2011 års bästa Album!

Ännu ett år har gått och det är dags att summera vad det innebar i musikalisk väg för undertecknad. Arbetsbördan för att sammanställa årets lista var betydligt tyngre än föregående år och vittnar om att 2011 var en klar uppryckning. Luta er tillbaks, Hawk levererar årets facit folks!:

1. Opeth – Heritage


















Förväntningarna var givetvis skyhöga när det var dags för Sveriges bästa band att återigen leverera en dos proggig hårdrock. När det denna gång utannonserades att Mikael Åkerfeldt enbart skulle hänge sig åt rensång samt att det musikaliskt såväl som ljudmässigt skulle vara ett fullfjädrat dyk rakt ner i 70-talsmyllan förhöjdes dessa förväntningar. Inte för att jag på något sätt har tröttnat på det klassiska Opeth-soundet men denna stiländring var ändå något man suktat efter under några år med tanke på Mikaels personliga fäbless för denna era. Man liksom anade vad som stod bakom hörnet. Första intrycket var dock något tveksamt men när skivan väl sjunkit in förändrades detta omdöme på ett brutalt sätt. En fullkomligt magisk platta som känns både ondskefull och vacker på en och samma gång. Pur magi!


2. Fleet Foxes - Helplessness Blues


















Fleet Foxes debutplatta hyllades enhälligt och det med rätta. Jag ställde mig dock tveksam till om de skulle kunna följa upp detta alster då inspelningen försenades och verkade kantas av problem. Mina farhågor var dock ogrundade då jag golvades från första stund. Vad jag då inte visste var att Helplessnes Blues skulle växa, och växa, och växa, och banne mig om den fortfarande inte gör det. Det var länge sedan jag införskaffade och hårdpluggade ett album som ändå känns fräschare för var gång den spisas. Så till den milda grad att den till och med hotade Opeth om guldplaketten. Debuten känns nästan som en parentes i jämförelse. Ja, SÅ bra är Helplessness Blues.


3. The Decemberists - The King Is Dead


















The King Is Dead var plattan som till sist fick mig att förstå The Decemberists storhet. Av någon outgrundlig anledning hade jag nämligen inte gjort det tidigare men efter att ha fallit som en fura över The King Is Dead rankar jag numera bandet som ett av mina favoritband just nu. Jag har under året införskaffat samtliga deras plattor på vinyl och älskar det mesta de gjort. The King Is Dead är en fantastisk uppvisning av melodisk folkrock med den fantastiske Colin Meloy i spetsen.


4. The Vaccines - What Did You Expect From The Vaccines?


















Jag har under året titt som tätt lyssnat på webbradiokanalen gimmeindie.se och då och då upptäckt ett antal nya kanonband. ”Post Break-Up Sex” med The Vaccines var en sådan låt som gjorde mig rent euforisk och jag hängde på låset när plattan släpptes. Jag var dock tveksam till om de skulle kunna leverera ett album i klass med nämnda låt, ett faktum som tyvärr är alltför vanligt när det gäller indieband. Mina farhågor besannades dock inte. The Vaccines har en smittande melodikänsla som genererar endorfinkickar av gigantiska mått. De lånar friskt från musikhistorien, 60-talspop, punk, Britpop, you name it. Kommer aldrig glömma en löprunda när jag på trötta ben efter en mil bytte album till What Did You Expect From The Vaccines? varefter jag på lätta ben avverkade ytterligare 5 km av bara farten.


5. Coldplay - Mylo Xyloto


















Efter att ha avnjutit en fantastisk sommarkväll tillsammans med Coldplay på Where The Action Is förstod man att Chris Martin med mannar hade ännu ett storverk på gång. De låtar som spelades från Mylo Xyloto förvarnade nämligen om detta. Möjligen att plattan kanske är snäppet för bombatisk och storslagen men vem kan värja sig mot dessa monsterlåtar?! Charlie Brown är min stora favorit och aspirerar om titeln årets låt.


6. White Lies - Ritual


















White Lies mästerliga debutplatta To Lose Myself hamnade på tredje plats när 2009 års bästa album summerades. Därför var förväntningarna på dess uppföljare löjligt stora. På Ritual tar bandet i så att de nästan spricker. Bombastiska melodier från höger och vänster och rent anabolstinna arrangemang lyfter de genomarbetade kompositionerna till oanade höjder. Efter att ha hårdpluggat plattan infann sig dock lite av en mättnadskänsla men när plattan nu vilat lite är det bara att konstatera att detta är sjukt bra. Inte riktigt i klass med debuten men bra nära.

7. Bon Iver - Bon Iver


















Jag föll inte handlöst över Bon Ivers debut som många andra. Därför var detta släpp inte högprioriterat för egen del. Första genomlyssningen kändes dessutom som ett enda stort ”jaha?”. Plattan åkte dock med till jobbet och efter att ha snurrat ett antal gånger utkristalliserade sig något alldeles fantastiskt. Ett oerhört stämningsfullt album som egentligen inte låter som något annat. Själarenande och sagolikt vackert!

8. Graveyard - Hisingen Blues


















Retrorocken står högt i kurs för tillfället och flaggskeppet Graveyard visar på Hisingen Blues var 70-talsskåpet skall stå. Framför allt älskar jag när de låter dynamiken stå i första rummet, som t.ex. Uncomfortably Numb där de varierar mellan lugnt och hårt. Och ännu bättre är detta live, något jag fick bevittna på Putte I Parken.


