2010 års bästa Album!

Då var det dags att traditionsenligt summera musikåret i listform. Trots att 2010 bjöd på en hel del godis tycker jag ändå att det var något svagare än brukligt. Glädjeämnena bestod av en hel del nyupptäckter samt ett gammalt favoritband som fick en tämligen oväntad nytändning. Jag bjuder här på min topp-50 som kan skrivas ut och användas som lathund, detta är facit mina vänner:

1. Manic Street Preachers - Postcards From A Young Man


















Trots att Manics är ett av mina allra största favoritband genom tiderna fanns det inte på kartan att de i nådens år 2010, 12 år sedan deras senaste storverk, skulle komma i närheten av att leverera något så storartat som detta. Faktum är att Postcards From A Young Man inte bara låter som när de peakade med Everything Must Go och This Is My Truth…Tell Me Yours, den håller likvärdig kvalitet. Helt obegripligt, helt underbart!!!


2. Pure Reason Revolution - Hammer And Anvil


















Efter att ha levererat ett storverk till debutplatta (The Dark Third) förbryllades många av uppföljaren Amor Vincit Omnia där den progressiva rocken hade fått ge vika för inslag av electro, en platta som jag initialt gillade även om den svalnade ganska fort. Deras tredje album Hammer And Anvil känns som en smältdegel av dess två föregångare. Electroinslagen finns här fortfarande men låtstyrkan är helt i klass med debutverket. Om man hoppar över det obegripliga öppningsspåret Fight Fire bjuder PRR på en platta fylld av fantastiska och snillrika melodier som är sjukt beroendeframkallande.


3. Anathema - We're Here Because We're Here


















Anathemas atmosfäriska rock är mil från den death/doom de begagnade sig i början av karriären. Deras åttonde album är en grym växarplatta som genererar gåshud från start till mål. Förutom melodistyrkan älskar jag deras sätt att arrangera låtarna där de byggs upp med lager på lager. Storslaget och mäktigt!


4. The National - High Violet


















High Violet är The Nationals femte album och faktiskt det första jag hört med bandet. Efter att ha golvats av denna fantastiska platta, inte minst tack vare Matt Berningers magiska pipa, kommer jag garanterat arbeta mig igenom backkatalogen. Bloodbuzz Ohio och Runaway är två av årets allra bästa låtar som får mig att slå frivolter av ren eufori.


5. Chief - Modern Rituals


















Ett av mina största upptäckter detta år. Chiefs blandar folkpop á la Fleet Foxes med melodistark Britpop i stil med The Verve och Coldplay. Det sistnämnda gör att dessa jänkare faller mig än mer på läppen än sina kollegor. Låtar som Breaking Walls, Night & Day och den starkt Verve-doftande Stealing är så briljanta att jag saknar ord.


6. Kent - En Plats I Solen


















Endast åtta månader efter Röd dök En Plats I Solen upp helt utan förvarning. Farhågan att det skulle vara ett hastverk alternativt överblivet material från Röd var därför tämligen motiverad. Efter att ha levt med En Plats I Solen ett halvår kan man också konstatera att detta är långt ifrån Kents bästa stunder. Att det ändå är fruktansvärt bra säger en del om deras oerhörda kapacitet. Ismael är Kent när de är som bäst, Ensam Lång Väg Hem är en annan favorit som växt till sig med tiden men här finns även några spår som jag kan leva utan. Men ändå, överlag sjukt bra i vanlig ordning!


7. Arcade Fire - The Suburbs


















Arcade Fire tar sig an uppgiften att följa upp mästerverket Neon Bible på största allvar. De tar i så att de nästan spricker och bjuder på ett maffigt epos om 16 låtar. Överambitiöst kan tyckas men faktum är att de går i land med uppgiften. De når förvisso inte upp till nämnda höjdare men detta är ett varierat och storslaget verk med ett gäng smått fantastiska kompositioner med City With No Children som själva kronjuvelen.


8. Khoma - A Final Storm


















Förväntningarna var astronomiska då föregångaren The Second Wave har spelats in absurdum hemmavid. A Final Storm tar inga nya grepp utan detta är en logisk fortsättning av föregångaren. Trots att detta rakt igenom är sjukt bra blir jag inte lika golvad som fallet var med The Second Wave och det har nog att göra med att den påminner lite för starkt om det de gjort tidigare, första förälskelsen ni vet. Men ändå, ett av Sveriges bästa band levererar återigen!


9. Ghost – Opus Eponymous


















Bandmedlemmarnas identitet i Ghost är fortfarande höljt i dunkel, ett gammalt beprövat koncept för att förhöja mystiken. Då deras ockulta hårdrock är så träffsäker och melodistark hade de säkerligen lyckats lika bra utan denna gimmick. Mercyful Fate och The Devil’s Blood är självklara referenser men produktionen och soundet luktar även en hel del 70-talshårdrock. De snygga harmonierna, melodistyrkan och produktionen gör detta till årets mest berättigade hype inom hårdrocken.


10. Beach House - Teen Dream


















Det tog ett bra tag för mig innan jag förstod storheten med Teen Dream. Deras extremt snygga och långsamma drömpop smyger sig på sakta men säkert men väl där blir man fångad i ett järngrepp man inte vill ta sig ur. Magiskt och vederkvickande, som att vara på ett själsligt Spa.


11. The Pineapple Thief - Someone Here Is Missing
12. Johnossi – Mavericks
13. Midlake - The Courage Of Others
14. Black Mountain - Wilderness Heart
15. Arjen Lucassen's Star One - Victims Of The Modern Age
16. Band of Horses - Infinite Arms
17. Bad Religion - The Dissent Of Man
18. Treat - Coup De Grace
19. Elvenking – Red Silent Tides
20. Pain of Salvation - Road Salt One

21. Pretty Maids – Pandemonium
22. Avantasia - The Wicked Symphony
23. Kvelertak - Kvelertak
24. Masshysteri - Masshysteri
25. Stone Sour - Audio Secrecy
26. Bombus – Bombus
27. Moon Safari - Lover's End
28. Ratt - Infestation
29. Crematory – Infinity
30. Wuthering Heights – Salt

31. Y&T – Facemelter
32. Masterplan - Time To Be King
33. Teenage Fanclub – Shadows
34. Dark Tranquility - We Are The Void
35. Alter Bridge - III
36. Avantasia - Angel Of Babylon
37. Avenged Sevenfold - Nightmare
38. Asia – Omega
39. Sabaton - Coat Of Arms
40. Blind Guardian - At The Edge Of Time

41. Rasmus Kellerman - The 24th
42. Shearwater - The Golden Archipelago
43. God Is An Astronaut - Age Of The Fifth Sun
44. Helloween – 7 Sinners
45. The Tallest Man On Earth - The Wild Hunt
46. Accept - Blood Of The Nations
47. Iron Maiden - The Final Frontier
48. Overkill – Ironbound
49. Broken Social Scene - Forgiveness Rock Record
50. Steelwing - Lord Of The Wasteland

Playlist på Spotify: http://open.spotify.com/user/hawkson/playlist/3BXtnm1YI6WW9hIeMAyLaE

SUEDE x 2

Suede – Suede (1993)


















1. So Young (3:38)
2. Animal Nitrate (3:27)
3. She's Not Dead (4:33)
4. Moving (2:50)
5. Pantomime Horse (5:49)
6. The Drowners (4:10)
7. Sleeping Pills (3:51)
8. Breakdown (6:02)
9. Metal Mickey (3:27)
10. Animal Lover (4:17)
11. The Next Life (3:32)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #70

Brittiska Suede rankas allmänt som ett av de viktigaste och mest inflytelserika banden under 90-talet. De var tveklöst ett av de banden som var orsaken till den enorma Britpop-våg som sköljde över oss under detta decennium. Bandet bildades av sångaren Brett Anderson och Justine Frischman 1989 under deras tid på University Collage London. Det tog dock fart på allvar 1990 när den då 19-årige gitarristen Bernard Butler blev medlem.

