Depeche Mode x 2

Depeche Mode – Music For The Masses (1987)


















1. Never Let Me Down Again (4:47)
2. The Things You Said (4:02)
3. Strangelove (4:56)
4. Sacred (4:47)
5. Little 15 (4:18)
6. Behind the Wheel (5:18)
7. I Want You Now (3:44)
8. To Have and to Hold (2:51)
9. Nothing (4:18)
10. Pimpf (3:56)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #42

Depeche Mode har varit ett av mina absolut största favoritband allt sedan starten 1981. Efter att ha hört den smittande synthslingan i I Just Can’t Get Enough var jag fast. Jag har därefter följt deras långa karriär med stort intresse och hängt på låset varje gång det vankats skivsläpp.

Music For The Masses tillhör faktiskt ett av de album jag hade ovanligt svårt att uppskatta när det släpptes. Faktum är att jag vid denna tidpunkt tröttnade lite och släppte bandet under en kortare period. Dock hittade jag tillbaks både till bandet och nämnda skiva. Även om jag tycker att ett album som Black Celebration mer hör hemma i boken ”1001 Album du måste höra innan du dör” råder det inget tvivel om att detta är mycket, mycket bra. Svärtan i Behind The Wheel, melodiösa toppnummer som Sacred och Strangelove, snygga ballader som Little 15 och The Things You Said, för att inte säga monsterhiten Never Let Me Down Again är skäl nog för detta omdöme. Mycket bra men inte bäst.

Topp-3:

1. Behind The Wheel
2. Never Let Me Down Again
3. Sacred

8/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/2ybu0EJFA2jgoOFy64LKf0


Depeche Mode – Violator (1990)


















1. World in My Eyes (4:26)
2. Sweetest Perfection (4:43)
3. Personal Jesus (4:56)
4. Halo (4:30)
5. Waiting for the Night (6:07)
6. Enjoy the Silence (6:12)
7. Policy of Truth (4:55)
8. Blue Dress (5:41)
9. Clean (5:28)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #43

Om jag vid föregående skivsläpp hade tröttnat något på Depeche Mode gjorde inte bara skivsläppet av Violator att jag hittade tillbaks till bandet, nu var suget större än någonsin. Denna platta är nämligen såväl låt- som produktionsmässigt det bästa de någonsin gjort. Den mästerliga videon till pärlan Enjoy The Silence knockade mig direkt och när plattan sedermera kom gjorde den mig inte besviken, tvärtom!

Violator är ett mästerverk i sin puraste form. Här snickrade Depeche Mode ihop ett fullfjädrat bygge med millimeterprecision där allt, precis allt är helt perfekt. Megahiten Personal Jesus är faktiskt svagast här, och det har jag tyckt från allra första början. Och det, mina vänner, talar sitt tydliga språk…

Topp-3:

1. World In My Eyes
2. Policy Of Truth
3. Enjoy The Silence

10/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/1v6DV6Bt0kDsX1Vd1f7CEe

The Rolling Stones – Aftermath (1966)

1. Mother's Little Helper (2:45)
2. Stupid Girl (2:56)
3. Lady Jane (3:08)
4. Under My Thumb (3:41)
5. Doncha Bother Me (2:41)
6. Goin' Home (11:13)
7. Flight 505 (3:27)
8. High and Dry (3:08)
9. Out of Time (5:37)
10. It's Not Easy (2:56)
11. I Am Waiting (3:11)
12. Take It or Leave It (2:47)
13. Think (3:09)
14. What to Do (2:32)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #41

Aftermath var Rolling Stones fjärde studioalbum och det första med uteslutande eget material skrivet av Jagger/Richards. Som brukligt var vid denna tidpunkt släpptes albumet i flera olika utgåvor, ovanstående är originalreleasen släppt i UK. Den amerikanska utgåvan såg t.ex. annorlunda ut såtillvida att låtar som Mother’s Little Helper och Out Of Time märkligt nog hade exkluderats. Å andra sidan innehöll denna version en av deras allra bästa låtar i form av Paint It Black.

Som vanligt när det gäller detta band blandar de och ger hiskeligt, skillnaden mellan höjdpunkter som Under My Thumb och bottennapp som High And Dry är brutal. Aftermath visar här och där prov på vilket fantastiskt band detta var när det begav sig. Tyvärr sänker ojämnheten helhetsintrycket något enormt och det är tragiskt nog genom samlingsplattor man uppskattar Rolling Stones första period på de bästa av sätt.