9. Jeudah - While We Sleep


















Då jag älskar svenska Khoma gravt blev jag genast intresserad när detta projekt, med Khoma-sångaren Jan Jämte och Pg.losts Kristian Karlsson, dök upp. Att Jan Jämte har en innerlig sångröst att döda för visste vi ju redan innan men är i sig ingen självklarhet för ett bra album. Jeudah är inte lika gitarrbaserat och tungt som Khoma kan vara, här är det lite mer drömsk postrock vi pratar om. Och alldeles briljant sådan. Så till den milda grad att jag tycker detta fantastiska album toppar Khomas senaste platta ”A Final Storm”. Mäktigt, episkt och vackert!


10. Pendragon – Passion


















Neoproggens förkämpar #1 för tillfället levererar ännu ett fantastiskt alster. Inte lika bra som föregångaren ”Pure” men det säger mer om hur jävla bra den plattan var. Jag har sagt det förut och säger det igen, det är inte många som slår Nick Barrets känslofyllda gitarrlir, kanske endast David Gilmour.


11. Foo Fighters - Wasting Light
12. Other Lives – Tamer Animals
13. D-A-D - Dic.Nii.Lan.Daft.Erd.Ark
14. Noel Gallagher's High Flying Birds - S/t
15. Deportees - Islands & Shores
16. Subsignal - Touchstones
17. Steven Wilson - Grace For Drowning
18. Radical Face - The Family Tree: The Roots
19. M83 - Hurry Up, We're Dreaming
20. Mogwai - Hardcore Will Never Die, But You Will

21. Guillemots – Walk The River
22. My Morning Jacket - Circuital
23. Veronica Maggio - Satan i gatan
24. Glasvegas - EUPHORIC /// HEARTBREAK \\\
25. Amon Amarth - Surtur Rising
26. Blackfield - Welcome To My DNA
27. Nightwish - Imaginaerum
28. Vulkan - Mask Of Air
29. Amorphis - The Beginning Of Times
30. Symphony X - Iconoclast

31. The Black Keys - El Camino
32. Blindside - With Shivering Hearts We Wait
33. Brett Anderson - Black Rainbows
34. PJ Harvey - Let England Shake
35. Cut Copy - Zonoscope
36. Arch Enemy - Khaos Legions
37. Pain of Salvation - Road Salt Two
38. Powerwolf – Blood Of The Saints
39. Long Distance Calling - Long Distance Calling
40. The Haunted - Unseen

41. Royal Hunt - Show Me How To Live
42. Magnum - The Visitation
43. Arena - The Seventh Degree Of Seperation
44. Theocracy - As The World Bleeds
45. Wolverine - Communication Lost
46. R.E.M. - Collapse Into Now
47. Sator - Under The Radar
48. Yes - Fly From Here
49. Sparzanza – Folie à Cinq
50. The Head And The Heart - S/t

51. Red Hot Chili Peppers – I’m With You
52. Alice Cooper – Welcome 2 My Nightmare
53. The Phoenix Foundation - Buffalo
54. Riot – Immortal Soul
55. Fate - Ghost From The Past
56. Pain - You Only Live Twice
57. While Heaven Wept - Fear Of Infinity
58. The Decemberists - Long Live The King (EP)
59. House Of Lords - Big Money
60. The View- Bread And Circuses

61. ...And You Will Know Us By The Trail Of Dead - Tao Of The Dead
62. In Flames - Sounds Of A Playground Fading
63. Within Temptation - The Unforgiving
64. Niclas Frisk - Deeper Down In Chinatown
65. Immanu El - In Passage
66. Mastodon - The Hunter
67. Flogging Molly - Speed Of Darkness
68. Smith Westerns - Dye It Blonde
69. Bloodbound - Unholy Cross
70. Falconer - Armod

71. Andreas Mattsson - Kick Death’s Ass
72. Bright Eyes - The People's Key
73. Lykke Li - Wounded Rhymes
74. Draconian - A Rose For The Apocalypse
75. Syket - With Love
76. Work of Art - In Progress
77. Amaranthe - Amaranthe
78. Me And My Army - Thank God For Sending Demons
79. Radiohead - The King Of Limbs
80. The War On Drugs - Slave Ambient

81. Sirenia - The Enigma Of Life
82. Patrick Wolf – Lupercalia
83. Phideaux - Snowtorch
84. Rhapsody Of Fire - From Chaos To Eternity
85. Chapel Club - Palace
86. Magic Pie - The Suffering Joy
87. Reinxeed - 1912
88. Wilco - The Whole Love
89. Electric Boys - And Them Boys Done Swang
90. Jonathan Johansson - Klagomuren

91. Det Vackra Livet - S/t
92. Architecture In Helsinki – Moment Bends
93. Stormwarrior - Heathen Warrior
94. Leprous - Bilateral
95. Fair To Midland - Arrows & Anchors
96. Dream Theater - A Dramatic Turn Of Events
97. Iron & Wine - Kiss Each Other Clean
98. Hell - Human Remains
99. Pallers - The Sea Of Memories
100. British Sea Power - Valhalla Dancehall

Spotify Playlist: Årets album 2011 enligt Hawk

The Smiths x 3

The Smiths – Meat Is Murder (1985)


















1. The Headmaster Ritual (4:52)
2. Rusholme Ruffians (4:20)
3. I Want The One I Can't Have (3:14)
4. What She Said (2:42)
5. That Joke Isn't Funny Anymore (4:59)
6. How Soon Is Now? (6:43)
7. Nowhere Fast (2:37)
8. Well I Wonder (4:00)
9. Barbarism Begins At Home (6:57)
10. Meat Is Murder (6:06)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #98

The Smiths bildades 1982 i Manchester, England. Bandets otvivelaktiga förgrundsfigurer var gitarristen Johnny Marr som skrev bandets musik och den karismatiske sångaren Morrissey som stod för bandets egensinniga och ofta provokativa texter. Bandet stack redan från starten ut från den breda massan och skulle visa sig bli enormt inflytelserika för den annalkande vågen av indie-/britop.

