1. Alone Again Or (3:16)
2. A House Is Not a Motel (3:31)
3. Andmoreagain (3:18)
4. The Daily Planet (3:30)
5. Old Man (3:02)
6. The Red Telephone (4:46)
7. Maybe the People Would Be the Times or Between Clark and Hilldale (3:34)
8. Live and Let Live (5:26)
9. The Good Humor Man He Sees Everything Like This (3:08)
10. Bummer in the Summer (2:24)
11. You Set the Scene (6:51)
Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #3
Love brukar av kännare betecknas som ett av 60-talets mest underskattade band. Deras sound var till viss del influerat av The Byrds men melodierna i Loves psykedeliska pop var avsevärt mer intrikata och svårgenomträngliga vilket kan förklara varför det stora genombrottet aldrig kom. Jim Morrison i The Doors skall vid något tillfälle ha sagt att deras mål var att bli lika stora som Love, vilket man ju kan säga lyckades…
Enligt samstämmiga uppgifter är Forever Changes Loves mästerverk och stora stund. Även om kompositionerna inte är raka och snabbhäftande gillade jag skivan från första stund. Originaliteten är slående och framförandet känns ärligt och direkt från hjärtat. Dock kan jag inte hålla med om att detta är ett felfritt mästerverk då vissa av låtarna bitvis haltar och känns något krystade. Men i spår som Alone Again Or (den enda låten som beskrivas som en potentiell hit) och A House Is Not A Motel är det omöjligt att värja sig. Min allra största favorit är dock The Red Telephone som bjuder på helt underbart udda ackordföljder som ändå känns helt naturliga och smittande. Nämnda låt bara måste ha varit en stor inspirationskälla när Blur skrev sin hitlåt For Tomorrow, jag finner i alla fall stora likheter dem emellan. Läckert omslag för övrigt!
7/10
Spotify: http://open.spotify.com/album/6myt0Ez6hGJIPQeZKgY8um
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar