The Cars – The Cars (1978)

1. Good Times Roll (3:44)
2. My Best Friend's Girl (3:44)
3. Just What I Needed (3:44)
4. I'm In Touch With Your World (3:31)
5. Don't Cha Stop (3:01)
6. You're All I've Got Tonight (4:13)
7. Bye Bye Love (4:14)
8. Moving in Stereo (5:15)
9. All Mixed Up (4:14)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #85

Amerikanska The Cars brukar allmänt fasas in i den tidiga New Wave-vågen som påbörjades i slutet av 70-talet. Detta med anledning av att deras gitarrdominerande pop/rock även bjöd på en del elektroniska inslag. Bandets förgrundsgestalt är sångaren/gitarristen Ric Ocasek som senare även skulle bli en tämligen framgångsrik producent (han rattade bl.a. Weezers populära debutalbum).

The Cars bjuder på förhållandevis ordinär och simpel pop/rock med snabbhäftande låtar. Ric Ocaseks säregna stämma samt de elektroniska inslagen gör dock att bandet sticker ut från mittfåran något. Debutplattan nådde så högst som 18:e plats på Billboardlistan men är enligt mig absolut inget speciellt, då tycker jag femte plattan Heartbeat City är avsevärt vassare. Godkänd platta, varken mer eller mindre.

Topp-3:

1. Just What I Needed
2. You're All I've Got Tonight
3. Don't Cha Stop

5/10

Oasis x 2

Oasis - Definitely Maybe (1994)


















1. Rock 'N' Roll Star (5:22)
2. Shakermaker (5:08)
3. Live Forever (4:36)
4. Up In The Sky (4:28)
5. Columbia (6:17)
6. Supersonic (4:43)
7. Bring It On Down (4:17)
8. Cigarettes & Alcohol (4:49)
9. Digsy's Dinner (2:32)
10. Slide Away (6:32)
11. Married With Children (3:11)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #83

Oasis bildades 1991 av sångaren Liam Gallagher. Bandnamnet Rain ändrades snart till Oasis efter att Liam sett en affisch med bandet Inspiral Carpets i brodern Noels rum (Noel verkade då som roadie åt Inspiral Carpets). Affischen gjorde reklam för ett gig på Oasis Leisure Centre i Swindon och vips så hade namnet till ett av 90-talets största band valts. 1993 anslöt sig Noel till bandet och arbetet på deras debutalbum kunde påbörjas.

De kaxiga bröderna gjorde stor succé direkt med Definitely Maybe och vann såväl kritiker som publik från dag ett. Plattan visar upp en extremt självsäker attityd och även om kommentarer som ”Vi är det bästa som hänt popmusiken sedan The Beatles” kan diskuteras råder det inget tvivel om att bröderna själva menade detta från hjärtat. Att Noel är en mästare på att skriva enkla, effektiva men ändå hållbara låtar visar han prov på redan här. Några bagateller, om än väldigt bra sådana, finns instoppade men albumet håller ändå så hög nivå att det kan tituleras som ett klassiskt debutverk. Men det skulle komma att bli ännu bättre...

Topp-3:

1. Live Forever
2. Supersonic
3. Rock 'N' Roll Star

8/10


Oasis - (What's the Story) Morning Glory? (1995)


















1. Hello (3:32)
2. Roll With It (4:00)
3. Wonderwall (4:19)
4. Don't Look Back In Anger (4:48)
5. Hey Now! (5:41)
6. (Swamp Song Excerpt #1) (0:45)
7. Some Might Say (5:29)
8. Cast No Shadow (4:52)
9. She's Electric (3:41)
10. Morning Glory (5:03)
11. (Swamp Song Excerpt #2) (0:40)
12. Champagne Supernova (7:28)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #84

Oasis vilade inte på hanen efter succén med debutplattan. Redan ett år senare släpptes uppföljaren, (What's the Story) Morning Glory?, som skulle komma att etablera Oasis som ett av världens största band. I Storbritannien gick albumet direkt in på albumlistans förstaplats och är till dags dato det näst mest sålda albumet där genom tiderna, endast slagen av Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band. Världen över har albumet sålt i över 23 miljoner exemplar.