Efter diverse hyllade singelsläpp 1992 släpptes debutplattan året efter. Plattan var extremt efterlängtad då bandet var Englands mest omtalade band vid detta tillfälle, hype är ett svagt ord i sammanhanget. Själv inhandlade jag den på releasedagen och föll handlöst. När jag idag ser tillbaka lite nyktert kan jag tycka att den inte riktigt är sådär helgjuten som mitt omdöme var när det begav sig. Det finns trots allt ett par bagateller instoppade här och var även om höjdpunkterna fortfarande är sinnesjukt bra!

Topp-3:

1. Animal Nitrate
2. So Young
3. Metal Mickey

8/10


Suede – Dog Man Star (1994)


















1. Introducing the Band (2:38)
2. We Are the Pigs (4:19)
3. Heroine (3:22)
4. The Wild Ones (4:50)
5. Daddy's Speeding (5:22)
6. The Power (4:31)
7. New Generation (4:37)
8. This Hollywood Life (3:50)
9. The 2 of Us (5:45)
10. Black or Blue (3:48)
11. The Asphalt World (9:25)
12. Still Life (5:23)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #71

Med tanke på vad jag nyss skrivit om mina känslor för Suedes debutplatta skulle man kunna tro att jag hängde på låset när det var dags för uppföljaren. Av anledningar jag idag inte kan återskapa i minnet var så dock inte fallet. Faktum är att jag inte ens äger plattan, minns att jag bandade plattan av en kompis något halvår efter att den släpptes och att jag inte alls blev hänförd. Sedan föll plattan i glömska och detta bestod trots att jag älskade den tredje och briljanta fullängdaren Coming Up som släpptes efter Bernard Butlers avhopp.

När jag idag återknyter bekantskapen till Dog Man Star är jag förbryllad. För det jag hör är en helt makalös platta där det bästa från debuten förfinats in i minsta detalj och resulterat i ren och skär perfektion. Debutens juvenila charm saknas möjligen men här finns istället en positiv mognadseffekt över hela linjen. Visst är det härligt att upptäcka något man inte sett och hört tidigare? Dog Man Star är en genuin fullträff, sanna mina ord!

Topp-3:

1. The Wild Ones
2. Still Life
3. Heroine

9/10

Teenage Fanclub – Bandwagonesque (1991)

1. The Concept (6:07)
2. Satan (1:22)
3. December (3:03)
4. What You Do to Me (2:00)
5. I Don't Know (4:36)
6. Star Sign (4:53)
7. Metal Baby (3:39)
8. Pet Rock (2:35)
9. Sidewinder (3:03)
10. Alcoholiday (5:26)
11. Guiding Star (2:48)
12. Is This Music? (3:57)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #69

Glasgow-bördiga Teenage Fanclub kom fram ur den s.k. C86-scenen där även band som Primal Scream, The Jesus And Mary Chain och The Vaselines ingick. Deras gitarrpop bär starka drag av amerikansk västkust avseende band som The Byrds och Big Star, dock förstärkt med distade gitarrer. Framför allt är harmonisången ett särpräglat drag.

Bandwagonesque var bandets tredje platta och innebar deras kommersiella genombrott. Plattan blev av den amerikanska musiktidskriften Spin utnämnd till årets bästa platta, på andra plats kunde man hitta Nevermind med Nirvana. Personligen tycker jag bandet har en tendens att vara lite ojämna då och då men deras plattor förgylls regelmässigt alltid av ett gäng briljanta kompositioner. På detta album är det The Concept och What You Do To Me som genererar gåshud å det grövsta, men det finns även ett antal bagateller som drar ner helheten en smula. Jag avslutar med att citera plattans inledning som i all sin enkelhet är en lysande varudeklaration:

”She wears denim wherever she goes
Says she's gonna get some records by the Status Quo, oh yeah!”

Topp-3:

1. What You Do To Me
2. The Concept
3. Star Sign

7/10

The Triffids – Calenture (1987)

1. Bury Me Deep In Love (4:04)
2. Kelly's Blues (4:34)
3. Trick Of The Light (3:50)
4. Hometown Farewell Kiss (4:33)
5. Unmade Love (4:01)
6. Open For You (3:05)
7. Holy Water (3:17)
8. Blinder By The Hour (4:24)
9. Vagabond Holes (3:57)
10. Jerdacuttup Man (4:59)
11. Calenture (1:10)
12. Save What You Can (4:30)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #68

Australiensiska The Triffids bildades i Perth 1978. När bandet splittrades 1989 hade de hunnit med att släppa fem album. Deras musik kan beskrivas som melankolisk pop med drag av postpunk. Framför allt är det vokalisten David McComb som förgyller musiken med sin själfulla röst.

Calenture var bandets fjärde album och nådde så långt som en 24:e plats på den svenska försäljningslistan. Inspelningen av plattan kantades av problem och de första försöken fick skrotas. Bandet startade därefter om på ny kula med en ny producent. Personligen har jag alltid varit väldigt svag för The Triffids även om det är ett band man tyvärr glömmer bort ibland. Ett tämligen underskattat band som det pratas allt för lite om. Själv tycker jag andra plattan Born Sandy Devotional (som innehåller den magiska Wide Open Road) är deras Magnum Opus och även om Calenture är mycket bra även den når den inte alls upp till nämnda plattas extravagans.

Topp-3:

1. Bury Me Deep In Love
2. Trick Of The Light
3. Save What You Can

7/10

Moby – Play (1999)

1. Honey (3:27)
2. Find My Baby (3:58)
3. Porcelain (4:01)
4. Why Does My Heart Feel So Bad? (4:23)
5. South Side (3:48)
6. Rushing (2:58)
7. Bodyrock (3:34)
8. Natural Blues (4:12)
9. Machete (3:36)
10. 7 (1:00)
11. Run On (3:44)
12. Down Slow (1:32)
13. If Things Were Perfect (4:16)
14. Everloving (3:24)
15. Inside (4:46)
16. Guitar Flute & String (2:07)
17. The Sky Is Broken (4:16)
18. My Weakness (3:37)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #67

”Play” är det femte albumet i ordningen med Moby (eller Richard Melville Hall som han egentligen heter). Detta var hans första platta som slog riktigt ordentligt inom mainstreamfåran då ett antal hitsinglar genererades från albumet. Tidigare hade han mest nått stor ryktbarhet inom electronic/dance-scenen.

”Play” skiljer sig en del från andra plattor inom den elektroniska dansmusiken då den även hämtar en hel del inspiration från gospel och folkmusik. Variationsrikedomen är tämligen stor och sträcker sig från housemusik och ambient till närmast pur rock. Jag kan inte säga att jag går igång på alla cylindrar till detta men det finns onekligen guldkorn, inte minst de inledande tre spåren som samtliga valdes som singlar samt den rockande South Side. Skivans längd är inte till dess fördel då det finns ordentliga svackor här och var. Ett klart godkänt album men inte så mycket mer.

Topp-3:

1. Porcelain
2. South Side
3. Find My Baby

5/10

The Killers – Sam’s Town (2006)

1. Sam's Town (4:06)
2. Enterlude (0:50)
3. When You Were Young (3:40)
4. Bling (Confession of a King) (4:08)
5. For Reasons Unknown (3:32)
6. Read My Mind (4:07)
7. Uncle Jonny (4:26)
8. Bones (3:47)
9. My List (4:08)
10. This River Is Wild (4:38)
11. Why Do I Keep Counting? (4:24)
12. Exitlude (2:27)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #66

Amerikanska indierockarna The Killers sägs ha tagit sitt namn från trumsetet i det fiktiva bandet i New Orders musikvideo till låten "Crystal". ”Sam’s Town” är bandets andra album och skall enligt bandets sångare Brandon Flowers i kronologisk ordning beröra alla viktiga händelser som har gjort honom till den han är idag. Plattan har sålt 4 miljoner exemplar över hela världen.