Topp-3:

1. Under My Thumb
2. Out Of Time
3. I Am Waiting

6/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/614jg7kLfaQpgm06A7nrGf

Jean Michel Jarre – Oxygene (1976)

1. Oxygene (Part I) (7:40)
2. Oxygene (Part II) (8:04)
3. Oxygene (Part III) (2:58)
4. Oxygene (Part IV) (4:07)
5. Oxygene (Part V) (10:31)
6. Oxygene (Part VI) (6:19)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #40

Nu är stunden kommen för ett extremt betydelsefullt album. Jean Michel Jarre spelade in Oxygene i sin hemstudio med hjälp av analoga synthesizers och andra elektroniska instrument. Detta album sägs ha lagt grunden för den elektroniska musiken då det var högst nyskapande när det släpptes.

Men det är inte bara betydelsefullt, det är sjukt bra också! De drömska och melodiska landskap Jarre målar upp med sina elektroniska hjälpmedel är så oerhört vackra och gåshudsframkallande att man saknar ord. Dessutom låter albumet fortfarande helt fantastiskt, trots att det var såpass länge sedan det släpptes. Jag har genom åren ständigt återkommit till skivan och det känns som en nyförälskelse varje gång. Helt omistligt!

Topp-3:

1. Oxygene (Part II)
2. Oxygene (Part IV)
3. Oxygene (Part V)

9/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/7FQgQESHkGJfIArvwg1gsj

The Cure – Disintegration (1989)

1. Plainsong (5:12)
2. Pictures of You (7:24)
3. Closedown (4:16)
4. Lovesong (3:28)
5. Last Dance (4:42)
6. Lullaby (4:08)
7. Fascination Street (5:16)
8. Prayers for Rain (6:04)
9. The Same Deep Water as You (9:18)
10. Disintegration (8:18)
11. Homesick (7:06)
12. Untitled (6:30)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #39

Disintegration var The Cures återgång till de melankoliska landskapen de målade upp i början av sin karriär. Mycket kanske beroende av att låtarna skrevs när Robert Smith led av depression under slutet av 80-talet. Något som skall ha varit resultatet av prestationsångest samt ökat droganvändande.

Denna skiva är klart mer krävande att ta till sig än dess föregångare även om den inte kan betecknas som extremt svårtillgänglig. Skivan kännetecknas av svävande, långsamma låtar med återkommande melodier. Känslan man får av plattan är närmast filmisk. Om man bortser från de i sammanhanget snabbhäftande Pictures Of You och Lovesong är det ett album som tar ett antal genomlyssningar innan helhetsupplevelsen sjunker in. Dock blir man sedermera rikligt belönad då detta är ett av bandets bästa och mest genomarbetade album.

Topp-3:

1. Pictures Of You
2. Plainsong
3. Lovesong

8/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/7uUltiwqvVn8Uy23Hdf1kE

Boston – Boston (1976)

1. More Than A Feeling (4:45)
2. Peace Of Mind (5:02)
3. Foreplay/Long Time (7:47)
4. Rock And Roll Band (3:00)
5. Smokin' (4:19)
6. Hitch A Ride (4:11)
7. Something About You (3:48)
8. Let Me Take You Home Tonight (4:43)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #38

Boston gjorde redan med sin debutplatta en enorm succé. Plattan är en av de mest sålda skivorna genom tiderna i USA med hysteriska 17 miljoner exemplar. Bandets frontfigurer bestod av gitarristen Tom Sholz och sångaren Brad Delp som nyligen tragiskt begick självmord.

Plattan är, som fallet alltid varit med Boston, extremt välproducerad och framförd av oerhört skickliga musiker. Den inledande trion låtar (med megahiten More Than A Feeling i spetsen) är grymt bra men när det sedan går över i ett par rock ’n roll-standards tappar jag intresset något. Jag har alltid föredragit Bostons lite mer melodiösa låtar vilket kanske avspeglar sig där. Ett klassiskt album, med all rätt, även om jag själv inte slukar allt med hull och hår.

