Blur – Parklife (1994)

1. Girls & Boys (4:51)
2. Tracy Jacks (4:20)
3. End Of A Century (2:45)
4. Parklife (3:05)
5. Bank Holiday (1:42)
6. Badhead (3:25)
7. The Debt Collector (2:10)
8. Far Out (1:41)
9. To The End (4:05)
10. London Loves (4:15)
11. Trouble In The Message Centre (4:09)
12. Clover Over Dover (3:22)
13. Magic America (3:38)
14. Jubilee (2:47)
15. This Is A Low (5:07)
16. Lot 105 (1:17)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #53

Jag var tidigt inne på den exploderande Britpopvågen under början av 90-talet. Blurs debutplatta ”Leisure” införskaffades när den släpptes och den något oslipade men ändå till största delen lysande plattan med höjdpunkter som t.ex. ”There’s No Other Way”gjorde att bandet omedelbart blev lite av en favorit hos undertecknad. Uppföljaren ”Modern Life Is Rubbish” definierade deras sound med personlig prägel och här hade låtskrivandet utvecklats ännu mer. Jag älskade deras förnämliga fingertoppskänsla gällande melodier, Damon Albarns ärkebrittiska accent samt de något udda ackordföljderna.

Parklife är Blurs mästerverk och en uppvisning i varierat och lysande låtskrivande med grymma melodier som främsta adelsmärke. Smäktande ballader som To The End och End Of The Century går hand i hand med punkiga attacker som Jubilee och Bank Holiday som den självklaraste saken i världen. Allra bäst är dock det snärtiga titelspåret med kaxig recitation av skådespelaren Phil Daniels. En milstolpe inom Britpopen!

Topp- 3:

1. Parklife
2. Jubilee
3. End Of The Century

9/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/0f52o69fi7MJErIiEMGFpi

Japan – Quiet Life (1979)

1. Quiet Life (4:53)
2. Fall in Love with Me (4:31)
3. Despair (5:56)
4. In Vogue (6:30)
5. Halloween (4:24)
6. All Tomorrow's Parties (5:43)
7. Alien (5:01)
8. The Other Side of Life (7:26)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #52

Brittiska Japan är ett band som jag har känt till sedan det begav sig, dock endast till namnet då det aldrig blivit av att jag kollat upp dem rent musikaliskt. Japans keyboardist Richard Barbieri verkar numera i Porcupine Tree och då jag är ett stort fan av detta band har jag efter alla dessa år fått upp intresset och suget att äntligen kolla upp Japan. Första plattan som införskaffades var ”Gentlemen Take Polaroids” (1980) för något år sedan men den imponerade inte alls på mig. Nu är det så alltså tack vare mitt projekt dags att kolla upp ännu ett album med Japan.

Quiet Life är bandets tredje album och stort avsteg från deras tidigare glaminriktade sound då denna bjuder på elektronisk new wave. Detta är definitivt inget som sätter sig direkt men efter tre genomlyssningar börjar plattan sjunka in så smått och jag måste säga att jag gillar vad jag hör. Klart bättre än tidigare nämnda platta även om det saknas lite grand för att nå upp till de riktigt höga betygen. Intressant platta som jag lär återkomma till.

Topp-3:

1. Quiet Life
2. Despair
3. Alien

6/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/0QOBJYviordwqHAgv5g9m3

Bob Marley & The Wailers – Exodus (1977)

1. Natural Mystic (3:28)
2. So Much Things To Say (3:08)
3. Guiltiness (3:19)
4. The Heathen (2:32)
5. Exodus (7:39)
6. Jamming (3:31)
7. Waiting In Vain (4:15)
8. Turn Your Lights Down Low (3:39)
9. Three Little Birds (2:60)
10. One Love/People Get Ready (2:53)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #51

Jag hade en period under första halvan av 80-talet som jag dyrkade Bob Marley. Framför allt var det albumen Uprising och Confrontation som spisades flitigt. De tidiga albumen i hans karriär har jag dock dålig koll på och detta gäller i högsta grad Exodus som jag tidigare bara hört någon enstaka låt från.

Exodus spelades in i London efter att Bob hade flyttat dit efter ett mordförsök på Jamaica. Som vanligt bjuder skivan på ett oerhört skönt flow och hans känsla för riktigt starka melodier som gör att han sticker ut rejält från andra reggaeartister. Som helhet håller inte Exodus riktigt samma klass som mina personliga Marley-favoriter men det är tveklöst en solid samling låtar som erbjuds här ändå.

Topp-3:

1. Three Little Birds
2. Jamming
3. Waiting In Vain

6/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/016hvTdh8VLkEzn7F3WAyz

The Jesus And Mary Chain – Darklands (1987)

1. Darklands (5:29)
2. Deep One Perfect Morning (2:43)
3. Happy When It Rains (3:36)
4. Down on Me (2:36)
5. Nine Million Rainy Days (4:29)
6. April Skies (4:00)
7. Fall (2:28)
8. Cherry Came Too (3:06)
9. On the Wall (5:05)
10. About You (2:33)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #50

Skotska The Jesus And Mary Chain satte ett stort avtryck i musikhistorien med sitt debutalbum Psychocandy. Låtarna var i grunden tämligen enkla, repetitiva och lånen från musikhistorien tydliga men när de kryddade detta med skramlig produktion och extrem distorsion blev det något eget.