Det verkligen hörs att The Killers vill bli nästa U2, de kämpar oerhört för att transformera deras indierock till storslagen arenarock. Just denna kombination tilltalar mig då det är medryckande utan att bli ostigt och billigt. Brandon Flowers sångröst har en nerv som gör att de klistriga låtarna får kött och blod. Bitvis grymt bra men i min mening skulle deras fullträff komma i och med nästa platta ”Day & Age” som släpptes 2008.

Topp-3:

1. Read My Mind
2. For Reasons Unknown
3. When You Were Young

7/10

The Who - Tommy (1969)

1. Overture (5:21)
2. It's A Boy (0:38)
3. 1921 (2:49)
4. Amazing Journey (3:24)
5. Sparks (3:46)
6. Eyesight to the Blind (The Hawker) (2:13)
7. Christmas (4:34)
8. Cousin Kevin (4:07)
9. The Acid Queen (3:34)
10. Underture (10:09)
11. Do You Think It's Alright? (0:24)
12. Fiddle About (1:29)
13. Pinball Wizard (3:01)
14. There's A Doctor (0:23)
15. Go to the Mirror, Boy! (3:49)
16. Tommy Can You Hear Me? (1:36)
17. Smash the Mirror (1:35)
18. Sensation (2:27)
19. Miracle Cure (0:12)
20. Sally Simpson (4:12)
21. I'm Free (2:40)
22. Welcome (4:34)
23. Tommy's Holiday Camp (0:57)
24. We're Not Gonna Take It (7:08)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #65

Tommy var ett av de första framgångsrika konceptalbumen där samtliga texter bildar en lång berättelse. Temat är Tommy, som är en döv, blind, och stum pojke som får ett flipperspel i present och blir med tiden världsbäst i denna gren. Upphöjd till något av en rockstjärna försöker han grundlägga en ny religion vilket så smått utmynnar i kalabalik. Rockoperan behandlar flera kontroversiella ämnen, såsom barnmisshandel, incest och drogmissbruk. 1975 gjordes Tommy till film i regi av Ken Russel.

Att detta är en rockopera märks inte bara textmässigt, rent musikaliskt känns det som att det är en saga man hör. Låtarna flyter ihop och är variationsrika för att understödja det lyriska temat hela vägen. Ett album att lyssna på från början till slut således. Dock är det få dubbelalbum som lyckas hålla uppe kvaliteten hela vägen och detta är inget undantag då det finns en del svackor här och var. Höjdpunkterna är dock extremt njutbara och i det stora hela är det ett mäktigt epos som var före sin tid.

Topp-3:

1. 1921
2. Pinball Wizard
3. The Acid Queen

7/10

Queen – A Night At The Opera (1975)

1. Death on Two Legs (Dedicated To...) (3:43)
2. Lazing On A Sunday Afternoon (1:07)
3. I'm In Love With My Car (3:05)
4. You're My Best Friend (2:52)
5. 39 (3:31)
6. Sweet Lady (4:03)
7. Seaside Rendezvous (2:15)
8. The Prophet's Song (8:21)
9. Love Of My Life (3:39)
10. Good Company (3:23)
11. Bohemian Rhapsody (5:55)
12. God Save The Queen (1:18)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #64

Queens fjärde album A Night At The Opera producerades av Roy Thomas Baker och var deras första att nå den brittiska albumlistans förstaplacering. Även i USA gick det bra där den placerade sig som nummer 4 som högst. Titeln på detta album är liksom dess uppföljare (A Day At The Races) taget från filmer av Bröderna Marx.

A Night At The Opera är en lekfull, mångfacetterad och smått beroendeframkallande resa. Låtarna hakar i varandra och det känns verkligen som man läser en bok från pärm till pärm. Mest anmärkningsvärd är dock ändå Bohemian Rhapsody som trots att den borde vara extremt uttjatad är en fulländad skapelse som är originell, vrickad och medryckande på en och samma gång.

Topp-3:

1. Bohemian Rhapsody
2. Death On Two Legs (Dedicated To…)
3. I’m In Love With My Car

8/10

Arcade Fire – Neon Bible (2007)

1. Black Mirror (4:13)
2. Keep the Car Running (3:29)
3. Neon Bible (2:16)
4. Intervention (4:19)
5. Black Wave/Bad Vibrations (3:57)
6. Ocean of Noise (4:53)
7. The Well and the Lighthouse (3:56)
8. (Antichrist Television Blues) (5:10)
9. Windowsill (4:16)
10. No Cars Go (5:43)
11. My Body Is a Cage (4:47)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #63

Kanadensiska Arcade Fire bildades 2003 och Neon Bible var deras andra album (de har till dags dato släppt tre). Titeln hämtades från John Kennedy Tool-novellen The Neon Bible. Det finns en hel del intressant kuriosa runt denna platta. Som t.ex. att första singeln ”Intervention” inledningsvis kunde höras genom att man ringde (866) NEON-BIBLE, tilläggsnummer 7777. På albumet finns även massvis av annorlunda inslag som piporgel, vevlira, en militärkör, en full ungersk orkester m.m.

Personligen hade jag inte hört Arcade Fire innan jag påbörjade detta projekt och det är bara att konstatera att jag hade missat ett guldkorn i musikvärlden. Neon Bible är en extremt lyckad indieplatta fylld av efterhängsna melodier, snillrika arrangemang och närvaro. Deras senaste platta The Suburbs (2010) är även den smått lysande även om jag håller Neon Bible något högre.

Topp-3:

1. No Cars Go
2. Intervention
3. The Well and the Lighthouse

8/10

Radiohead – The Bends (1995)

1. Planet Telex (4:19)
2. The Bends (4:06)
3. High And Dry (4:17)
4. Fake Plastic Trees (4:50)
5. Bones (3:09)
6. (Nice Dream) (3:53)
7. Just (3:54)
8. My Iron Lung (4:36)
9. Bullet Proof..I Wish I Was (3:28)
10. Black Star (4:07)
11. Sulk (3:42)
12. Street Spirit (Fade Out) (4:12)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #62

Radiohead fick ju ett mindre genombrott direkt i samband med debutplattan Pablo Honey, detta mycket tack vare singelhiten Creep. The Bends (engelskspråkig benämning på dykarsjuka) producerades av John Leckie och innebar, förutom en rejäl kvalitetshöjning, ett stort steg mot en egen identitet. Man gick från att vara ett (bra förvisso) indieband i mängden till ett mångfacetterat rockband i den yppersta eliten. Hela fem singlar släpptes från The Bends vilket talar sitt tydliga språk.

När man talar om The Bends är det ofrånkomligt att inte nämna det monumentala mästerverk till komposition som avslutar plattan. Street Spirit (Fade Out) är inte bara en gåshudsmaskin av gigantiska mått, den visualiserades även briljant av den bästa musikvideo jag någonsin sett. Men utöver detta bjuder skivan på massor av högtidsstunder, inte minst den vackra och välavvägda Fake Plastic Trees. Kort och gott en fantastisk platta, men deras Magnum Opus skulle dock komma först i och med nästa skivsläpp…

Topp-3:

1. Street Spirit (Fade Out)
2. Fake Plastic Trees
3. Just

8/10

Black Sabbath – Black Sabbath (1970)

1. Black Sabbath (6:18)
2. The Wizard (4:21)
3. Behind The Wall Of Sleep (3:40)
4. N.I.B. (5:58)
5. Evil Woman (3:22)
6. Sleeping Village (3:50)
7. The Warning (10:30)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #61

Black Sabbaths epokgörande debutalbum släpptes fredagen den 13 (såklart) februari 1970. Detta och kommande Sabbath-album skulle visa sig bli oerhört inflytelserika för kommande generationer inom rockens tyngre avdelningar. Förutom att det rent musikaliskt var något nytt där psykedeliska och bluesrockiga tongångar förenades med Heavy Metal var även lyriken i viss mån provokativ och bandet blev därigenom förknippade med svart magi och ockultism.