Topp-3:

1. More Than A Feeling
2. Peace Of Mind
3. Something About You

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/1SmDvdTqzLfzPgt6vSDfBC

R.E.M. – Green (1988)

1. Pop Song 89 (3:04)
2. Get Up (2:39)
3. You Are the Everything (3:41)
4. Stand (3:10)
5. World Leader Pretend (4:17)
6. The Wrong Child (3:36)
7. Orange Crush (3:51)
8. Turn You Inside-Out (4:16)
9. Hairshirt (3:55)
10. I Remember California (4:59)
11. Eleventh, Untitled Song (3:10)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #37

Green, R.E.M.s sjätte studioalbum i ordningen, var deras första på ett majorbolag. För att undvika att göra ett album på rutin gjorde bandet ett tämligen annorlunda drag. Under inspelningsprocessen experimenterade bandet genom att konstant byta instrument med varandra för att få nya infallsvinklar och utveckla deras sound. Michael Stipe skrev dessutom texterna innan och under tiden låtarna komponerades, vilket inte hade skett tidigare.

Plattan är en tämligen jämn skapelse och har en mycket bra ljudbild. Personligen saknar jag de där stora höjdpunkterna som de skulle ha för vana att skämma bort oss med på de album som komma skulle (mina favoriter är Automatic For The People och Up). Dock, ett mer än stabilt album från ett mycket bra band med stark särprägel.

Topp-3:

1. Orange Crush
2. Pop Song 89
3. Stand

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/2gbg6cfCNwtrJUj5bwpRoG

Jakob Hellman - …Och Stora Havet (1989)

1. Tårarna (3:32)
2. Du Är Allt Jag Vill Ha (3:14)
3. Vara Vänner (3:39)
4. Vackert Väder (3:44)
5. Vintern Dör (3:34)
6. Visa Mej (2:24)
7. Hon Har Ett Sätt (3:20)
8. Sköra Värld (3:29)
9. Tåg (3:15)
10. Stora Havet (3:52)
11. Glada Dagar (4:27)
12. Avundsjuk På Dej (3:49)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #36

Jakob Hellmans karriär är något av de märkligaste som skådats i svensk musikhistoria. Han dansade in som en virvelvind med ett sällan skådat mästerverk och försvann sedan från scenen för att aldrig komma tillbaks igen. Skivan gjorde stor succé hos såväl den stora massan som kritikerna men den hett efterlängtade uppföljaren kom aldrig. Man kan anta att anledningen var att han hade stora svårigheter att infria de enorma förväntningar samt att han aldrig trivdes i rampljuset.

…Och Stora Havet är ett osannolikt bra och tidlöst album. Jag kommer ihåg när jag såg honom framföra Tåg på TV innan plattan släpptes, jag golvades direkt och undrade hur en debutant kunde låta såhär grymt proffsig och bra. De klockrena kompositionerna, det klanderfria framförandet och den grymma produktionen gör att plattan för evigt etsat sig fast i historieböckerna. Nästan allt på detta album är helt enkelt omistligt.

Topp-3:

1. Tåg
2. Vintern Dör
3. Hon Har Ett Sätt

9/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6kGjc8k2YvmmZGqspJuRlK

The Police – Regatta de Blanc (1979)

1. Message In A Bottle (4:51)
2. Reggatta de Blanc (3:06)
3. It's Alright For You (3:13)
4. Bring On The Night (4:15)
5. Deathwish (4:13)
6. Walking On The Moon (5:02)
7. On Any Other Day (2:57)
8. The Bed's Too Big Without You (4:26)
9. Contact (2:38)
10. Does Everyone Stare (3:52)
11. No Time This Time (3:17)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #35

Efter en trög start på grund av dålig exponering av skivbolaget gjorde The Police (med Sting i spetsen) sig ett namn efter en lyckad USA-turné samt när singeln Roxanne blev en stor hit. Bandets signum var att mixa regelrätt pop/rock med influenser från jazz, reggae och punk och stack därigenom ut från massan en hel del.

Regatta de Blanc är deras andra platta som blev deras första riktigt stora kommersiella succé. Skivan inleds med dess stora höjdpunkt i form av den briljanta Message In A Bottle. Därefter puttrar det på småtrevligt hela vägen utan att lyfta till nämnda låts höjder. Ett trivsamt album som med tvekan når godkänt. Uppföljaren Zenyatta Mondatta är avsevärt bättre i min bok.