Darklands är platta nummer två i ordningen och här hade trummisen Bobby Gillespie (Primal Scream) ersatts med trummaskin. Denna skiva är avsevärt mer luftig och melodiös och lutar mer åt indie/alternativ-scenen än debutens noisepop. Fortfarande är det relativt enkla låtar med attityd som ger ett oerhört coolt intryck. Och framför allt är det fortfarande väldigt bra och bröderna Reids bästa platta i min mening!

Topp-3:

1. Happy When It Rains
2. April Skies
3. Darklands

8/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6dgiVPlzBQvCDsP1Tm2enq

Deep Purple – Machine Head (1972)

1. Highway Star (6:05)
2. Maybe I'm A Leo (4:51)
3. Pictures Of Home (5:03)
4. Never Before (3:56)
5. Smoke On The Water (5:40)
6. Lazy (7:19)
7. Space Truckin' (4:31)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #49

Machine Head är Deep Purples sjätte album och räknas som en regelrätt klassiker inom hårdrocken. Skivan spelades in på ett hotell i Montreux då den ursprungliga inspelningsplatsen på ett Casino brann ner efter en konsert med Frank Zappa, en händelse som det berättas om i den monumentala riffklassikern Smoke On The Water.

Själv har jag aldrig varit något stort fan av Deep Purple även om jag inte med bästa vilja i världen kan påstå att de gjort något riktigt uselt. Det är bara återkomstplattan (nu svär jag i kyrkan) från 1984, Perfect Strangers, som renderat i kullerbyttor av glädje då den är så sjukt bra. Machine Heads betydelse för hårdrocken går inte att prata bort, och även om jag gillar plattan når mina sympatier inte på långa vägar upp till den mästerverksstatus den sedan länge erhållit. Inledande Highway Star är en kraftfull öppnare, melodistyrkan i Pictures Of Home ytterst njutbar och groovet i Never Before oemotståndligt. Dock tycker jag den bluesiga Maybe I’m A Leo är mer än lovligt sövande och den mestadels instrumentala Lazy ger mig inte mycket trots ekvilibristisk fulländning. Dessutom är såklart Smoke On The Water alldeles för sönderspelad vid det här laget. Bra, om än inte fantastisk platta.

Topp-3:

1. Highway Star
2. Never Before
3. Pictures Of Home

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/2LaCtZxJ9pqS2lRKTlu8hx

Genesis – Selling England By The Pound (1973)

1. Dancing With The Moonlit Knight (8:04)
2. I Know What I Like (In Your Wardrobe) (4:07)
3. Firth Of Fifth (9:35)
4. More Fool Me (3:10)
5. The Battle Of Epping Forest (11:49)
6. After The Ordeal (4:13)
7. The Cinema Show (11:06)
8. Aisle Of Plenty (1:32)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #48

Som jag skrev i recensionen av The Lamb Lies Down On Broadway var Genesis länge ett svart hål för mig. När jag sedan upptäckte deras första period rämnade marken och numera rankar jag bandet som ett av mina stora favoritband. Allt detta tack vare Selling England By The Pound i allmänhet och låten Dancing With The Moonlit Knight i synnerhet som bokstavligen öppnade mina ögon.

Selling England By The Pound är tvivelsutan Genesis största stund och ett av de allra bästa albumen någonsin, alla kategorier. Plattan är en grymt sammanhållen resa fylld av diverse underbara småpartier som alla hjälper till att förgylla helheten. Det är sällan man avnjuter en platta med gåshud från start till mål men här är ett exempel där så är fallet. Fantastiska melodier, vackra instrumentala passager, underfundig och träffsäker lyrik. Ja, plattan har kort sagt allt och lite till. Ett mästerverk i sin fulla prakt!

Topp-3:

1. Firth Of Fifth
2. Dancing With The Moonlit Knight
3. The Battle Of Epping Forest

10/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/2tSRe2rkdJvZWMOIZpu6lk

Meat Loaf – Bat Out Of Hell (1977)

1. Bat Out Of Hell (9:51)
2. You Took The Words Right Out Of My Mouth (Hot Summer Night) (5:04)
3. Heaven Can Wait (4:41)
4. All Revved Up With No Place To Go (4:20)
5. Two Out Of Three Ain't Bad (5:25)
6. Paradise By The Dashboard Light (8:28)
7. For Crying Out Loud (8:44)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #47

Jag har alltid varit av den uppfattningen att Meat Loaf i mångt och mycket är skräp. Detta har dock baserats på de enstaka låtar jag tagit del av genom radion och andra etermedier. Jag hade innan denna sittning faktiskt inte hört ett helt album med Meat Loaf från början till slut. Därför blev jag något överrumplad över hur bra bitar av Bat Out Of Hell verkligen är.

Bat Out Of Hell skrevs av vapendragaren Jim Steinman och hade inte skivbolaget satt stopp hade hans namn fått en större roll på skivomslaget. Delar av plattan utvecklades ur Steinmans musikal Neverland och det hörs verkligen då det är pompöst och storslaget på klassiskt rockopera-vis. Titelspåret som inleder plattan är helt enkelt sjukt bra och där har jag hittat en ny favorit. Dock är den överlägsen i sitt slag då det i långa loppet blir lite för mycket av det goda i form av ballader eller tråk-rock ’n roll. Skivan avslutas dock snyggt med den mäktiga For Crying Out Loud. Trots att plattan uppvisar en del brister känner jag mig ändå positivt överraskad. Förväntningarna var ju som sagt inte särskilt höga.

Topp-3:

1. Bat Out Of Hell
2. For Crying Out Loud
3. All Revved Up With No Place To Go

6/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/4d31fIWBz62Xg0n87B37Zh