Personligen har jag aldrig varit något stort fan av den s.k. Ozzy-eran. Jag erkänner givetvis plattans betydelse och gillar den oerhörda tyngden och svärtan som albumet besitter. Jag hör att det är bra men det berör mig inte fullt ut. Dock, i spår som Black Sabbath och N.I.B. känns det som att gåshuden är alldeles runt hörnet.

Topp-3:

1. N.I.B.
2. Black Sabbath
3. Behind The Wall Of Sleep

7/10

Rush – 2112 (1976)

1. 2112 (20.33)
2. A Passage To Bangkok (3.34)
3. The Twilight Zone (3.17)
4. Lessons (3.50)
5. Tears (3.30)
6. Something For Nothing (3.58)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #60

2112 är Rushs fjärde album och deras första riktiga storverk. Albumet är konceptuellt och baserades på Ayn Rands filosofi. Inom den progressiva rocken rankas detta album allmänt som ett av det allra viktigaste och bästa. Inledande 20-minutaren tillika titelspåret är en ren fröjd att avnjuta och sällan har 20 minuter passerat så fort. A Passage To Bangkok är mycket kortare men lika njutbar med härligt Zeppelin-doftande gitarrer och melodier att dö för. Resten av plattan håller inte riktigt lika hög klass men då skall man ha i åtanke med vad de jämförs med. Tveklöst ett av Rushs starkaste album.

Topp-3:

1. 2112
2. A Passage To Bangkok
3. Something For Nothing

8/10

Pearl Jam – Ten (1991)

1. Once (3:51)
2. Even Flow (4:53)
3. Alive (5:40)
4. Why Go (3:19)
5. Black (5:43)
6. Jeremy (5:18)
7. Oceans (2:41)
8. Porch (3:30)
9. Garden (4:58)
10. Deep (4:18)
11. Release (9:04)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #59

Pearl Jams historia startade egentligen 1983 då Stone Gossard och Jeff Ament bildade Green River. Det sägs för övrigt att sångaren i Green River (Mark Arm) myntade uttrycket ”Grunge”. När detta band splittrats fortsatte nämnda herrar i Mother Love Bone som släppte en briljant platta (Apple) innan även detta band lades ner på grund av sångaren Andrew Woods tragiska död. Efter vissa turer fann man vokalisten Eddie Vedder och Pearl Jam kunde så bildas. Ett band som skulle bli oerhört betydelsefullt för den annalkande grunge-vågen.

Titeln Ten kommer från den amerikanska basketspelaren Mookie Blaylock (10 var hans tröjnummer). Pearl Jam hette från början Mookie Blaylock men efter rättighetsproblem valde man att byta namn till Pearl Jam och första albumet Ten fick bli en hyllning till Mookie. Själv inhandlade jag albumet lite på chans strax efter att det hade släppts. Jag hade läst lite om bandet men än hade de inte breakat på allvar. Jag golvades från första stund av detta album som är mästerligt producerat, välkomponerat och besitter en nerv och glöd av sällan skådat slag. Den fantastiska melodirikedomen, de snillrika arrangemangen och Eddie Vedders dedikerade sång som kryper in under huden är vad som kännetecknar detta mästerverk. Och det låter minst lika fantastiskt idag. Mästerligt!


Topp-3:

1. Even Flow
2. Jeremy
3. Alive

10/10

R.E.M. x 3

R.E.M. - Murmur (1983)


















1. Radio Free Europe (4:06)
2. Pilgrimage (4:30)
3. Laughing (3:57)
4. Talk About the Passion (3:23)
5. Moral Kiosk (3:31)
6. Perfect Circle (3:29)
7. Catapult (3:55)
8. Sitting Still (3:17)
9. 9-9 (3:03)
10. Shaking Through (4:30)
11. We Walk (3:02)
12. West of the Fields (3:17)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #56

R.E.M. bildades 1980 i Athens, Georgia (USA) av Michael Stipe (sång), Peter Buck (gitarr), Mike Mills (bas) och Bill Berry (trummor). Deras första livstecken kunde höras i form av singeln Radio Free Europe (1981) och året efter kom en EP betitlad Chronic Town. Murmur var R.E.M.s första fullängdsalbum och släpptes 1983 på I.R.S. Records. Skivan fick god kritik och många fänglsades av Michael Stipes kryptiska lyrik.

R.E.M. är ett band som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, dock upptäckte jag bandet långt senare i karriären. Nyligen har jag dock gått igenom hela diskografin noggrant och denna debutplatta håller jag väldigt högt. Visst hörs det att det är ett band under utveckling men låtskrivandet håller redan här en ruskigt hög nivå, inte minst i den stora favoriten Shaking Through. Min lycka var stor när jag för någon månad sedan fann plattan på vinyl i en second hand-affär i London.

Topp-3:

1. Shaking Through
2. Catapult
3. Perfect Circle

8/10


R.E.M. – Document (1987)


















1. Finest Worksong (3:48)
2. Welcome To The Occupation (2:46)
3. Exhuming McCarthy (3:19)
4. Disturbance At The Heron House (3:32)
5. Strange (2:31)
6. It's The End Of The World As We Know It (And I Feel Fine) (4:05)
7. The One I Love (3:17)
8. Fireplace (3:22)
9. Lightnin' Hopkins (3:20)
10. King Of Birds (4:09)
11. Oddfellows Local 151 (5:21)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #57

Document är R.E.M.s femte album och här hör man tydligt att bandet har utvecklats oerhört sedan starten sju år tidigare. Det låter proffsigare och även om bandet hade en egen identitet redan från början är den remarkabelt tydlig här, det låter R.E.M. och INGET annat helt enkelt. Plattan som sådan håller i vanlig ordning väldigt hög standard och singlarna, tillika mina val för topp-3, är gigantiska höjdpunkter. Några mindre bagateller gör att jag inte håller den riktigt lika högt som debutplattan Murmur men detta är åndå en given platta i samlingen.

Topp-3:

1. Finest Worksong
2. The One I Love
3. It's The End Of The World As We Know It (And I Feel Fine)

7/10


R.E.M. – Automatic For The People (1992)


















1. Drive (4:31)
2. Try Not To Breathe (3:50)
3. The Sidewinder Sleeps Tonite (4:06)
4. Everybody Hurts (5:17)
5. New Orleans Instrumental No.1 (2:13)
6. Sweetness Follows (4:19)
7. Monty Got A Raw Deal (3:17)
8. Ignoreland (4:24)
9. Star Me Kitten (3:15)
10. Man On The Moon (5:13)
11. Nightswimming (4:16)
12. Find The River (3:50)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #58

När det var dags för R.E.M. att släppa sitt åttonde album Automatic For The People hängde jag mer eller mindre på låset till den lokala skivbutiken för att inhandla plattan. Märkligt nog infann sig en viss besvikelse efter första genomlyssningen. Mycket på grund av att jag tyckte öppningsspåret och första singeln Drive bara var grå och uddlös (något som jag inte alls kan förstå idag, låten är ju fullkomligt briljant). Detta tvivelaktiga omdöme ändrades dock ganska fort och idag rankar jag plattan som bandets starkaste giv tillsammans med den sorgligt underskattade Up (1998). En urstark samling låtar av ett band på toppen av sin karriär, allt är helt enkelt skitbra!