Framgången var extremt välförtjänt då detta är ett sagolikt mästerverk. Konceptet från debutplattan har här förfinats med ännu bättre låtskrivande, en mästerlig produktion och mer genomtänkta arrangemang. Här finns det mesta att hämta, mäktiga ballader, uppkäftiga upptempokompositioner och melodiösa poplåtar. En musikalisk fullträff på alla sätt och vis!

Topp-3:

1. Cast No Shadow
2. Wonderwall
3. Don’t Look Back In Anger

10/10

The Rolling Stones – Let It Bleed (1969)

1. Gimme Shelter (4:30)
2. Love in Vain (4:19)
3. Country Honk (3:07)
4. Live With Me (3:33)
5. Let It Bleed (5:27)
6. Midnight Rambler (6:52)
7. You Got the Silver (2:50)
8. Monkey Man (4:11)
9. You Can't Always Get What You Want (7:28)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #82

Let It Bleed är The Rolling Stones tolfte album och det sista där gitarristen Brian Jones medverkar (dock bara på två spår). Hans ersättare Mick Taylor gjorde samtidigt debut här på två andra låtar. Stilmässigt låter plattan något hårdare än dess föregångare Beggars Banquet, så till den milda grad att det här och där gränsar till hårdrock. Bluesrötterna kan dock fortfarande tydligt höras i Robert Johnson-kompositionen Love In Vain och You Got The Silver.

Detta är med rätta i många stycken ett klassiskt album. Den sjukt starka öppningen Gimme Shelter sätter tonen och kan vara bandets största stund (jag rekommenderar för övrigt alla att kolla upp The Sisters Of Mercys bländande version av nämnda låt). Skivan håller hög klass hela vägen med toppar som det svängiga titelspåret, den vibrerande Midnight Rambler och den närmast odödliga publikfavoriten You Can't Always Get What You Want.

Topp-3:

1. Gimme Shelter
2. Midnight Rambler
3. Let It Bleed

8/10

Spiritualized - Ladies And Gentlemen We Are Floating In Space (1997)

1. Ladies And Gentlemen We Are Floating In Space (3:41)
2. Come Together (4:41)
3. I Think I'm In Love (8:10)
4. All Of My Thoughts (4:37)
5. Stay With Me (5:08)
6. Electricity (3:46)
7. Home Of The Brave (2:23)
8. The Individual (4:15)
9. Broken Heart (6:38)
10. No God Only Religion (4:22)
11. Cool Waves (5:06)
12. Cop Shoot Cop... (17:14)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #81

Spiritualized är en brittisk rockgrupp vars motor Jason Pierce tidigare verkade i Spacemen 3. Bandet växte sig efterhand tämligen starka inom 90-talets indiescen. Bandets musik är kraftigt psykedelisk och bygger på montona och minimalistiska låtstrukturer som byggs upp med lager på lager för att utmynna i rejäla crescendon.

Ladies And Gentlemen We Are Floating In Space ses allmänt som bandets storverk och är en samling kompositioner som behandlar smärta och saknad. Albumet bär, förutom den självklara psykedelian, även inslag av gospel och frijazz. Känslorna jag får av denna platta är av tudelad art. Under vissa spår känns det som att gåshuden är nära medan andra bara är monotona och enformiga utan varken mening eller mål. Överlag väldigt skön musik att bli förlorad i men det håller ändå inte riktigt i längden.

Topp-3:

1. I Think I'm In Love
2. Stay With Me
3. Come Together

6/10

XTC – Skylarking (1986)

1. Summer's Cauldron (3:19)
2. Grass (3:05)
3. The Meeting Place (3:14)
4. That's Really Super, Supergirl (3:21)
5. Ballet For A Rainy Day (2:50)
6. 1000 Umbrellas (3:44)
7. Season Cycle (3:21)
8. Earn Enough For Us (2:54)
9. Big Day (3:32)
10. Another Satellite (4:15)
11. Mermaid Smiled (2:26)
12. The Man Who Sailed Around His Soul (3:24)
13. Dying (2:31)
14. Sacrificial Bonfire (3:49)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #80

Brittiska XTC bildades i Swindon 1976 ur en grupp vid namn The Helium Kidz. Bandets frontfigurer Alan Partridge och Colin Moulding var båda sångare, låtskrivare och multiinstrumentalister. Den punkiga new wave-stilen bandet hade från början utvecklades mer och mer till oerhört särpräglad popmusik som influerat och definierat genren i stort.

