnkunniga medlemmar var David Crosby och Roger McGuinn, båda på sång och gitarr, varav sistnämndas 12-strängade gitarr blev något av ett signum för bandet.

The Notorious Byrd Brothers var bandets femte platta som trots att den hyllades av kritiker inte nådde samma försäljningsframgång som dess föregångare. Albumet spelades in under stökiga bandförhållanden. David Crosby lämnade bandet under inspelningen, bl.a. eftersom han inte fick med en av sina egna kompositioner. På grund av bråk i studion slutade också trummisen Michael Clark.

Allmänt ses denna som bandets mest experimentella och fulländade skiva. Plattan är tämligen varierad och spänner från country och folkrock till spacerock och psykedelia. Personligen tycker jag låtkvaliteten är väldigt jämn, detta på bekostnad av klockrena fullträffar. Det är en högst njutbar lyssning från början till slut men man saknar den där odödliga klassikern i det stora hela.

Topp-3:

1. Goin’ Back
2.Wasn’t Born To Follow
3. Old John Robertson

6/10

Travis – The Man Who (1999)

1. Writing to Reach You (3:41)
2. The Fear (4:12)
3. As You Are (4:14)
4. Driftwood (3:33)
5. The Last Laugh of the Laughter (4:20)
6. Turn (4:24)
7. Why Does It Always Rain on Me? (4:25)
8. Luv (4:55)
9. She's So Strange (3:15)
10. Slide Show (3:06)
11. Blue Flashing Light (Hidden Track) (3:43)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #86

The Man Who är det skotska indiepopbandet Travis andra album och var skivan där de fick sitt internationella erkännande. Plattan nådde t.ex. allra högst på brittiska albumlistan och en åttonde plats i Australien. Skivan är dedikerad till Stanley Kubrick och titeln refererar till boken ”The Man Who Mistook His Wife For A Hat” av Oliver Sack.

The Man Who är en platta som tydligt visar på mognad gentemot debutplattan Good Feeling. Skivan är betydligt lugnare och djupare, fylld av atmosfärisk och luftig gitarrpop till skillnad från debutens upptempolåtar med allsångsrefränger. Hitsen Why Does It Always Rain On Me? och Turn avviker något från plattans norm och detta i positivt avseende. Skivan är bra, inget snack om saken, men faktum kvarstår ändå att det är när bandet dyngar på med arenarockrefränger de är som bäst. Det introverta gör de tyvärr inte riktigt lika bra.

Topp-3:

1. Turn
2. Why Does It Always Rain On Me?
3. Driftwood

7/10