Topp-3:

1. The Sidewinder Sleeps Tonite
2. Nightswimming
3. Ignoreland

9/10

Franz Ferdinand – Franz Ferdinand (2004)

1. Jacqueline (3:49)
2. Tell Her Tonight (2:17)
3. Take Me Out (3:57)
4. The Dark of the Matinée (4:03)
5. Auf Achse (4:19)
6. Cheating on You (2:36)
7. This Fire (4:14)
8. Darts of Pleasure (2:59)
9. Michael (3:21)
10. Come on Home (3:46)
11. 40' (3:24)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #55

Skotska Franz Ferdinand gjorde stor succé redan med sitt debutalbum då den omedelbart gick in på brittiska albumlistans tredje plats. Skivan spelades in tillsammans med Tore Johansson i Tambourine Studios (Sverige) och deras indierock bär inslag av funk, punk såväl som brittisk pop. De i grunden tämligen raka låtarna bär ett visst mått av originalitet då dessa ofta varieras avseende tempo och melodi.

Detta är ett gediget och bra album som dessutom bär en viss särprägel. Visst kan man skönja en mängd influenser här och var men ser man till helheten känns det som att bandet hittade sitt eget sound redan på debutplattan. Jag kan inte påstå att jag sväljer allt med hull och hår då det finns ett antal bagateller men höjdpunkterna är å andra sidan riktigt, riktigt bra.

Topp-3:

1. Come On Home
2. Auf Achse
3. Take Me Out

7/10

Bruce Springsteen – Darkness On The Edge Of Town (1978)

1. Badlands (4:01)
2. Adam Raised A Cain (4:32)
3. Something In The Night (5:11)
4. Candy's Room (2:51)
5. Racing In The Street (6:53)
6. The Promised Land (4:33)
7. Factory (2:17)
8. Streets Of Fire (4:09)
9. Prove It All Night (3:56)
10. Darkness On The Edge Of Town (4:28)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #54

Det dröjde tre år att följa upp föregångaren och storsuccén Born To Run, mycket på grund av en skivbolagstvist som tog tid att lösa. Till skillnad från den livsbejakande Born To Run var temat här bitvis mycket mörkare där Bruce bland annat tog upp förhållandet till sin far. Men det fanns även positiva tongångar som t.ex. i öppningsspåret Badlands.

Personligen har jag aldrig varit något stort Springsteen-fan även om jag i perioder av mitt liv lyssnat en del på honom. Inte minst då min fru sedan tidig ålder har varit ett stort fan. Jag har även sett honom live en gång på Stockholms Stadion 1999 vilket var en ytterst angenäm upplevelse. Darkness On The Edge Of Town är förmodligen mitt favoritalbum med Springsteen där låtskrivandet är helt utan svackor, något jag tycker övriga plattor lider lite av. En stark platta fylld av passion, lidelse och dedikation!

Topp-3:

1. Darkness on the Edge of Town
2. Streets of Fire
3. Adam Raised A Cain

8/10

Blur – Parklife (1994)

1. Girls & Boys (4:51)
2. Tracy Jacks (4:20)
3. End Of A Century (2:45)
4. Parklife (3:05)
5. Bank Holiday (1:42)
6. Badhead (3:25)
7. The Debt Collector (2:10)
8. Far Out (1:41)
9. To The End (4:05)
10. London Loves (4:15)
11. Trouble In The Message Centre (4:09)
12. Clover Over Dover (3:22)
13. Magic America (3:38)
14. Jubilee (2:47)
15. This Is A Low (5:07)
16. Lot 105 (1:17)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #53

Jag var tidigt inne på den exploderande Britpopvågen under början av 90-talet. Blurs debutplatta ”Leisure” införskaffades när den släpptes och den något oslipade men ändå till största delen lysande plattan med höjdpunkter som t.ex. ”There’s No Other Way”gjorde att bandet omedelbart blev lite av en favorit hos undertecknad. Uppföljaren ”Modern Life Is Rubbish” definierade deras sound med personlig prägel och här hade låtskrivandet utvecklats ännu mer. Jag älskade deras förnämliga fingertoppskänsla gällande melodier, Damon Albarns ärkebrittiska accent samt de något udda ackordföljderna.

Parklife är Blurs mästerverk och en uppvisning i varierat och lysande låtskrivande med grymma melodier som främsta adelsmärke. Smäktande ballader som To The End och End Of The Century går hand i hand med punkiga attacker som Jubilee och Bank Holiday som den självklaraste saken i världen. Allra bäst är dock det snärtiga titelspåret med kaxig recitation av skådespelaren Phil Daniels. En milstolpe inom Britpopen!

Topp- 3:

1. Parklife
2. Jubilee
3. End Of The Century

9/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/0f52o69fi7MJErIiEMGFpi

Japan – Quiet Life (1979)

1. Quiet Life (4:53)
2. Fall in Love with Me (4:31)
3. Despair (5:56)
4. In Vogue (6:30)
5. Halloween (4:24)
6. All Tomorrow's Parties (5:43)
7. Alien (5:01)
8. The Other Side of Life (7:26)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #52

Brittiska Japan är ett band som jag har känt till sedan det begav sig, dock endast till namnet då det aldrig blivit av att jag kollat upp dem rent musikaliskt. Japans keyboardist Richard Barbieri verkar numera i Porcupine Tree och då jag är ett stort fan av detta band har jag efter alla dessa år fått upp intresset och suget att äntligen kolla upp Japan. Första plattan som införskaffades var ”Gentlemen Take Polaroids” (1980) för något år sedan men den imponerade inte alls på mig. Nu är det så alltså tack vare mitt projekt dags att kolla upp ännu ett album med Japan.

Quiet Life är bandets tredje album och stort avsteg från deras tidigare glaminriktade sound då denna bjuder på elektronisk new wave. Detta är definitivt inget som sätter sig direkt men efter tre genomlyssningar börjar plattan sjunka in så smått och jag måste säga att jag gillar vad jag hör. Klart bättre än tidigare nämnda platta även om det saknas lite grand för att nå upp till de riktigt höga betygen. Intressant platta som jag lär återkomma till.

Topp-3:

1. Quiet Life
2. Despair
3. Alien

6/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/0QOBJYviordwqHAgv5g9m3

Bob Marley & The Wailers – Exodus (1977)

1. Natural Mystic (3:28)
2. So Much Things To Say (3:08)
3. Guiltiness (3:19)
4. The Heathen (2:32)
5. Exodus (7:39)
6. Jamming (3:31)
7. Waiting In Vain (4:15)
8. Turn Your Lights Down Low (3:39)
9. Three Little Birds (2:60)
10. One Love/People Get Ready (2:53)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #51

Jag hade en period under första halvan av 80-talet som jag dyrkade Bob Marley. Framför allt var det albumen Uprising och Confrontation som spisades flitigt. De tidiga albumen i hans karriär har jag dock dålig koll på och detta gäller i högsta grad Exodus som jag tidigare bara hört någon enstaka låt från.

Exodus spelades in i London efter att Bob hade flyttat dit efter ett mordförsök på Jamaica. Som vanligt bjuder skivan på ett oerhört skönt flow och hans känsla för riktigt starka melodier som gör att han sticker ut rejält från andra reggaeartister. Som helhet håller inte Exodus riktigt samma klass som mina personliga Marley-favoriter men det är tveklöst en solid samling låtar som erbjuds här ändå.

Topp-3:

1. Three Little Birds
2. Jamming
3. Waiting In Vain

6/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/016hvTdh8VLkEzn7F3WAyz

The Jesus And Mary Chain – Darklands (1987)

1. Darklands (5:29)
2. Deep One Perfect Morning (2:43)
3. Happy When It Rains (3:36)
4. Down on Me (2:36)
5. Nine Million Rainy Days (4:29)
6. April Skies (4:00)
7. Fall (2:28)
8. Cherry Came Too (3:06)
9. On the Wall (5:05)
10. About You (2:33)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #50

Skotska The Jesus And Mary Chain satte ett stort avtryck i musikhistorien med sitt debutalbum Psychocandy. Låtarna var i grunden tämligen enkla, repetitiva och lånen från musikhistorien tydliga men när de kryddade detta med skramlig produktion och extrem distorsion blev det något eget.