Personligen upptäckte jag bandet redan som liten parvel. Detta när jag 1982 hörde låten Senses Working Overtime i radioprogrammet Poporama (föregångare till Tracks). Jag golvades av denna udda och smått oemotståndliga komposition och har sedan dess haft en viss förkärlek till bandet.

Skylarking var bandets åttonde studioalbum. Det lustiga med detta album är att skivans mest framgångsrika låt inte ens fanns med på originalutgåvan. Dear God släpptes nämligen som B-sida till singeln Grass men blev så populär att albumet snabbt återutgavs där denna ingick och samtidigt släpptes som singel. Låten nådde sedemera plats 37 på Billboardlistan. Även om detta inte är mitt favoritalbum med britterna är det oerhört gediget och bra. Soundmässigt hörs det att den är tungt influerad av The Beatles, The Beach Boys och The Kinks. Egensinnig popmusik som förtjänar sin plats i musikhistorien. Personligen rankar jag dock Drums & Wires, Black Sea, English Settlement och Oranges & Lemons högre.

Topp-3:

1. Earn Enough For Us
2. The Meeting Place
3. Another Satellite

7/10

Badly Drawn Boy – The Hour Of The Bewilderbeast (2000)

1. The Shining (5:18)
2. Everybody's Stalking (3:39)
3. Bewilder (0:48)
4. Fall In A River (2:17)
5. Camping Next To Water (3:50)
6. Stone On The Water (3:58)
7. Another Pearl (4:27)
8. Body Rap (0:45)
9. Once Around The Block (3:44)
10. This Song (1:32)
11. Bewilderbeast (3:30)
12. Magic In The Air (3:43)
13. Cause A Rockslide (5:55)
14. Pissing In The Wind (4:19)
15. Blistered Heart (1:50)
16. Disillusion (5:19)
17. Say It Again (4:41)
18. Epitaph (3:50)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #79

Badly Drawn Boy är egentligen inget band utan ett soloprojekt skapat av en brittisk singer/songwriter vid namn Damon Gough. Gough tog sig namnet Badly Drawn Boy efter en figur i den tecknade serien Sam and his Magic Ball. Musikaliskt erbjuder Gough på sin egen variant av folkpop som långt ifrån bara är traditionell. Den klassiska folkpopen kryddas med diverse inslag som lo-fi och psykedelia och bär ekon av artister som Elliot Smith, Beck, Belle And Sebastian och Nick Drake.

The Hour Of The Wilderbeast är Badly Drawn Boys debutalbum och lyckades med att vinna 2000 års Mercury Prize. Om man nagelfar skivomslaget noggrant kan man se att det löst har baserats på DaVincis ”Den vitruvianske mannen”. Detta är i många stycken ett mycket starkt och förhållandevis varierat album. De 18 låtarna är kanske några för många men lejonparten övertygar starkt.

Topp-3:

1. Disillusion
2. Pissing In The Wind
3. Once Around The Block

7/10

Joy Division – Unknown Pleasures (1979)

1. Disorder (3:32)
2. Day Of The Lords (4:49)
3. Candidate (3:05)
4. Insight (4:29)
5. New Dawn Fades (4:47)
6. She's Lost Control (3:57)
7. Shadowplay (3:55)
8. Wilderness (2:38)
9. Interzone (2:16)
10. I Remember Nothing (5:53)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #78

Brittiska postpunkarna Joy Division bildades i Manchester 1976 av Ian Curtis, Bernard Sumner, Peter Hook och Stephen Morris. Bandet, som skulle komma att bli enormt inflytelserikt, var tämligen nyskapande med sitt kalla och mörka sound. Ian Curtis dystra sång, Peter Hooks framträdande bas och Bernard Sumners utsmyckande gitarrer var bandets främsta kännetecken. Bandet hann släppa två album innan de upplöstes, detta till följd av Ian Curtis självmord strax före andra plattan Closer skulle släppas. Resterande medlemmar bildade därefter New Order som även de skulle komma att bli väldigt inflytelserika.

