David Bowie – Station To Station (1976)

1. Station to Station (10:14)
2. Golden Years (4:00)
3. Word on a Wing (6:03)
4. TVC 15 (5:33)
5. Stay (6:15)
6. Wild Is the Wind (6:02)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #28

David Bowie är en artist jag har pinsamt dålig koll på. Förutom de allra mest kända låtarna är det egentligen bara albumet Let’s Dance som jag tidigare har lyssnat på ordentligt, och det är ju näppeligen representativt för denne produktive artist. Station To Station är ju ett av hans mest kritikerhyllade album och därför kändes det bra att påbörja min djupare utforskning av diskografin där. Plattan är tämligen varierad och starkt färgad av den under 70-talet pågående Krautscenen. Låtarna har oftast flera olika ansikten med en hel olika partier, främst märkbart i mina två favoriter som Word On A Wing och titelspåret. Andra halvan är dock mycket mer utmanande och även om det börjar växa så smått är den inte alls lika spännande eller bra då melodierna går vilse som en direkt orsak av för stor experimentlusta. En trevlig bekantskap ändå och jag lär få anledning att återkomma till denne herre då hans alster är flitigt representerade i boken ”1001 album du måste höra innan du dör”.

Topp-3:

1. Word On A Wing
2. Station To Station
3. Golden Years

6/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/7Ce9NBNo6wHUKbvZS41NOH

Talk Talk – The Colour Of Spring (1986)

1. Happiness Is Easy (6:30)
2. I Don't Believe in You (5:02)
3. Life's What You Make It (4:28)
4. April 5th (5:51)
5. Living in Another World (6:58)
6. Give It Up (5:17)
7. Chameleon Day (3:20)
8. Time It's Time (8:14)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #27

Brittiska Talk Talk gjorde ett starkt intryck på mig när jag för första gången hörde den briljanta Life’s What You Make It. Märkligt nog dröjde det väldigt länge innan jag inhandlade fullängdaren. Än märkligare är att jag ännu inte kollat upp något mer album i deras diskografi trots att jag med allra största säkerhet skulle uppskatta det. The Colour Of Spring är till största del ett ytterst njutbart album där Mark Hollis säregna sång förgyller helheten och lyfter det i grunden starka materialet. Den smittande pianoslingan i nämnda Life’s What You Make It (briljant video för övrigt) är fortfarande den stora höjdpunkten här men låtar som Living In Another World och Give It Upp är nästan lika magiska. Allt är förvisso inte lika fantastiskt men likgiltig lämnas man aldrig. Nu är det dags att utforska resten av backkatalogen!

Topp-3:

1. Life’s What You Make It
2. Give It Up
3. Living In Another World

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/70V1kL7w7Q9pDU4I6zDjYE

U2 – War (1983)

1. Sunday Bloody Sunday (4:40)
2. Seconds (3:10)
3. New Year's Day (5:35)
4. Like a Song... (4:46)
5. Drowning Man (4:14)
6. The Refugee (3:40)
7. Two Hearts Beat as One (4:03)
8. Red Light (3:46)
9. Surrender (5:34)
10. 40 (2:35)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #26

Att War var skivan som blev U2s kommersiella genombrott råder det inga tvivel om. Inte minst på grund av de briljanta kompositionerna Sunday Bloody Sunday och New Year’s Day som än idag är inventarier i setlistan på deras spelningar. Även om jag gillar allt U2 gjort fram t.o.m. Achtung Baby hör inte War till mina absoluta favoriter med bandet. Dessa står istället att finna i trojkan The Unforgettable Fire, The Joshua Tree och redan nämnda Achtung Baby. War är tvivelsutan ett riktigt starkt album av ett band som har något att berätta både sett till lyrik såväl som själva musiken. Dock tycker jag det här finns ett antal utfyllnadsspår som inte berör det där lilla extra för att generera ett riktigt toppbetyg. Men New Year’s Day rankar jag som en av deras fem bästa låtar någonsin.

Topp-3:

1. New Year’s Day
2. Sunday Bloody Sunday
3. Two Hearts Beat As One

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/56BBZEpTTgxfLNNY0n563Y

The Cult – Electric (1987)

1. Wild Flower (3:38)
2. Peace Dog (3:34)
3. Lil' Devil (2:44)
4. Aphrodisiac Jacket (4:11)
5. Electric Ocean (2:49)
6. Bad Fun (3:34)
7. King Contrary Man (3:12)
8. Love Removal Machine (4:17)
9. Born to Be Wild (3:55)
10. Outlaw (2:52)
11. Memphis Hip Shake (4:00)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #25

Nu år det återigen dags för ett av mina absoluta favoritalbum alla kategorier. The Cult hade i och med föregångaren "Love" fått något av ett genombrott. Uppföljaren spelades först in i samma anda men avbröts för att sedemera utveckla sig till något helt annorlunda än vad de hade gjort tidigare. Producenten Rick Rubin skalade bort allt överflöd och istället för det stora och något gothiska soundet på ”Love” spelades de nyskrivna låtarna in med en torr och rå ljudbild. Kompositionerna är också tämligen jordnära och raka med elgitarren i förarsätet. Själv tycker jag skivan låter helt fantastisk och mitt vinylexemplar är sönderspelat till oigenkännlighet (vilket påminner mig om att jag måste investera i en ny utgåva). Ian Astburys uppkäftiga sång passar som hand i handske till detta och plattan är en enda lång Eriksgata fylld av briljanta och tidlösa rocklåtar. Total perfektion!