Darklands är platta nummer två i ordningen och här hade trummisen Bobby Gillespie (Primal Scream) ersatts med trummaskin. Denna skiva är avsevärt mer luftig och melodiös och lutar mer åt indie/alternativ-scenen än debutens noisepop. Fortfarande är det relativt enkla låtar med attityd som ger ett oerhört coolt intryck. Och framför allt är det fortfarande väldigt bra och bröderna Reids bästa platta i min mening!

Topp-3:

1. Happy When It Rains
2. April Skies
3. Darklands

8/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6dgiVPlzBQvCDsP1Tm2enq

Deep Purple – Machine Head (1972)

1. Highway Star (6:05)
2. Maybe I'm A Leo (4:51)
3. Pictures Of Home (5:03)
4. Never Before (3:56)
5. Smoke On The Water (5:40)
6. Lazy (7:19)
7. Space Truckin' (4:31)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #49

Machine Head är Deep Purples sjätte album och räknas som en regelrätt klassiker inom hårdrocken. Skivan spelades in på ett hotell i Montreux då den ursprungliga inspelningsplatsen på ett Casino brann ner efter en konsert med Frank Zappa, en händelse som det berättas om i den monumentala riffklassikern Smoke On The Water.

Själv har jag aldrig varit något stort fan av Deep Purple även om jag inte med bästa vilja i världen kan påstå att de gjort något riktigt uselt. Det är bara återkomstplattan (nu svär jag i kyrkan) från 1984, Perfect Strangers, som renderat i kullerbyttor av glädje då den är så sjukt bra. Machine Heads betydelse för hårdrocken går inte att prata bort, och även om jag gillar plattan når mina sympatier inte på långa vägar upp till den mästerverksstatus den sedan länge erhållit. Inledande Highway Star är en kraftfull öppnare, melodistyrkan i Pictures Of Home ytterst njutbar och groovet i Never Before oemotståndligt. Dock tycker jag den bluesiga Maybe I’m A Leo är mer än lovligt sövande och den mestadels instrumentala Lazy ger mig inte mycket trots ekvilibristisk fulländning. Dessutom är såklart Smoke On The Water alldeles för sönderspelad vid det här laget. Bra, om än inte fantastisk platta.

Topp-3:

1. Highway Star
2. Never Before
3. Pictures Of Home

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/2LaCtZxJ9pqS2lRKTlu8hx

Genesis – Selling England By The Pound (1973)

1. Dancing With The Moonlit Knight (8:04)
2. I Know What I Like (In Your Wardrobe) (4:07)
3. Firth Of Fifth (9:35)
4. More Fool Me (3:10)
5. The Battle Of Epping Forest (11:49)
6. After The Ordeal (4:13)
7. The Cinema Show (11:06)
8. Aisle Of Plenty (1:32)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #48

Som jag skrev i recensionen av The Lamb Lies Down On Broadway var Genesis länge ett svart hål för mig. När jag sedan upptäckte deras första period rämnade marken och numera rankar jag bandet som ett av mina stora favoritband. Allt detta tack vare Selling England By The Pound i allmänhet och låten Dancing With The Moonlit Knight i synnerhet som bokstavligen öppnade mina ögon.

Selling England By The Pound är tvivelsutan Genesis största stund och ett av de allra bästa albumen någonsin, alla kategorier. Plattan är en grymt sammanhållen resa fylld av diverse underbara småpartier som alla hjälper till att förgylla helheten. Det är sällan man avnjuter en platta med gåshud från start till mål men här är ett exempel där så är fallet. Fantastiska melodier, vackra instrumentala passager, underfundig och träffsäker lyrik. Ja, plattan har kort sagt allt och lite till. Ett mästerverk i sin fulla prakt!

Topp-3:

1. Firth Of Fifth
2. Dancing With The Moonlit Knight
3. The Battle Of Epping Forest

10/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/2tSRe2rkdJvZWMOIZpu6lk

Meat Loaf – Bat Out Of Hell (1977)

1. Bat Out Of Hell (9:51)
2. You Took The Words Right Out Of My Mouth (Hot Summer Night) (5:04)
3. Heaven Can Wait (4:41)
4. All Revved Up With No Place To Go (4:20)
5. Two Out Of Three Ain't Bad (5:25)
6. Paradise By The Dashboard Light (8:28)
7. For Crying Out Loud (8:44)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #47

Jag har alltid varit av den uppfattningen att Meat Loaf i mångt och mycket är skräp. Detta har dock baserats på de enstaka låtar jag tagit del av genom radion och andra etermedier. Jag hade innan denna sittning faktiskt inte hört ett helt album med Meat Loaf från början till slut. Därför blev jag något överrumplad över hur bra bitar av Bat Out Of Hell verkligen är.

Bat Out Of Hell skrevs av vapendragaren Jim Steinman och hade inte skivbolaget satt stopp hade hans namn fått en större roll på skivomslaget. Delar av plattan utvecklades ur Steinmans musikal Neverland och det hörs verkligen då det är pompöst och storslaget på klassiskt rockopera-vis. Titelspåret som inleder plattan är helt enkelt sjukt bra och där har jag hittat en ny favorit. Dock är den överlägsen i sitt slag då det i långa loppet blir lite för mycket av det goda i form av ballader eller tråk-rock ’n roll. Skivan avslutas dock snyggt med den mäktiga For Crying Out Loud. Trots att plattan uppvisar en del brister känner jag mig ändå positivt överraskad. Förväntningarna var ju som sagt inte särskilt höga.

Topp-3:

1. Bat Out Of Hell
2. For Crying Out Loud
3. All Revved Up With No Place To Go

6/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/4d31fIWBz62Xg0n87B37Zh

Sparks – Kimono My House (1974)

1. This Town Ain't Big Enough For Both Of Us (3:05)
2. Amateur Hour (3:37)
3. Falling In Love With Myself Again (3:03)
4. Here In Heaven (2:48)
5. Thank God It's Not Christmas (5:07)
6. Hasta Mañana, Monsieur (3:52)
7. Talent Is An Asset (3:21)
8. Complaints (2:50)
9. In My Family (3:48)
10. Equator (4:42)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #46

Jag introducerades till Sparks redan som 6-åring då jag fascinerades av det märkliga skivomslaget till Indiscreet (1975) där bröderna Ron och Russel Mael befinner sig på en gata i resterna av ett kraschat flygplan. Dock dröjde det ända tills för något år sedan innan jag på allvar satte mig in i bandet rent musikaliskt men bättre sent än aldrig.

Kimono My House är Sparks tredje platta och blev deras genombrott då den var ett klart lyft mot dess föregående alster. Deras härligt skruvade tillvägagångssätt avseende låtskrivandet följer inga lagar vilket leder till att originalitet är bandets adelsmärke. Trots stor experimentsluta och sjuka infall tappar Sparks dock ytterst sällan bort LÅTEN. Skivan sprudlar av smittande melodier samt egensinniga och läckra arrangemang. Kimono My House är den första i raden av en trio suveräna album som kom efter varandra där Propaganda är min absoluta favorit.