Meat Is Murder var bandets andra platta och blev oerhört populär i England, främst bland studenter. Faktum är att detta är det enda album av The Smiths som nådde ända upp till första plats på försäljningslistan i England. Efter den något ojämna och spretiga debutplattan hittade här bandet sin form och även om den långt ifrån känns helgjuten kan man här tveklöst höra och känna vilken inneboende kapacitet bandet hade. Något som snart också skulle visa sig med all önskvärd tydlighet.

Topp-3:

1. I Want The One I Can’t Have
2. How Soon Is Now?
3. Barbarism Begins At Home

7/10


The Smiths – The Queen Is Dead (1986)


















1. The Queen Is Dead (6:24)
2. Frankly, Mr Shankly (2:17)
3. I Know It's Over (5:48)
4. Never Had No One Ever (3:36)
5. Cemetry Gates (2:39)
6. Bigmouth Strikes Again (3:12)
7. The Boy With The Thorn In His Side (3:15)
8. Vicar In A Tutu (2:21)
9. There Is A Light That Never Goes Out (4:02)
10. Some Girls Are Bigger Than Others (3:14)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #99

Tredje plattan med The Smiths och deras Magnum Opus. Omslaget som designades av Morrissey föreställer den franske skådespelaren Alain Delon från filmen L’Insoumis (1964). Morrisseys fäbless för referenser kan även spåras i albumtiteln som är hämtad från Hubert Selby Jrs roman Last Exit To Brooklyn.

Även om man tydligt känner igen sitt Smiths från föregångaren märks det här att de utvecklat sitt låtskrivande till perfektion. Här radas popklassiker upp på pärlband som den självklaraste saken i världen. Kort och gott ett obestridligt storverk med genreklassikern There Is A Light That Never Goes Out som själva kronjuvelen.

Topp-3:

1. There Is A Light That Never Goes Out
2. Cemetry Gates
3. The Boy With The Thorn In His Side

10/10


The Smiths – Strangeways, Here We Come (1987)


















1. A Rush And A Push And The Land Is Ours (3:00)
2. I Started Something I Couldn't Finish (3:45)
3. Death Of A Disco Dancer (5:25)
4. Girlfriend In A Coma (2:02)
5. Stop Me If You Think You've Heard This One Before (3:32)
6. Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me (5:02)
7. Unhappy Birthday (2:45)
8. Paint A Vulgar Picture (5:35)
9. Death At One's Elbow (1:58)
10. I Won't Share You (2:49)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #100

Det gäller att avsluta med stil, och det gjorde sannerligen The Smiths med sitt fjärde och sista album Strangeways, Here We Come. Tyvärr lade bandet ner verksamheten i tiden mellan att inspelningen hade avslutats och själva albumsläppet. Plattan var ett försök att utvecklas och bryta sig ur sin egen formel. Detta kan till viss del höras här men en hel del av plattan kännetecknas också av det klassiska Smiths-soundet.

Albumet är det mest varierade bandet gjort och håller nästan lika hög klass som dess föregångare. Lättillgängliga kompositioner som Girlfriend In A Coma och Stop Me If You Think You’ve Heard This One Before samsas med lite mer introverta saker som Last Night I Dreamt That Somebody Love Me. En briljant svanesång av ett av pophistoriens viktigaste och bästa band.

Topp-3:

1. Girlfriend In A Coma
2. A Rush And A Push And The Land Is Ours
3. Stop Me If You Think You’ve Heard This One Before

9/10

Billy Bragg – Talking With The Taxman About Poetry (1986)

1. Greetings To The New Brunette (3:29)
2. Train Train (2:11)
3. The Marriage (2:30)
4. Ideology (3:27)
5. Levi Stubbs' Tears (3:28)
6. Honey, I'm A Big Boy Now (4:05)
7. There Is Power In A Union (2:47)
8. Help Save The Youth Of America (2:45)
9. Wishing The Days Away (2:28)
10. The Passion (2:52)
11. The Warmest Room (3:55)
12. The Home Front (4:09)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #97

Stephen William Bragg, mer känd som Billy Bragg, är en brittisk singer/songwriter som startade sin musikaliska bana i bandet Riff Raff. De spelade en sorts punk blandat med pubrock men bandet lades ner efter ett antal misslyckade singelsläpp. Därefter påbörjade han sin solokarriär som skulle kännetecknas som en blandning av folkmusik, punk och protestsånger. Han är även känd för att vara en politisk vänsteraktivist vilket avspeglas i lyriken.

Talking With The Taxman About Poetry (titeln är hämtat från ett litterärt verk av Vladimir Mayakovsky) är Braggs tredje album och avviker lite grand från dess föregångare som i stort sett bara innehöll Billy och hans gitarr. Här är orkestreringen lite större vilket har en positiv effekt på utfallet. Plattan är tämligen helgjuten med starka melodier från början till slut och jag kan varmt rekommendera den för alla som gillar singer/songwriters med dragning åt folkmusik. There Is Power In A Union är en av höjdpunkterna och kanske känns igen då den är baserad på den traditionella visan Battle Cry Of Freedom. Till sist, jag gillar verkligen det lilla tillägget längst ner på konvolutet; ”The difficult third album”. Humor!

Topp-3:

1. There Is Power In A Union
2. Ideology
3. The Home Front

8/10

Mike Oldfield – Tubular Bells (1973)

1. Tubular Bells part 1 (25:00)
2. Tubular Bells part 2 (23:50)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #96

Mike Oldfield var bara 15 år gammal när han bildade Sallyangie tillsammans med sin syster Sally Oldfield. Efter ett album började han istället jobba tillsammans med sin bror Terry Oldfield i bandet Barefoot som dock upplöstes efter något år. Efter detta anslöt sig Mike till gruppen Kevin Ayers And The Whole World under några år innan han började jobba på något som skulle utkristallisera sig till ett soloprojekt.