Topp-3:

1. Message In A Bottle
2. Walking On The Moon
2. Bring On The Night

5/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/4nakblGxQH5IJgJL7Wcho8

The Sisters Of Mercy – Floodland (1987)

1. Dominion/Mother Russia (7:01)
2. Flood I (6:22)
3. Lucretia My Reflection (4:57)
4. 1959 (4:09)
5. This Corrosion (9:08)
6. Flood II (6:47)
7. Driven Like The Snow (6:27)
8. Never Land (A Fragment) (2:46)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #34

Under 80-talet lyssnade jag en hel del på gothrock och The Sisters Of Mercy var såklart något av husgudar (även om mitt absoluta favoritband inom genren var avkomman The Mission). Lite märkligt kan jag tycka att det är just ”Floodland” av deras tre förnämliga album som är representerat i boken ”1001 Album du måste höra innan du dör”. Inte för att den på något vis inte hör hemma här men att den fantastiska och stilbildande debutplattan ”First And Last And Always” har förbisetts känns mycket märkligt.

”Floodland” är dock ett mycket gediget verk som släpptes efter att bandet mer eller mindre hade splittrats. Kvar från debutplattan var ju bara Andrew Eldritch (och Dr Avalanche då…) och som enda medhjälpare här har han Patricia Morrison på bas. Soundet har i jämförelse med debutplattan uppgraderats och det låter stort och mäktigt. A-sidan är helt enkelt briljant med Lucretia My Reflection som den absoluta höjdpunkten, en låt som byggs runt en hypnotisk läcker basslinga. B-sidan håller dock inte riktigt samma klass, jag är till skillnad från vissa andra inte sådär extremt förtjust i singelhiten This Corrosion även om den är vassast på denna sida. Dåligt blir det inte på långa vägar men det är tveklöst den starka A-sidan som bär upp plattan och det på ett fenomenalt sätt.

Topp-3:

1. Lucretia My Reflection
2. Dominion/Mother Russia
3. Flood I

8/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/1bdmlhN1oQWRlNRypPfpYt

The Stone Roses – The Stone Roses (1989)

1. I Wanna Be Adored (4:52)
2. She Bangs the Drums (3:42)
3. Waterfall (4:37)
4. Don't Stop (5:17)
5. Bye Bye Badman (4:00)
6. Elizabeth My Dear (0:59)
7. (Song for My) Sugar Spun Sister (3:25)
8. Made of Stone (4:10)
9. Shoot You Down (4:10)
10. This Is the One (4:58)
11. I Am the Resurrection (8:12)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #33

The Stone Roses debutplatta är ett oerhört stilbildande verk som influerat och inspirerat en mängd band. I mångt och mycket kan man säga att den var en av de viktigaste plattorna för starten av Manchester-vågen (alternativt ”Madchester”) som formligen exploderade under 90-talet. Själv var jag en av de som golvades av detta album och slukade därefter allt som släpptes inom genren.

Skivan lyser av ett extremt självförtroende och en kaxighet som resulterade i en låtmässigt rent sensationell platta. När man lyssnar på plattan slås man av att nästan alla låtar är en potentiell hit och att produktionen känns tidlös då den låter minst lika bra idag. Det arketypiska trumspelet blev för övrigt standard för samtliga band som sedermera hakade på vågen. Ett melodiskt storverk i sin fulla prakt kort och gott!

Topp-3:

1. Made of Stone
2. This Is the One
3. (Song for My) Sugar Spun Sister

9/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/31eVy40izB7C3hHSIDIMYd

Orchestral Manoeuvres In The Dark - Architecture & Morality (1981)

1. The New Stone Age (3:22)
2. She's Leaving (3:28)
3. Souvenir (3:39)
4. Sealand (7:47)
5. Joan of Arc (3:48)
6. Joan Of Arc (Maid Of Orleans) (4:12)
7. Architecture And Morality (3:43)
8. Georgia (3:24)
9. The Beginning And The End (3:48)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #32

Mitt första möte med Orchestral Manoeuvres In The Dark var på en skolresa under 80-talet när vi lyssnade på ett blandband en kompis hade spelat in. På denna kompilation fanns två låtar med OMD i form av ”Tesla Girls” och ”Enola Gay” och båda dessa tilltalade mig skarpt. Jag har allt sedan dess hyst en viss förkärlek till detta band, mycket på grund av den eminente vokalisten Andy McCluskey, dock utan att jag utforskat deras diskografi helhjärtat.