Topp-3:

1. This Town Ain't Big Enough For Both Of Us
2. Amateur Hour
3. Hasta Mañana, Monsieur

8/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/7HfC3Cd8qSkGKqbOZi4Nbz

The Lemonheads – It’s A Shame About Ray (1992)

1. Rockin Stroll (1:47)
2. Confetti (2:45)
3. It's a Shame About Ray (3:07)
4. Rudderless (3:20)
5. My Drug Buddy (2:52)
6. The Turnpike Down (2:34)
7. Bit Part (1:51)
8. Alison's Starting to Happen (1:59)
9. Hannah & Gabi (2:40)
10. Kitchen (2:55)
11. Ceiling Fan in My Spoon (1:48)
12. Frank Mills (1:45)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #45

Amerikanska The Lemonheads bildades 1986 av frontmannen Evan Dando. Efter att ha levt i en undanskymd tillvaro fick de ett mindre genombrott med deras femte album "It’s A Shame About Ray". Detta troligtvis mycket tack vare albumets inneboende kvalitet men lite hjälp på traven kan nog tillskrivas den rådande grungevågen.

Plattan bjuder på ett koppel av föredömligt korta och snärtiga rocklåtar i den alternativa skolan med hög melodifaktor. Plattan återutgavs senare där deras cover av Simon & Garfunkels "Mrs. Robinson" ingick. Denna lysande version släpptes också på singel och gjorde stor succé. En mer än godkänd platta som rekommenderas å det varmaste!

Topp-3:

1. It's a Shame About Ray
2. Bit Part
3. My Drug Buddy

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6pFFRqFbkh3XDBBuiFZqye

Coldplay – Parachutes (2000)

1. Don't Panic (2:17)
2. Shiver (4:59)
3. Spies (5:18)
4. Sparks (3:47)
5. Yellow (4:29)
6. Trouble (4:30)
7. Parachutes (0:46)
8. High Speed (4:14)
9. We Never Change (4:09)
10. Everything's Not Lost (7:15)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #44

Efter att ha hört Don’t Panic på radion i samband med att Parachutes släpptes föll jag handlöst. En fantastisk låt där den ensliga gitarrslingan i refrängen trollband mig. Föga anade jag då att Coldplay skulle komma att bli ett av 00-talets absolut största pop/rock-band. När man nu ser tillbaks på plattan i retrospektivt hänseende kan man ju höra att allt redan fanns på plats redan på debuten, även om det storskaligt episka ännu inte hade blommat ut riktigt.

Parachutes är bitvis ett strålande debutalbum som har en jämn och fin standard rakt igenom. Dock är det bara är i en låt som Yellow de visar att de är kapabla för storverk, något som de sedermera skulle skämma bort oss med både en och två gånger. Men när resten av materialet ligger mellan bra och mycket bra är det bara att kapitulera för ett av det senaste decenniets allra bästa band.

Topp-3:

1. Yellow
2. Don’t Panic
3. Trouble

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6ZG5lRT77aJ3btmArcykra

Depeche Mode x 2

Depeche Mode – Music For The Masses (1987)


















1. Never Let Me Down Again (4:47)
2. The Things You Said (4:02)
3. Strangelove (4:56)
4. Sacred (4:47)
5. Little 15 (4:18)
6. Behind the Wheel (5:18)
7. I Want You Now (3:44)
8. To Have and to Hold (2:51)
9. Nothing (4:18)
10. Pimpf (3:56)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #42

Depeche Mode har varit ett av mina absolut största favoritband allt sedan starten 1981. Efter att ha hört den smittande synthslingan i I Just Can’t Get Enough var jag fast. Jag har därefter följt deras långa karriär med stort intresse och hängt på låset varje gång det vankats skivsläpp.

Music For The Masses tillhör faktiskt ett av de album jag hade ovanligt svårt att uppskatta när det släpptes. Faktum är att jag vid denna tidpunkt tröttnade lite och släppte bandet under en kortare period. Dock hittade jag tillbaks både till bandet och nämnda skiva. Även om jag tycker att ett album som Black Celebration mer hör hemma i boken ”1001 Album du måste höra innan du dör” råder det inget tvivel om att detta är mycket, mycket bra. Svärtan i Behind The Wheel, melodiösa toppnummer som Sacred och Strangelove, snygga ballader som Little 15 och The Things You Said, för att inte säga monsterhiten Never Let Me Down Again är skäl nog för detta omdöme. Mycket bra men inte bäst.

Topp-3:

1. Behind The Wheel
2. Never Let Me Down Again
3. Sacred

8/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/2ybu0EJFA2jgoOFy64LKf0


Depeche Mode – Violator (1990)


















1. World in My Eyes (4:26)
2. Sweetest Perfection (4:43)
3. Personal Jesus (4:56)
4. Halo (4:30)
5. Waiting for the Night (6:07)
6. Enjoy the Silence (6:12)
7. Policy of Truth (4:55)
8. Blue Dress (5:41)
9. Clean (5:28)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #43

Om jag vid föregående skivsläpp hade tröttnat något på Depeche Mode gjorde inte bara skivsläppet av Violator att jag hittade tillbaks till bandet, nu var suget större än någonsin. Denna platta är nämligen såväl låt- som produktionsmässigt det bästa de någonsin gjort. Den mästerliga videon till pärlan Enjoy The Silence knockade mig direkt och när plattan sedermera kom gjorde den mig inte besviken, tvärtom!

Violator är ett mästerverk i sin puraste form. Här snickrade Depeche Mode ihop ett fullfjädrat bygge med millimeterprecision där allt, precis allt är helt perfekt. Megahiten Personal Jesus är faktiskt svagast här, och det har jag tyckt från allra första början. Och det, mina vänner, talar sitt tydliga språk…

Topp-3:

1. World In My Eyes
2. Policy Of Truth
3. Enjoy The Silence

10/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/1v6DV6Bt0kDsX1Vd1f7CEe

The Rolling Stones – Aftermath (1966)

1. Mother's Little Helper (2:45)
2. Stupid Girl (2:56)
3. Lady Jane (3:08)
4. Under My Thumb (3:41)
5. Doncha Bother Me (2:41)
6. Goin' Home (11:13)
7. Flight 505 (3:27)
8. High and Dry (3:08)
9. Out of Time (5:37)
10. It's Not Easy (2:56)
11. I Am Waiting (3:11)
12. Take It or Leave It (2:47)
13. Think (3:09)
14. What to Do (2:32)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #41

Aftermath var Rolling Stones fjärde studioalbum och det första med uteslutande eget material skrivet av Jagger/Richards. Som brukligt var vid denna tidpunkt släpptes albumet i flera olika utgåvor, ovanstående är originalreleasen släppt i UK. Den amerikanska utgåvan såg t.ex. annorlunda ut såtillvida att låtar som Mother’s Little Helper och Out Of Time märkligt nog hade exkluderats. Å andra sidan innehöll denna version en av deras allra bästa låtar i form av Paint It Black.

Som vanligt när det gäller detta band blandar de och ger hiskeligt, skillnaden mellan höjdpunkter som Under My Thumb och bottennapp som High And Dry är brutal. Aftermath visar här och där prov på vilket fantastiskt band detta var när det begav sig. Tyvärr sänker ojämnheten helhetsintrycket något enormt och det är tragiskt nog genom samlingsplattor man uppskattar Rolling Stones första period på de bästa av sätt.

Topp-3:

1. Under My Thumb
2. Out Of Time
3. I Am Waiting

6/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/614jg7kLfaQpgm06A7nrGf

Jean Michel Jarre – Oxygene (1976)

1. Oxygene (Part I) (7:40)
2. Oxygene (Part II) (8:04)
3. Oxygene (Part III) (2:58)
4. Oxygene (Part IV) (4:07)
5. Oxygene (Part V) (10:31)
6. Oxygene (Part VI) (6:19)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #40

Nu är stunden kommen för ett extremt betydelsefullt album. Jean Michel Jarre spelade in Oxygene i sin hemstudio med hjälp av analoga synthesizers och andra elektroniska instrument. Detta album sägs ha lagt grunden för den elektroniska musiken då det var högst nyskapande när det släpptes.