1972 skickade Mike in en demoversion av Tubular Bells till alla större skivbolag men fick nobben av samtliga då de tyckte att det inte lät tillräckligt kommersiellt. Richard Branson, då ägare till ett antal lågprisskivaffärer, visade dock intresse men hade för tillfället inte ekonomiska medel att spela in skivan. När han ett år senare beslutade sig för att starta skivmärket Virgin kontaktade han Mike och erbjöd ett kontrakt på stående fot.

Tubular Bells är verkligen ett soloprojekt med allt vad det innebär då Mike själv spelar över 20 instrument på plattan. De flesta spelade han in ett och ett för sig under stunder då Virgins nya studio (The Manor) inte användes, vilket ofta var nattetid. Plattan blev en enorm succé och har till dags dato sålt i över 16 miljoner exemplar. Albumet, som är en tvådelad instrumental skapelse, är mångfacetterad och i många stycken väldigt vacker. Det är enastående hur Mike lyckats med att få så många olika instrument, rytmer och melodier att smälta samman till en väl fungerande enhet. Dock går jag själv inte igång på musiken fullt ut, det är högst njutbar lyssning för stunden men genererar inte den gåshud jag förväntar mig av dylik musik.

Topp-2:

1. Tubular Bells part 1
2. Tubular Bells part 2

6/10

Mercury Rev – Deserter’s Songs (1998)

1. Holes (5:55)
2. Tonite It Shows (3:40)
3. Endlessly (4:25)
4. I Collect Coins (1:27)
5. Opus 40 (5:10)
6. Hudson Line (2:54)
7. The Happy End (The Drunk Room) (2:06)
8. Goddess On A Hiway (3:45)
9. The Funny Bird (5:51)
10. Pick Up If You're There (3:05)
11. Delta Sun Bottleneck Stomp (6:17)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #95

Amerikanska Mercury Rev bildades i slutet av 80-talet. I början karriären bjöd bandet på experimentell psykedelisk rock som gradvis som skulle förändras till ett mer melodiskt och utsmyckande sound. Bandet har ofta jämförts med The Flaming Lips, vilket kanske inte är så konstigt då bandets sångare och gitarrist Jonathan Donahue under en tid verkade som kompgitarrist i just The Flaming Lips.

Deserter’s Songs bjuder på en själfull resa fylld av eterisk och vacker musik. Då de svävande och psykedeliska kompositionerna också förgyllts med starka melodier lyfter det hela rejält. Den här typen av musik kan ibland ha en tendens att bli en enda långdragen och seg massa, om än skönlyssnad sådan, men just melodibygget är vad som skiljer agnarna från vetet i detta fall. Det hela landar i en synnerligen briljant platta fylld av effektiv och magisk drömpop.

Topp-3:

1. Goddess On A Hiway
2. Opus 40
3. Holes

8/10

Aerosmith x 3

Aerosmith – Toys In The Attic (1975)


















1. Toys In The Attic (3:07)
2. Uncle Salty (4:09)
3. Adam's Apple (4:33)
4. Walk This Way (3:41)
5. Big Ten Inch Record (2:16)
6. Sweet Emotion (4:34)
7. No More No More (4:34)
8. Round And Round (5:03)
9. You See Me Crying (5:12)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #92

Den mytomspunna amerikanska rockgruppen Aerosmiths historia började i slutet av 60-talet när Steven Tyler, Joe Perry och Tom Hamilton möttes i Sunapee, New Hampshire. 1970 bestämde dessa herrar att bilda ett band med Boston som bas. Aerosmith skulle komma att bli ett av historiens mest populära rockband och upplevde sin första storhetstid i mitten av 70-talet. Bandet splittrades 1979 på grund av drogproblem men gjorde comeback i mitten av 80-talet och upplevde därefter en nyrenässans med mängder av hitsinglar som resultat.

Toys In The Attic var bandets tredje platta och deras dittills mest framgångsrika. Plattan är en uppvisning av bluesbaserad hårdrock av finaste märke. Snillrika melodier, briljanta riff och ett sanslöst sväng förgyller plattan å det grövsta. Skivan håller extremt hög klass rakt igenom och det är väl endast den beiga covern Big Ten Inch Record som faller ur ramen enligt mig. En klassiker i sin fulla rätt!

Topp-3:

1. Sweet Emotion
2. Toys In The Attic
3. Adam’s Apple

9/10


Aerosmith – Rocks (1976)


















1. Back In The Saddle (4:39)
2. Last Child (3:27)
3. Rats In The Cellar (4:06)
4. Combination (3:39)
5. Sick As A Dog (4:12)
6. Nobody's Fault (4:25)
7. Get The Lead Out (3:42)
8. Lick And A Promise (3:05)
9. Home Tonight (3:16)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #93

Aerosmith följde upp succén med Toys In The Attic med albumet Rocks som rent musikaliskt följde i samma fotspår, om än med ett något hårdare och tuffare anslag. Plattan genererade 3 singlar (Back In The Saddle, Last Child och Home Tonight) som samtliga placerade sig högt på Billboardlistan. Personligen tycker jag den är aningen svagare än sin föregångare, topparna är inte lika höga och den totala standarden inte riktigt lika vass. Blytunga Back In The Saddle, svängiga Last Child och snabbhäftande Rats In The Cellar är en sjukt stark inledning av plattan. Detta är förvisso inte min absoluta Aerosmith-favorit, men kvaliteten går ändå inte att förneka.