Architecture & Morality är inte bara deras kritiskt mest hyllade album, det har dessutom sålt i 3 miljoner exemplar. Denna platta är innehållsmässigt klart mer intressant och spännande än deras sentida lite mer lättillgängliga och i viss mån slätstrukna inspelningar. The New Stone Age inleder något trevande och stelt men därefter bjuder de på en rad gåshudsgenererande kompositioner med en sällan skådad melodikänsla. Det flitiga användandet av mellotron förhöjer upplevelsen avsevärt dessutom. Det finns som sagt några överkomliga låtar men höjdpunkterna är i numerärt överläge och påvisar vilket oerhört kompetent band detta är i sina bästa stunder.

Topp-3:

1. Joan of Arc
2. Souvenir
3. She’s Leaving

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6bR98XzGnklTORDvZ7Oc2i

Jethro Tull – Aqualung (1971)

1. Aqualung (6:31)
2. Cross-Eyed Mary (4:06)
3. Cheap Day Return (1:21)
4. Mother Goose (3:51)
5. Wond'ring Aloud (1:53)
6. Up To Me (3:14)
7. My God (7:08)
8. Hymn 43 (3:15)
9. Slip Stream (1:12)
10. Locomotive Breath (4:23)
11. Wind Up (6:01

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #31

Jethro Tull är ännu ett av dessa klassiska band jag länge inte trodde var något för mig. Jag har skrivit detta förut på denna sida och det är slående hur förutfattade meningar kan göra att man lyckas undvika en massa fantastisk musik som finns därute. Jethro Tull var av någon outgrundlig anledning ett band jag inte hade hört en ton av innan 2005 (ja, det är sant!). Detta år vann jag dock, i en tävling på Sweden Rock Festivals messageboard, en CD-utgåva av deras klassiska konceptalbum ”Thick As A Brick”. Jag gillade vad jag hörde och började därefter utforska bandet mer och sedan var jag fast. I dagsläget är jag stolt ägare av 10 av deras album på vinyl och jag tänker inte sluta där då jag numera rankar Tull som ett av mina favoritband…

Aqualung är ett helgjutet konceptalbum som jag (tillsammans med Thick As A Brick) graderar som deras starkaste verk. Bandets progressiva hårdrock bär som vanligt drag av folkmusik vilket ger deras sound en skön spännvidd och stark melodikänsla. Aqualung är lite mer gitarrbaserad än vanligt men känns ändå som en typisk Tull-platta. Skillanden är dock att de här bjuder på en skapelse helt utan tendens till svackor med tillägg att höjdpunkterna är extrema. Själva grundbulten för ett storverk således!

Topp-3:

1. Aqualung
2. Wind Up
3. Locomotive Breath

9/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/0NGM3Ftwjw0dLNpAowmz3x

Madness – The Rise & Fall (1982)

1. Rise and Fall (3:16)
2. Tomorrow's (Just Another Day) (3:10)
3. Blue Skinned Beast (3:22)
4. Primrose Hill (3:36)
5. Mr. Speaker Gets the Word (2:59)
6. Sunday Morning (4:01)
7. Our House (3:23)
8. Tiptoes (3:29)
9. New Delhi (3:40)
10. That Face (3:39)
11. Calling Cards (2:19)
12. Are You Coming (With Me) (3:17)
13. Madness (Is All in the Mind) (2:53)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #30

Trots att Madness är något av ett favoritband hos undertecknad har de, förutom det briljanta debutalbumet, haft svårt att få till riktigt helgjutna plattor. Antingen har experimentlustan varit något för stor eller också har låtskrivarpennan blivit lite trubbig efter hand. The Rise & Fall är förvisso ett varierat och spännande album som också innefattar några av bandets främsta kompositioner. Tyvärr finns också låtar som man gärna vill hoppa över vilket gör att helhetsupplevelsen haltar en hel del. Deras största hit Our House (som märkligt nog fortfarande är lika bra) och Tomorrow’s Just Another Day är låtmässiga fullträffar och enkla att ta till sig. De lite mer utmanande låtarna på The Rise & Fall missar dock målet lite grand i sin iver på att utforska ny mark. Nej, för att man skall få avnjuta Madness på topp gör man bäst i att kompilera en samling med guldkornen, alternativt avnjuter man det redan nämnda storverket till debut (One Step Beyond).