Men det är inte bara betydelsefullt, det är sjukt bra också! De drömska och melodiska landskap Jarre målar upp med sina elektroniska hjälpmedel är så oerhört vackra och gåshudsframkallande att man saknar ord. Dessutom låter albumet fortfarande helt fantastiskt, trots att det var såpass länge sedan det släpptes. Jag har genom åren ständigt återkommit till skivan och det känns som en nyförälskelse varje gång. Helt omistligt!

Topp-3:

1. Oxygene (Part II)
2. Oxygene (Part IV)
3. Oxygene (Part V)

9/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/7FQgQESHkGJfIArvwg1gsj

The Cure – Disintegration (1989)

1. Plainsong (5:12)
2. Pictures of You (7:24)
3. Closedown (4:16)
4. Lovesong (3:28)
5. Last Dance (4:42)
6. Lullaby (4:08)
7. Fascination Street (5:16)
8. Prayers for Rain (6:04)
9. The Same Deep Water as You (9:18)
10. Disintegration (8:18)
11. Homesick (7:06)
12. Untitled (6:30)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #39

Disintegration var The Cures återgång till de melankoliska landskapen de målade upp i början av sin karriär. Mycket kanske beroende av att låtarna skrevs när Robert Smith led av depression under slutet av 80-talet. Något som skall ha varit resultatet av prestationsångest samt ökat droganvändande.

Denna skiva är klart mer krävande att ta till sig än dess föregångare även om den inte kan betecknas som extremt svårtillgänglig. Skivan kännetecknas av svävande, långsamma låtar med återkommande melodier. Känslan man får av plattan är närmast filmisk. Om man bortser från de i sammanhanget snabbhäftande Pictures Of You och Lovesong är det ett album som tar ett antal genomlyssningar innan helhetsupplevelsen sjunker in. Dock blir man sedermera rikligt belönad då detta är ett av bandets bästa och mest genomarbetade album.

Topp-3:

1. Pictures Of You
2. Plainsong
3. Lovesong

8/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/7uUltiwqvVn8Uy23Hdf1kE

Boston – Boston (1976)

1. More Than A Feeling (4:45)
2. Peace Of Mind (5:02)
3. Foreplay/Long Time (7:47)
4. Rock And Roll Band (3:00)
5. Smokin' (4:19)
6. Hitch A Ride (4:11)
7. Something About You (3:48)
8. Let Me Take You Home Tonight (4:43)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #38

Boston gjorde redan med sin debutplatta en enorm succé. Plattan är en av de mest sålda skivorna genom tiderna i USA med hysteriska 17 miljoner exemplar. Bandets frontfigurer bestod av gitarristen Tom Sholz och sångaren Brad Delp som nyligen tragiskt begick självmord.

Plattan är, som fallet alltid varit med Boston, extremt välproducerad och framförd av oerhört skickliga musiker. Den inledande trion låtar (med megahiten More Than A Feeling i spetsen) är grymt bra men när det sedan går över i ett par rock ’n roll-standards tappar jag intresset något. Jag har alltid föredragit Bostons lite mer melodiösa låtar vilket kanske avspeglar sig där. Ett klassiskt album, med all rätt, även om jag själv inte slukar allt med hull och hår.

Topp-3:

1. More Than A Feeling
2. Peace Of Mind
3. Something About You

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/1SmDvdTqzLfzPgt6vSDfBC

R.E.M. – Green (1988)

1. Pop Song 89 (3:04)
2. Get Up (2:39)
3. You Are the Everything (3:41)
4. Stand (3:10)
5. World Leader Pretend (4:17)
6. The Wrong Child (3:36)
7. Orange Crush (3:51)
8. Turn You Inside-Out (4:16)
9. Hairshirt (3:55)
10. I Remember California (4:59)
11. Eleventh, Untitled Song (3:10)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #37

Green, R.E.M.s sjätte studioalbum i ordningen, var deras första på ett majorbolag. För att undvika att göra ett album på rutin gjorde bandet ett tämligen annorlunda drag. Under inspelningsprocessen experimenterade bandet genom att konstant byta instrument med varandra för att få nya infallsvinklar och utveckla deras sound. Michael Stipe skrev dessutom texterna innan och under tiden låtarna komponerades, vilket inte hade skett tidigare.

Plattan är en tämligen jämn skapelse och har en mycket bra ljudbild. Personligen saknar jag de där stora höjdpunkterna som de skulle ha för vana att skämma bort oss med på de album som komma skulle (mina favoriter är Automatic For The People och Up). Dock, ett mer än stabilt album från ett mycket bra band med stark särprägel.

Topp-3:

1. Orange Crush
2. Pop Song 89
3. Stand

7/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/2gbg6cfCNwtrJUj5bwpRoG

Jakob Hellman - …Och Stora Havet (1989)

1. Tårarna (3:32)
2. Du Är Allt Jag Vill Ha (3:14)
3. Vara Vänner (3:39)
4. Vackert Väder (3:44)
5. Vintern Dör (3:34)
6. Visa Mej (2:24)
7. Hon Har Ett Sätt (3:20)
8. Sköra Värld (3:29)
9. Tåg (3:15)
10. Stora Havet (3:52)
11. Glada Dagar (4:27)
12. Avundsjuk På Dej (3:49)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #36

Jakob Hellmans karriär är något av de märkligaste som skådats i svensk musikhistoria. Han dansade in som en virvelvind med ett sällan skådat mästerverk och försvann sedan från scenen för att aldrig komma tillbaks igen. Skivan gjorde stor succé hos såväl den stora massan som kritikerna men den hett efterlängtade uppföljaren kom aldrig. Man kan anta att anledningen var att han hade stora svårigheter att infria de enorma förväntningar samt att han aldrig trivdes i rampljuset.

…Och Stora Havet är ett osannolikt bra och tidlöst album. Jag kommer ihåg när jag såg honom framföra Tåg på TV innan plattan släpptes, jag golvades direkt och undrade hur en debutant kunde låta såhär grymt proffsig och bra. De klockrena kompositionerna, det klanderfria framförandet och den grymma produktionen gör att plattan för evigt etsat sig fast i historieböckerna. Nästan allt på detta album är helt enkelt omistligt.

Topp-3:

1. Tåg
2. Vintern Dör
3. Hon Har Ett Sätt

9/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/6kGjc8k2YvmmZGqspJuRlK

The Police – Regatta de Blanc (1979)

1. Message In A Bottle (4:51)
2. Reggatta de Blanc (3:06)
3. It's Alright For You (3:13)
4. Bring On The Night (4:15)
5. Deathwish (4:13)
6. Walking On The Moon (5:02)
7. On Any Other Day (2:57)
8. The Bed's Too Big Without You (4:26)
9. Contact (2:38)
10. Does Everyone Stare (3:52)
11. No Time This Time (3:17)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #35

Efter en trög start på grund av dålig exponering av skivbolaget gjorde The Police (med Sting i spetsen) sig ett namn efter en lyckad USA-turné samt när singeln Roxanne blev en stor hit. Bandets signum var att mixa regelrätt pop/rock med influenser från jazz, reggae och punk och stack därigenom ut från massan en hel del.

Regatta de Blanc är deras andra platta som blev deras första riktigt stora kommersiella succé. Skivan inleds med dess stora höjdpunkt i form av den briljanta Message In A Bottle. Därefter puttrar det på småtrevligt hela vägen utan att lyfta till nämnda låts höjder. Ett trivsamt album som med tvekan når godkänt. Uppföljaren Zenyatta Mondatta är avsevärt bättre i min bok.

Topp-3:

1. Message In A Bottle
2. Walking On The Moon
2. Bring On The Night

5/10

Spotify: http://open.spotify.com/album/4nakblGxQH5IJgJL7Wcho8