Topp-3:

1. Back In The Saddle
2. Rats In The Cellar
3. Last Child

7/10


Aerosmith – Pump (1989)


















1. Young Lust (4:18)
2. F.I.N.E. (4:09)
3. Love In An Elevator (5:38)
4. Monkey On My Back (3:57)
5. Janie's Got A Gun (5:38)
6. The Other Side (4:56)
7. My Girl (3:10)
8. Don't Get Mad, Get Even (4:48)
9. Hoodoo/Voodoo Medicine Man (4:39)
10. What It Takes (6:28)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #94

Två år efter Aerosmiths grandiosa comeback på topplistorna i form av Permanent Vacation (9/10 i min bok) släpptes Pump som skulle komma att bli ett av deras allra mest framgångsrika album med fyra lyckosamma hitsinglar som resultat. Själv tycker jag inte den håller samma höga klass som sin föregångare men det säger mer om hur högt jag håller Permanent Vacation. Här har man tagit sitt 70-talsstuk in i 80-talet och adderat sedan tidigare befintligt sväng och tyngd med melodi och keyboards. Love In An Elevator och Janie´s Got A Gun är plattans mest namnkunniga låtar men förstnämnda är numera extremt uttjatad i mina öron. Då är det hårda öppningsspåret Young Lust, svängiga F.I.N.E. och kaxiga Don’t Get Mad, Get Even betydligt roligare.

Topp-3:

1. Young Lust
2. F.I.N.E.
3. Don’t Get Mad, Get Even

7/10

Elvis Costello & The Attractions – This Year’s Model (1978)

1. No Action (1:58)
2. This Year's Girl (3:17)
3. The Beat (3:45)
4. Pump It Up (3:14)
5. Little Triggers (2:40)
6. You Belong To Me (2:22)
7. Hand In Hand (2:33)
8. (I Don't Want To Go To) Chelsea (3:07)
9. Lip Service (2:36)
10. Living In Paradise (3:52)
11. Lipstick Vogue (3:29)
12. Night Rally (2:41)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #91

Declan Patrick MacManus, mer känd under artistnamnet Elvis Costello, är en engelsk singer-songwriter som först gjorde sig ett namn på den brittiska pubrockscenen under mitten av 70-talet. När han albumdebuterade 1977 med My Aim Is True skulle man snarare komma att associera honom med punk/new wave-vågen. Elvis Costello är minst lika känd för sin musik som sin lyrik. Hans förmåga att byta stil har även varit en röd tråd genom hans karriär. Såtillvida att en journalist beskrev honom som “a pop encyclopedia”.

This Year’s Model var Costellos andra platta och det första han gjorde tillsammans med The Attractions. Debutplattan var extremt gitarrorienterad men på uppföljaren består den musikaliska basen mestadels av bas, trummor och keyboard. Detta gjorde This Year’s Model till en klart mer varierad och dynamisk skapelse. De effektiva poplåtarna är dock allestädes närvarande och skivan har ett medryckande driv rakt igenom. Personligen har jag bara hört spridda skurar med Elvis Costello tidigare men denna grymma platta har verkligen fått upp suget att utforska hans diskografi ytterligare. Mycket bra!

Topp-3:

1. (I Don't Want To Go To) Chelsea
2. The Beat
3. This Year’s Girl

8/10

The Black Crowes – Shake Your Money Maker (1990)

1. Twice As Hard (4:09)
2. Jealous Again (4:35)
3. Sister Luck (5:13)
4. Could I've Been So Blind (3:44)
5. Seeing Things (5:18)
6. Hard to Handle (3:08)
7. Thick N' Thin (2:44)
8. She Talks to Angels (5:29)
9. Struttin' Blues (4:09)
10. Stare It Cold (5:13)
11. Live Too Fast Blues/Mercy, Sweet Moan (1:17) (unlisted track)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #90

Amerikanska The Black Crowes med bröderna Chris och Rich Robinson i spetsen (dessa hade tidigare verkat tillsammans under Mr. Crowe’s Garden) bildades 1989 och blev omgående signade av det för den tiden så heta skivbolaget Def American. Bandet bar tydliga influenser ur rockhistorien från band som The Rolling Stones, Faces, Otis Redding och Humble Pie.

Debutplattan Shake Your Money Maker nådde Billboardlistans fjärde plats och gjorde bandet till stjärnor direkt. Hela fem singlar släpptes från albumet varav Hard To Handle och She Talks To Angels lyckades bäst. Albumet svämmar över av svängig bluesrock spetsad med grymma riff och starka melodier. Den själfulle sångaren Chris Robinson lyfter de i grunden urstarka låtarna ännu ett snäpp. Originalitet är inte plattans starkaste kort men det spelar ingen som helst roll när låtkvaliteten och framförandet är såhär vasst. Rock n’ roll!

Topp-3:

1. Jealous Again
2. Twice As Hard
3. Hard To Handle

8/10

Blondie – Parallel Lines (1978)

1. Hanging On The Telephone (2:17)
2. One Way Or Another (3:31)
3. Picture This (2:53)
4. Fade Away And Radiate (3:57)
5. Pretty Baby (3:16)
6. I Know But I Don't Know (3:53)
7. 11:59 (3:19)
8. Will Anything Happen? (2:55)
9. Sunday Girl (3:01)
10. Heart Of Glass (3:45)
11. Gonna Love You Too (2:03)
12. Just Go Away (3:21)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #89

Amerikanska Blondie bildades av sångerskan Debbie Harry och gitarristen Chris Stein 1975. Bandet var något av pionjärer inom new wave- och punkscenen under 70-talets mitt. Deras förmåga att förgylla sin musik med melodistarka popmelodier genererade en mängd hitsinglar. Bandet splittrades 1982 efter att deras sjätte album The Hunter hade släppts.