Topp-3:

1. Our House
2. Tomorrow’s (Just Another Day)
3. Rise and Fall

6/10

Muse – Black Holes And Revelations (2006)

1. Take A Bow (4:35)
2. Starlight (3:59)
3. Supermassive Black Hole (3:29)
4. Map Of The Problematique (4:18)
5. Soldier's Poem (2:03)
6. Invincible (5:00)
7. Assassin (3:31)
8. Exo-Politics (3:53)
9. City Of Delusion (4:48)
10. Hoodoo (3:43)
11. Knights Of Cydonia (6:06)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #29

När jag hörde låten Plug In Baby 2001 fångade den mitt intresse på stående fot. Melodislingan etsade sig fast i minnet omedelbart och dessutom fascinerades jag av Matt Bellamys sång som starkt påminde om Thom Yorke (Radiohead). Dock blev det aldrig av att jag skaffade plattan (Origin Of Symmetry) och sedan föll de i glömska ända tills Black Holes And Revelations dök upp. Även om jag gillade vad jag hörde föll jag inte pladask direkt och när jag sedan såg Muse som förband till Depeche Mode på Stockholms Stadion samma år blev jag inte golvad då heller. Men när förra årets briljanta platta The Resistance dök upp gick jag tillbaks och helt plötsligt uppenbarade sig denna skatt av fantastiska låtar.

Black Holes And Revelations är en smakfullt varierad platta fylld av mästerliga kompositioner, framfört på ett energiskt och dedikerat vis. När en så lysande låt som Knights Of Cydonia inte får plats på min Topp-3 förstår man genast vilka knivskarpa konkurrenter den har. Men nu är det så att den härligt struttiga Exo-Politics, hypnotiska Map Och The Problematique och snabbhäftande Starlight är ÄNNU bättre. Den som mot förmodan missat detta band har nu fått en direkt order att åtgärda detta!

Topp-3:

1. Exo-Politics
2. Map Of The Problematique
3. Starlight

9/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/0lw68yx3MhKflWFqCsGkIs

David Bowie – Station To Station (1976)

1. Station to Station (10:14)
2. Golden Years (4:00)
3. Word on a Wing (6:03)
4. TVC 15 (5:33)
5. Stay (6:15)
6. Wild Is the Wind (6:02)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #28

David Bowie är en artist jag har pinsamt dålig koll på. Förutom de allra mest kända låtarna är det egentligen bara albumet Let’s Dance som jag tidigare har lyssnat på ordentligt, och det är ju näppeligen representativt för denne produktive artist. Station To Station är ju ett av hans mest kritikerhyllade album och därför kändes det bra att påbörja min djupare utforskning av diskografin där. Plattan är tämligen varierad och starkt färgad av den under 70-talet pågående Krautscenen. Låtarna har oftast flera olika ansikten med en hel olika partier, främst märkbart i mina två favoriter som Word On A Wing och titelspåret. Andra halvan är dock mycket mer utmanande och även om det börjar växa så smått är den inte alls lika spännande eller bra då melodierna går vilse som en direkt orsak av för stor experimentlusta. En trevlig bekantskap ändå och jag lär få anledning att återkomma till denne herre då hans alster är flitigt representerade i boken ”1001 album du måste höra innan du dör”.

Topp-3:

1. Word On A Wing
2. Station To Station
3. Golden Years

6/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/7Ce9NBNo6wHUKbvZS41NOH

Talk Talk – The Colour Of Spring (1986)

1. Happiness Is Easy (6:30)
2. I Don't Believe in You (5:02)
3. Life's What You Make It (4:28)
4. April 5th (5:51)
5. Living in Another World (6:58)
6. Give It Up (5:17)
7. Chameleon Day (3:20)
8. Time It's Time (8:14)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #27

Brittiska Talk Talk gjorde ett starkt intryck på mig när jag för första gången hörde den briljanta Life’s What You Make It. Märkligt nog dröjde det väldigt länge innan jag inhandlade fullängdaren. Än märkligare är att jag ännu inte kollat upp något mer album i deras diskografi trots att jag med allra största säkerhet skulle uppskatta det. The Colour Of Spring är till största del ett ytterst njutbart album där Mark Hollis säregna sång förgyller helheten och lyfter det i grunden starka materialet. Den smittande pianoslingan i nämnda Life’s What You Make It (briljant video för övrigt) är fortfarande den stora höjdpunkten här men låtar som Living In Another World och Give It Upp är nästan lika magiska. Allt är förvisso inte lika fantastiskt men likgiltig lämnas man aldrig. Nu är det dags att utforska resten av backkatalogen!