Topp-3:

1. Wild Flower
2. Peace Dog
3. Li’l Devil

10/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6b36dzEUgqlYQ27RN3DdqE

Genesis – The Lamb Lies Down On Broadway (1974)

Skiva 1
1. The Lamb Lies Down on Broadway (4:55)
2. Fly on a Windshield (2:47)
3. Broadway Melody of 1974 (1:58)
4. Cuckoo Cocoon (2:14)
5. In the Cage (8:15)
6. The Grand Parade of Lifeless Packaging (2:45)
7. Back in N.Y.C. (5:49)
8. Hairless Heart (2:25)
9. Counting Out Time (3:45)
10. The Carpet Crawlers (5:16)
11. The Chamber of 32 Doors (5:40)

Skiva 2
1. Lilywhite Lilith (2:40)
2. The Waiting Room (5:28)
3. Anyway (3:18)
4. The Supernatural Anaesthetist (2:50)
5. The Lamia (6:57)
6. Silent Sorrow in Empty Boats (3:06)
7. The Colony of Slippermen: The Arrival/A Visit to the Doktor/The Raven (8:14)
8. Ravine (2:05)
9. The Light Dies Down on Broadway (3:32)
10. Riding the Scree (3:56)
11. In the Rapids (2:24)
12. It (4:58)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #24

Genesis var länge för mig ett band som jag medvetet inte brydde mig om. Anledningen är att jag under min uppväxt inte alls hade koll på deras bakgrund utan associerade bandet med plattorna de släppte under sent 80-tal och framåt, skivor som inte berörde mig det allra minsta. I samband med att jag sent omsider började uppskatta och utforska den progressiva rocken blev jag närmast golvad när plattan Selling England By The Pund nådde mina öron. Jag blev nästan förbannad att jag, som älskar att utforska musik i alla dess former, genom förnekelse och idiotisk envishet inte hade brytt mig om att kolla upp bandet närmare.

Numera har jag dock mer koll och mer eller mindre älskar allt de släppt fram till och med …And Then There Were Three. The Lamb Lies Down On Broadway har dock varit ett svårsmält album för mig. På grund av mitt nuvarande bloggprojekt har jag återgått till plattan och givit den säkert 5-6 koncentrerade genomlyssningar och nu börjar det faktiskt lossna. På det hela taget har jag svårt att plocka ut några enskilda favoriter, skivan känns som en enda lång helhet på gott och ont. Gott då det blir ett skönt flow och ont då de där riktigt extrema höjdpunkterna som finns på de övriga tidiga plattorna saknas. Detta dubbelalbum känns kanske något för ambitiöst och långt för att jag skall känna mig helt nöjd. Det stora problemet ligger dock i att den omges av ett knippe urstarka storverk som Genesis producerade under den här perioden. Ett faktum som kanske skymmer sikten något då detta tvivelsutan är ännu ett gediget och riktigt starkt album från ett av rockhistoriens bästa band.

Topp-3:

1. The Carpet Crawlers
2. Lilywhite Lilith
3. Hairless Heart

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/70sCoSN0qV6U4AqJ1wJkY0

Duran Duran – Rio (1982)

1. Rio (5:33)
2. My Own Way (4:51)
3. Lonely In Your Nightmare (3:50)
4. Hungry Like the Wolf (3:41)
5. Hold Back the Rain (3:57)
6. New Religion (5:33)
7. Last Chance on the Stairway (4:21)
8. Save a Prayer (5:33)
9. The Chauffeur (5:13)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #23

Duran Duran är nog ett av de popband från 80-talet som ligger mig varmast om hjärtat. Deras smarta kompositioner har alltid berört mig lite extra och vokalisten Simon LeBons något melankoliska touch adderar en extra krydda. Även om de flesta verkar anse att deras främsta giv är Rio (albumet är t.ex. representerat i Classic Albums-serien) håller jag personligen Seven And The Ragged Tiger något högre. Men bara det att Rio ligger nära detta storverk talar sitt tydliga språk om hur högt jag värderar dessa båda alster. Rio är inte riktigt lika jämn som Seven And The Ragged Tiger men topparna är sinnessjukt höga. Någon som framgår med all önskvärd tydlighet i den sanslösa rysaravslutningen Save A Prayer och The Chauffeur som är kraftigt gåshudsgenererande.

Topp-3:

1. Save A Prayer
2. Hungry Like The Wolf
3. The Chauffeur

8/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/77XLCIzx0plgoDjMYSK5RN

Dire Straits – Brothers In Arms (1985)

1. So Far Away (5:12)
2. Money For Nothing (8:26)
3. Walk Of Life (4:12)
4. Your Latest Trick (6:33)
5. Why Worry (8:31)
6. Ride Across The River (6:58)
7. The Man's Too Strong (4:40)
8. One World (3:40)
9. Brothers In Arms (6:55)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #22

Brothers In Arms må vara en storsäljare, men detta är med några få undantag skräp i min mening. Tänk att ett band som producerat sådana fantastiska plattor som den självbetitlade debuten och framför allt den magiska Love Over Gold kunde sjunka till denna nivå. Jag menar, detta är ju musik anpassad för Radiosporten, bara en sådan sak. Andra halvan räddar dock upp betyget så att fiaskostämpeln uteblir. Låtar som Ride Across The River och framför allt det majestätiska titelspåret är ytterst njutbara och minner om fornstora dagar.

Topp-3:

1. Brothers In Arms
2. Ride Across The River
3. So Far Away

5/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6soFDZv9A74WLw7x5gLEwj