Parallel Lines var Blondies tredje platta och deras mest framgångsrika. Här återfinns flera av bandets mest kända låtar, som Hanging On The Telephone och Heart Of Glass, och inte mindre än sex singlar släpptes från albumet. Skivan har sålt i otroliga 20 miljoner exemplar världen över. Musiken i sig är inget speciellt i min mening men de snärtiga och effektiva melodierna sätter sig på en gång. Skivans stora behållning är tveklöst sångerskan Debbie Harry som lyckas med att låta uppkäftig och sensuell på en och samma gång. En högst njutbar platta för stunden men inget som lämnar några bestående intryck.

Topp-3:

1. Hanging On The Telephone
2. Heart Of Glass
3. One Way Or Another

6/10

Alice Cooper – Billion Dollar Babies (1973)

1. Hello Hooray (4:14)
2. Raped and Freezin' (3:15)
3. Elected (4:05)
4. Billion Dollar Babies (3:39)
5. Unfinished Sweet (6:17)
6. No More Mr. Nice Guy (3:05)
7. Generation Landslide (4:31)
8. Sick Things (4:18)
9. Mary Ann (2:19)
10. I Love the Dead (5:08)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #88

Alice Cooper var egentligen namnet på den grupp där sångaren/låtskrivaren Vincent Damon Furnier ingick. Bandet bildades i slutet av 60-talet (först under namnet The Nazz) och det skulle dröja ända till 1974 när bandet splittrades innan Vincent Furnier officiellt antog Alice Cooper som sitt egna namn. Den glam-/hårdrock som Alice Cooper framförde skulle sedermera betitlas som skräckrock, mycket på grund av lyriken och den skräckfilmsinspirerade scenshowen.

Billion Dollar Babies producerades av välkände Bob Ezrin och var Alice Coopers sjätte studioalbum i ordningen. Skivan blev en stor framgång och genererade singelhits som Elected och No More Mr. Nice Guy. Albumet paketerades som en grön ormskinnsplånbok och inuti konvolutet kunde man hitta en miljarddollarsedel samt idolbilder.

Med tanke på att hårdrock legat mig varmt sedan barndomen är det märkligt att det är först nu jag lyssnar på Billion Dollar Babies i sin helhet för allra första gången. Man kan ju undra varför då den överlag bjuder på alldeles briljant hårdrock i snygg och läcker 70-talsproduktion. Det som slår mig är att det finns så oerhört mycket mer här att hämta än de välkända hitsen. Grymt bra platta, nu skall jag grotta vidare i diskografin!

Topp-3:

1. Raped And Freezin’
2. Billion Dollar Babies
3. Hello Hooray

9/10

The Byrds - The Notorious Byrd Brothers (1968)

1. Artificial Energy (2:18)
2. Goin' Back (3:26)
3. Natural Harmony (2:11)
4. Draft Morning (2:42)
5. Wasn't Born to Follow (2:04)
6. Get to You (2:39)
7. Change Is Now (3:21)
8. Old John Robertson (1:49)
9. Tribal Gathering (2:03)
10. Dolphin's Smile (2:00)
11. Space Odyssey (3:52)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #87

Amerikanska The Byrds slog igenom under mitten av 60-talet och skulle komma att bli enormt inflytelserika, inte minst gällande utvecklingen av subgenrer som folkrock, psykedelisk rock och countryrock. Bandets mest namnkunniga medlemmar var David Crosby och Roger McGuinn, båda på sång och gitarr, varav sistnämndas 12-strängade gitarr blev något av ett signum för bandet.

The Notorious Byrd Brothers var bandets femte platta som trots att den hyllades av kritiker inte nådde samma försäljningsframgång som dess föregångare. Albumet spelades in under stökiga bandförhållanden. David Crosby lämnade bandet under inspelningen, bl.a. eftersom han inte fick med en av sina egna kompositioner. På grund av bråk i studion slutade också trummisen Michael Clark.

Allmänt ses denna som bandets mest experimentella och fulländade skiva. Plattan är tämligen varierad och spänner från country och folkrock till spacerock och psykedelia. Personligen tycker jag låtkvaliteten är väldigt jämn, detta på bekostnad av klockrena fullträffar. Det är en högst njutbar lyssning från början till slut men man saknar den där odödliga klassikern i det stora hela.

Topp-3:

1. Goin’ Back
2.Wasn’t Born To Follow
3. Old John Robertson

6/10

Travis – The Man Who (1999)

1. Writing to Reach You (3:41)
2. The Fear (4:12)
3. As You Are (4:14)
4. Driftwood (3:33)
5. The Last Laugh of the Laughter (4:20)
6. Turn (4:24)
7. Why Does It Always Rain on Me? (4:25)
8. Luv (4:55)
9. She's So Strange (3:15)
10. Slide Show (3:06)
11. Blue Flashing Light (Hidden Track) (3:43)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #86

The Man Who är det skotska indiepopbandet Travis andra album och var skivan där de fick sitt internationella erkännande. Plattan nådde t.ex. allra högst på brittiska albumlistan och en åttonde plats i Australien. Skivan är dedikerad till Stanley Kubrick och titeln refererar till boken ”The Man Who Mistook His Wife For A Hat” av Oliver Sack.

The Man Who är en platta som tydligt visar på mognad gentemot debutplattan Good Feeling. Skivan är betydligt lugnare och djupare, fylld av atmosfärisk och luftig gitarrpop till skillnad från debutens upptempolåtar med allsångsrefränger. Hitsen Why Does It Always Rain On Me? och Turn avviker något från plattans norm och detta i positivt avseende. Skivan är bra, inget snack om saken, men faktum kvarstår ändå att det är när bandet dyngar på med arenarockrefränger de är som bäst. Det introverta gör de tyvärr inte riktigt lika bra.