Topp-3:

1. Life’s What You Make It
2. Give It Up
3. Living In Another World

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/70V1kL7w7Q9pDU4I6zDjYE

U2 – War (1983)

1. Sunday Bloody Sunday (4:40)
2. Seconds (3:10)
3. New Year's Day (5:35)
4. Like a Song... (4:46)
5. Drowning Man (4:14)
6. The Refugee (3:40)
7. Two Hearts Beat as One (4:03)
8. Red Light (3:46)
9. Surrender (5:34)
10. 40 (2:35)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #26

Att War var skivan som blev U2s kommersiella genombrott råder det inga tvivel om. Inte minst på grund av de briljanta kompositionerna Sunday Bloody Sunday och New Year’s Day som än idag är inventarier i setlistan på deras spelningar. Även om jag gillar allt U2 gjort fram t.o.m. Achtung Baby hör inte War till mina absoluta favoriter med bandet. Dessa står istället att finna i trojkan The Unforgettable Fire, The Joshua Tree och redan nämnda Achtung Baby. War är tvivelsutan ett riktigt starkt album av ett band som har något att berätta både sett till lyrik såväl som själva musiken. Dock tycker jag det här finns ett antal utfyllnadsspår som inte berör det där lilla extra för att generera ett riktigt toppbetyg. Men New Year’s Day rankar jag som en av deras fem bästa låtar någonsin.

Topp-3:

1. New Year’s Day
2. Sunday Bloody Sunday
3. Two Hearts Beat As One

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/56BBZEpTTgxfLNNY0n563Y

The Cult – Electric (1987)

1. Wild Flower (3:38)
2. Peace Dog (3:34)
3. Lil' Devil (2:44)
4. Aphrodisiac Jacket (4:11)
5. Electric Ocean (2:49)
6. Bad Fun (3:34)
7. King Contrary Man (3:12)
8. Love Removal Machine (4:17)
9. Born to Be Wild (3:55)
10. Outlaw (2:52)
11. Memphis Hip Shake (4:00)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #25

Nu år det återigen dags för ett av mina absoluta favoritalbum alla kategorier. The Cult hade i och med föregångaren "Love" fått något av ett genombrott. Uppföljaren spelades först in i samma anda men avbröts för att sedemera utveckla sig till något helt annorlunda än vad de hade gjort tidigare. Producenten Rick Rubin skalade bort allt överflöd och istället för det stora och något gothiska soundet på ”Love” spelades de nyskrivna låtarna in med en torr och rå ljudbild. Kompositionerna är också tämligen jordnära och raka med elgitarren i förarsätet. Själv tycker jag skivan låter helt fantastisk och mitt vinylexemplar är sönderspelat till oigenkännlighet (vilket påminner mig om att jag måste investera i en ny utgåva). Ian Astburys uppkäftiga sång passar som hand i handske till detta och plattan är en enda lång Eriksgata fylld av briljanta och tidlösa rocklåtar. Total perfektion!

Topp-3:

1. Wild Flower
2. Peace Dog
3. Li’l Devil

10/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6b36dzEUgqlYQ27RN3DdqE

Genesis – The Lamb Lies Down On Broadway (1974)

Skiva 1
1. The Lamb Lies Down on Broadway (4:55)
2. Fly on a Windshield (2:47)
3. Broadway Melody of 1974 (1:58)
4. Cuckoo Cocoon (2:14)
5. In the Cage (8:15)
6. The Grand Parade of Lifeless Packaging (2:45)
7. Back in N.Y.C. (5:49)
8. Hairless Heart (2:25)
9. Counting Out Time (3:45)
10. The Carpet Crawlers (5:16)
11. The Chamber of 32 Doors (5:40)

Skiva 2
1. Lilywhite Lilith (2:40)
2. The Waiting Room (5:28)
3. Anyway (3:18)
4. The Supernatural Anaesthetist (2:50)
5. The Lamia (6:57)
6. Silent Sorrow in Empty Boats (3:06)
7. The Colony of Slippermen: The Arrival/A Visit to the Doktor/The Raven (8:14)
8. Ravine (2:05)
9. The Light Dies Down on Broadway (3:32)
10. Riding the Scree (3:56)
11. In the Rapids (2:24)
12. It (4:58)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #24