Debutplattan Unknown Pleasures fullkomligt vibrerar av nerv och passion. Detta är på allvar, ärligt och från hjärtat. Redan det oerhört snygga skivomslaget signalerar att det är något stort som erbjuds. Det som vid en första anblick kan te sig stelt och kantigt utkristalliserar sig efter hand till något charmigt och oemotståndligt. Även om det finns några spår som känns ofärdiga är det överlag ett mästerligt album och en milstolpe inom musikhistorien.

Till sist vill jag bara rekommendera alla som inte sett den briljanta dokumentären om bandet, gjord av regissören Grant Gee 2007, att göra slag i saken. En dokumentär som berör, själv satt jag som fastnaglad hela speltiden.

Topp-3:

1. Shadowplay
2. Disorder
3. Day Of The Lords

8/10

Bad Company – Bad Company (1974)

1. Can't Get Enough (4:16)
2. Rock Steady (3:46)
3. Ready For Love (5:01)
4. Don't Let Me Down (4:22)
5. Bad Company (4:50)
6. The Way I Choose (5:05)
7. Movin' On (3:21)
8. Seagull (4:06)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #77

Vid bildandet av Bad Company 1973 fick de epitetet supergrupp då medlemmarna härstammade från klassiska band som Free och King Crimson. Det självbetitlade debutalbumet blev verkligen en enorm succé och har till dags dato sålt otroliga 5 miljoner exemplar och är enligt RIIA det 46:e mest sålda albumet från 70-talet.

Bad Companys bluesrock må vara ytterst kompetent och effektiv men personligen blir jag inte berörd av detta för fem öre. Totalt intetsägande musik i mina öron och jag blir bara mest irriterad när jag nu för första gången tvingats genomlida plattan i sin helhet. Detta omdöme gäller inte bara enbart den extremt sönderspelade Can’t Get Enough utan det gäller i stort sett hela skivan. Några få undantag finns dock, som den snygga Ready For Love som i alla fall påkallar min uppmärksamhet i viss mån. I övrigt, tämligen meningslös musik.

Topp-3:

1. Ready For Love
2. Movin' On
3. Bad Company

3/10

Simon and Garfunkel – Bookends (1968)

1. Bookends Theme (0:32)
2. Save the Life of My Child (2:48)
3. America (3:35)
4. Overs (2:18)
5. Voices of Old People (2:07)
6. Old Friends (4:05)
7. Bookends Theme (2:35)
8. Fakin' It (1:23)
9. Punky's Dilemma (3:19)
10. Mrs. Robinson (2:17)
11. A Hazy Shade of Winter (2:17)
12. At the Zoo (2:22)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #76

Den amerikanska folkrock-duon Simon And Garfunkel bildades i New York 1964. Paul Simon var låtskrivaren och dessa låtar framfördes tillsammans med Art Garfunkel med patenterad stämsång som främsta signum. Produktionen skötte de själva tillsammans med Roy Halee.

Bookends var duons fjärde skiva och ett konceptalbum i två delar. Skivans A-sida behandlar tankar om åldrandet och B-sidan består av oanvända låtar avsedda för soundtracket till filmen Mandomsprovet. Bookends blev en stor succé och nådde Billboardlistans första plats och genererade fyra hitsinglar.

Albumet rankas av de allra flesta som en tidlös klassiker men så långt vill jag inte sträcka mig. A-sidan består enligt mig, förutom den briljanta America, mestadels av utfyllnadsmaterial. B-sidan däremot är pur magi från början till slut. Den stora hitsingeln Mrs. Robinson har jag starka känslomässiga band till då den spelades flitigt hemmavid i barndomen och kan ha varit mitt livs allra första favoritlåt (tillsammans med Rolling Stones (I Can't Get No) Satisfaction). Det slutliga omdömet blir därför något splittrat då skivans båda sidor skiljer sig så kraftigt rent kvalitativt. B-sidan är dock, som redan påpekats, ett sällan skådat mästerverk!