Topp-3:

1. Turn
2. Why Does It Always Rain On Me?
3. Driftwood

7/10

The Cars – The Cars (1978)

1. Good Times Roll (3:44)
2. My Best Friend's Girl (3:44)
3. Just What I Needed (3:44)
4. I'm In Touch With Your World (3:31)
5. Don't Cha Stop (3:01)
6. You're All I've Got Tonight (4:13)
7. Bye Bye Love (4:14)
8. Moving in Stereo (5:15)
9. All Mixed Up (4:14)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #85

Amerikanska The Cars brukar allmänt fasas in i den tidiga New Wave-vågen som påbörjades i slutet av 70-talet. Detta med anledning av att deras gitarrdominerande pop/rock även bjöd på en del elektroniska inslag. Bandets förgrundsgestalt är sångaren/gitarristen Ric Ocasek som senare även skulle bli en tämligen framgångsrik producent (han rattade bl.a. Weezers populära debutalbum).

The Cars bjuder på förhållandevis ordinär och simpel pop/rock med snabbhäftande låtar. Ric Ocaseks säregna stämma samt de elektroniska inslagen gör dock att bandet sticker ut från mittfåran något. Debutplattan nådde så högst som 18:e plats på Billboardlistan men är enligt mig absolut inget speciellt, då tycker jag femte plattan Heartbeat City är avsevärt vassare. Godkänd platta, varken mer eller mindre.

Topp-3:

1. Just What I Needed
2. You're All I've Got Tonight
3. Don't Cha Stop

5/10

Oasis x 2

Oasis - Definitely Maybe (1994)


















1. Rock 'N' Roll Star (5:22)
2. Shakermaker (5:08)
3. Live Forever (4:36)
4. Up In The Sky (4:28)
5. Columbia (6:17)
6. Supersonic (4:43)
7. Bring It On Down (4:17)
8. Cigarettes & Alcohol (4:49)
9. Digsy's Dinner (2:32)
10. Slide Away (6:32)
11. Married With Children (3:11)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #83

Oasis bildades 1991 av sångaren Liam Gallagher. Bandnamnet Rain ändrades snart till Oasis efter att Liam sett en affisch med bandet Inspiral Carpets i brodern Noels rum (Noel verkade då som roadie åt Inspiral Carpets). Affischen gjorde reklam för ett gig på Oasis Leisure Centre i Swindon och vips så hade namnet till ett av 90-talets största band valts. 1993 anslöt sig Noel till bandet och arbetet på deras debutalbum kunde påbörjas.

De kaxiga bröderna gjorde stor succé direkt med Definitely Maybe och vann såväl kritiker som publik från dag ett. Plattan visar upp en extremt självsäker attityd och även om kommentarer som ”Vi är det bästa som hänt popmusiken sedan The Beatles” kan diskuteras råder det inget tvivel om att bröderna själva menade detta från hjärtat. Att Noel är en mästare på att skriva enkla, effektiva men ändå hållbara låtar visar han prov på redan här. Några bagateller, om än väldigt bra sådana, finns instoppade men albumet håller ändå så hög nivå att det kan tituleras som ett klassiskt debutverk. Men det skulle komma att bli ännu bättre...

Topp-3:

1. Live Forever
2. Supersonic
3. Rock 'N' Roll Star

8/10


Oasis - (What's the Story) Morning Glory? (1995)


















1. Hello (3:32)
2. Roll With It (4:00)
3. Wonderwall (4:19)
4. Don't Look Back In Anger (4:48)
5. Hey Now! (5:41)
6. (Swamp Song Excerpt #1) (0:45)
7. Some Might Say (5:29)
8. Cast No Shadow (4:52)
9. She's Electric (3:41)
10. Morning Glory (5:03)
11. (Swamp Song Excerpt #2) (0:40)
12. Champagne Supernova (7:28)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #84

Oasis vilade inte på hanen efter succén med debutplattan. Redan ett år senare släpptes uppföljaren, (What's the Story) Morning Glory?, som skulle komma att etablera Oasis som ett av världens största band. I Storbritannien gick albumet direkt in på albumlistans förstaplats och är till dags dato det näst mest sålda albumet där genom tiderna, endast slagen av Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band. Världen över har albumet sålt i över 23 miljoner exemplar.

Framgången var extremt välförtjänt då detta är ett sagolikt mästerverk. Konceptet från debutplattan har här förfinats med ännu bättre låtskrivande, en mästerlig produktion och mer genomtänkta arrangemang. Här finns det mesta att hämta, mäktiga ballader, uppkäftiga upptempokompositioner och melodiösa poplåtar. En musikalisk fullträff på alla sätt och vis!

Topp-3:

1. Cast No Shadow
2. Wonderwall
3. Don’t Look Back In Anger

10/10

The Rolling Stones – Let It Bleed (1969)

1. Gimme Shelter (4:30)
2. Love in Vain (4:19)
3. Country Honk (3:07)
4. Live With Me (3:33)
5. Let It Bleed (5:27)
6. Midnight Rambler (6:52)
7. You Got the Silver (2:50)
8. Monkey Man (4:11)
9. You Can't Always Get What You Want (7:28)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #82

Let It Bleed är The Rolling Stones tolfte album och det sista där gitarristen Brian Jones medverkar (dock bara på två spår). Hans ersättare Mick Taylor gjorde samtidigt debut här på två andra låtar. Stilmässigt låter plattan något hårdare än dess föregångare Beggars Banquet, så till den milda grad att det här och där gränsar till hårdrock. Bluesrötterna kan dock fortfarande tydligt höras i Robert Johnson-kompositionen Love In Vain och You Got The Silver.