Genesis var länge för mig ett band som jag medvetet inte brydde mig om. Anledningen är att jag under min uppväxt inte alls hade koll på deras bakgrund utan associerade bandet med plattorna de släppte under sent 80-tal och framåt, skivor som inte berörde mig det allra minsta. I samband med att jag sent omsider började uppskatta och utforska den progressiva rocken blev jag närmast golvad när plattan Selling England By The Pund nådde mina öron. Jag blev nästan förbannad att jag, som älskar att utforska musik i alla dess former, genom förnekelse och idiotisk envishet inte hade brytt mig om att kolla upp bandet närmare.

Numera har jag dock mer koll och mer eller mindre älskar allt de släppt fram till och med …And Then There Were Three. The Lamb Lies Down On Broadway har dock varit ett svårsmält album för mig. På grund av mitt nuvarande bloggprojekt har jag återgått till plattan och givit den säkert 5-6 koncentrerade genomlyssningar och nu börjar det faktiskt lossna. På det hela taget har jag svårt att plocka ut några enskilda favoriter, skivan känns som en enda lång helhet på gott och ont. Gott då det blir ett skönt flow och ont då de där riktigt extrema höjdpunkterna som finns på de övriga tidiga plattorna saknas. Detta dubbelalbum känns kanske något för ambitiöst och långt för att jag skall känna mig helt nöjd. Det stora problemet ligger dock i att den omges av ett knippe urstarka storverk som Genesis producerade under den här perioden. Ett faktum som kanske skymmer sikten något då detta tvivelsutan är ännu ett gediget och riktigt starkt album från ett av rockhistoriens bästa band.

Topp-3:

1. The Carpet Crawlers
2. Lilywhite Lilith
3. Hairless Heart

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/70sCoSN0qV6U4AqJ1wJkY0

Duran Duran – Rio (1982)

1. Rio (5:33)
2. My Own Way (4:51)
3. Lonely In Your Nightmare (3:50)
4. Hungry Like the Wolf (3:41)
5. Hold Back the Rain (3:57)
6. New Religion (5:33)
7. Last Chance on the Stairway (4:21)
8. Save a Prayer (5:33)
9. The Chauffeur (5:13)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #23

Duran Duran är nog ett av de popband från 80-talet som ligger mig varmast om hjärtat. Deras smarta kompositioner har alltid berört mig lite extra och vokalisten Simon LeBons något melankoliska touch adderar en extra krydda. Även om de flesta verkar anse att deras främsta giv är Rio (albumet är t.ex. representerat i Classic Albums-serien) håller jag personligen Seven And The Ragged Tiger något högre. Men bara det att Rio ligger nära detta storverk talar sitt tydliga språk om hur högt jag värderar dessa båda alster. Rio är inte riktigt lika jämn som Seven And The Ragged Tiger men topparna är sinnessjukt höga. Någon som framgår med all önskvärd tydlighet i den sanslösa rysaravslutningen Save A Prayer och The Chauffeur som är kraftigt gåshudsgenererande.

Topp-3:

1. Save A Prayer
2. Hungry Like The Wolf
3. The Chauffeur

8/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/77XLCIzx0plgoDjMYSK5RN

Dire Straits – Brothers In Arms (1985)

1. So Far Away (5:12)
2. Money For Nothing (8:26)
3. Walk Of Life (4:12)
4. Your Latest Trick (6:33)
5. Why Worry (8:31)
6. Ride Across The River (6:58)
7. The Man's Too Strong (4:40)
8. One World (3:40)
9. Brothers In Arms (6:55)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #22

Brothers In Arms må vara en storsäljare, men detta är med några få undantag skräp i min mening. Tänk att ett band som producerat sådana fantastiska plattor som den självbetitlade debuten och framför allt den magiska Love Over Gold kunde sjunka till denna nivå. Jag menar, detta är ju musik anpassad för Radiosporten, bara en sådan sak. Andra halvan räddar dock upp betyget så att fiaskostämpeln uteblir. Låtar som Ride Across The River och framför allt det majestätiska titelspåret är ytterst njutbara och minner om fornstora dagar.

Topp-3:

1. Brothers In Arms
2. Ride Across The River
3. So Far Away

5/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6soFDZv9A74WLw7x5gLEwj