Topp-3:

1. Mrs. Robinson
2. A Hazy Shade of Winter
3. America

7/10

Echo And The Bunnymen x 2

Echo And The Bunnymen – Porcupine (1983)


















1. The Cutter (3:56)
2. The Back of Love (3:14)
3. My White Devil (4:41)
4. Clay (4:15)
5. Porcupine (6:01)
6. Heads Will Roll (3:33)
7. Ripeness (4:50)
8. Higher Hell (5:01)
9. Gods Will Be Gods (5:25)
10. In Bluer Skies (4:33)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #74

Echo And The Bunnymen har redan avhandlats tidigare i denna blogg då debutalbumet Crocodiles från 1980 recenserades (7/10). Ytterligare två av bandets album finns representerade i boken ”1001 album du måste höra innan du hör” och jag har valt att beta av båda dessa två här och nu.

Echo And The Bunnymen beskrivs ofta som ett band tillhörande postpunkscenen som florerade under tidigt 80-tal. Personligen tycker jag melankolisk pop är en bättre och mer passande beskrivning. Bandets största tillgång är tvivelsutan vokalisten Ian McCulloch som har en sällan skådad förmåga att trollbinda med sitt säregna uttryck.

Bandets tredje album Porcupine är något av en växarplatta men har trots massor av speltid inte utvecklats så mycket att det tillhör mina absoluta favoriter med bandet. Förutom att plattan är tämligen ojämn lider den av att experimentlustan påverkat bandets melodistyrka som normalt sett är deras signum. Ett stabilt verk men då bandet i normalfallet brukar skämma bort mig med magi sitter man ändå lite besviken i slutändan. I The Cutter och The Back Of Love känner man dock igen Echo And The Bunnymen när de är som bäst!

Topp-3:

1. The Cutter
2. The Back of Love
3. Heads Will Roll

6/10

Echo And The Bunnymen – Ocean Rain (1984)


















1. Silver (3:22)
2. Nocturnal Me (4:57)
3. Crystal Days (2:24)
4. The Yo Yo Man (3:10)
5. Thorn of Crowns (4:52)
6. The Killing Moon (5:50)
7. Seven Seas (3:20)
8. My Kingdom (4:05)
9. Ocean Rain (5:12)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #75

Ocean Rain är Echo And The Bunnymens fjärde platta. Denna spelades delvis in i Paris tillsammans med en 35 man stark symfoniorkester. Detta märks då deras melankoliska, mörka men ändå melodiska pop här är mer storslagen än någonsin. Rent kvalitativt är detta ett av, om inte deras starkaste, album. The Killing Moon är albumets mest kända låt men här finns fler kompositioner av samma überstarka kaliber. Ett genomstarkt album där Ian McCulloch briljerar med sin närvaro och nerv.

Topp-3:

1. The Killing Moon
2. My Kingdom
3. Ocean Rain

8/10

Hanoi Rocks – Back To Mystery City (1983)

1. Strange Boys Play Weird Opening (0:42)
2. Malibu Beach Nightmare (2:46)
3. Mental Beat (5:04)
4. Tooting Bec Wreck (6:11)
5. Until I Get You (4:37)
6. Sailing Down the Tears (4:09)
7. Lick Summer Love (4:21)
8. Beating Gets Faster (3:51)
9. Ice Cream Summer (5:11)
10. Back to Mystery City (5:02)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #73

Finska Hanoi Rocks bildades 1979 och skulle visa sig få ett enormt inflytande på 80-talets glam- och hårdrocksscen. Sitt stora erkännande fick de faktiskt först efter att bandet hade splittrats. Musiken har rötter i svängig rock ’n roll i stil med Rolling Stones men soundet färgas även med inslag av punk och rena popmelodier. Mellan 1984 och 1984 släppte bandet inte mindre än sex album. Efter trummisen Razzles död i en bilolycka (orsakad av Mötley Crües sångare Vince Neil) löstes bandet upp 1985 för att sedemera återupplivas 2001.

Back To Mystery City är Hanoi Rocks tredje platta och är trots den slicka produktionen och det proffsiga framförandet präglad av nyfikenhet och en rebellisk känsla. Plattan är fylld av sväng och melodikrokar som etsar sig fast. Personligen tycker jag inte skivan är så helgjuten att den kan tituleras mästerverk men de smittande kompositionerna och den oerhörda dedikation som genomsyrar framförandet gör den smått oemotståndlig ändå.

Topp-3:

1. Until I Get You
2. Malibu Beach Nightmare
3. Mental Beat

7/10