Detta är med rätta i många stycken ett klassiskt album. Den sjukt starka öppningen Gimme Shelter sätter tonen och kan vara bandets största stund (jag rekommenderar för övrigt alla att kolla upp The Sisters Of Mercys bländande version av nämnda låt). Skivan håller hög klass hela vägen med toppar som det svängiga titelspåret, den vibrerande Midnight Rambler och den närmast odödliga publikfavoriten You Can't Always Get What You Want.

Topp-3:

1. Gimme Shelter
2. Midnight Rambler
3. Let It Bleed

8/10

Spiritualized - Ladies And Gentlemen We Are Floating In Space (1997)

1. Ladies And Gentlemen We Are Floating In Space (3:41)
2. Come Together (4:41)
3. I Think I'm In Love (8:10)
4. All Of My Thoughts (4:37)
5. Stay With Me (5:08)
6. Electricity (3:46)
7. Home Of The Brave (2:23)
8. The Individual (4:15)
9. Broken Heart (6:38)
10. No God Only Religion (4:22)
11. Cool Waves (5:06)
12. Cop Shoot Cop... (17:14)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #81

Spiritualized är en brittisk rockgrupp vars motor Jason Pierce tidigare verkade i Spacemen 3. Bandet växte sig efterhand tämligen starka inom 90-talets indiescen. Bandets musik är kraftigt psykedelisk och bygger på montona och minimalistiska låtstrukturer som byggs upp med lager på lager för att utmynna i rejäla crescendon.

Ladies And Gentlemen We Are Floating In Space ses allmänt som bandets storverk och är en samling kompositioner som behandlar smärta och saknad. Albumet bär, förutom den självklara psykedelian, även inslag av gospel och frijazz. Känslorna jag får av denna platta är av tudelad art. Under vissa spår känns det som att gåshuden är nära medan andra bara är monotona och enformiga utan varken mening eller mål. Överlag väldigt skön musik att bli förlorad i men det håller ändå inte riktigt i längden.

Topp-3:

1. I Think I'm In Love
2. Stay With Me
3. Come Together

6/10

XTC – Skylarking (1986)

1. Summer's Cauldron (3:19)
2. Grass (3:05)
3. The Meeting Place (3:14)
4. That's Really Super, Supergirl (3:21)
5. Ballet For A Rainy Day (2:50)
6. 1000 Umbrellas (3:44)
7. Season Cycle (3:21)
8. Earn Enough For Us (2:54)
9. Big Day (3:32)
10. Another Satellite (4:15)
11. Mermaid Smiled (2:26)
12. The Man Who Sailed Around His Soul (3:24)
13. Dying (2:31)
14. Sacrificial Bonfire (3:49)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #80

Brittiska XTC bildades i Swindon 1976 ur en grupp vid namn The Helium Kidz. Bandets frontfigurer Alan Partridge och Colin Moulding var båda sångare, låtskrivare och multiinstrumentalister. Den punkiga new wave-stilen bandet hade från början utvecklades mer och mer till oerhört särpräglad popmusik som influerat och definierat genren i stort.

Personligen upptäckte jag bandet redan som liten parvel. Detta när jag 1982 hörde låten Senses Working Overtime i radioprogrammet Poporama (föregångare till Tracks). Jag golvades av denna udda och smått oemotståndliga komposition och har sedan dess haft en viss förkärlek till bandet.

Skylarking var bandets åttonde studioalbum. Det lustiga med detta album är att skivans mest framgångsrika låt inte ens fanns med på originalutgåvan. Dear God släpptes nämligen som B-sida till singeln Grass men blev så populär att albumet snabbt återutgavs där denna ingick och samtidigt släpptes som singel. Låten nådde sedemera plats 37 på Billboardlistan. Även om detta inte är mitt favoritalbum med britterna är det oerhört gediget och bra. Soundmässigt hörs det att den är tungt influerad av The Beatles, The Beach Boys och The Kinks. Egensinnig popmusik som förtjänar sin plats i musikhistorien. Personligen rankar jag dock Drums & Wires, Black Sea, English Settlement och Oranges & Lemons högre.

Topp-3:

1. Earn Enough For Us
2. The Meeting Place
3. Another Satellite

7/10

Badly Drawn Boy – The Hour Of The Bewilderbeast (2000)

1. The Shining (5:18)
2. Everybody's Stalking (3:39)
3. Bewilder (0:48)
4. Fall In A River (2:17)
5. Camping Next To Water (3:50)
6. Stone On The Water (3:58)
7. Another Pearl (4:27)
8. Body Rap (0:45)
9. Once Around The Block (3:44)
10. This Song (1:32)
11. Bewilderbeast (3:30)
12. Magic In The Air (3:43)
13. Cause A Rockslide (5:55)
14. Pissing In The Wind (4:19)
15. Blistered Heart (1:50)
16. Disillusion (5:19)
17. Say It Again (4:41)
18. Epitaph (3:50)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #79

Badly Drawn Boy är egentligen inget band utan ett soloprojekt skapat av en brittisk singer/songwriter vid namn Damon Gough. Gough tog sig namnet Badly Drawn Boy efter en figur i den tecknade serien Sam and his Magic Ball. Musikaliskt erbjuder Gough på sin egen variant av folkpop som långt ifrån bara är traditionell. Den klassiska folkpopen kryddas med diverse inslag som lo-fi och psykedelia och bär ekon av artister som Elliot Smith, Beck, Belle And Sebastian och Nick Drake.

The Hour Of The Wilderbeast är Badly Drawn Boys debutalbum och lyckades med att vinna 2000 års Mercury Prize. Om man nagelfar skivomslaget noggrant kan man se att det löst har baserats på DaVincis ”Den vitruvianske mannen”. Detta är i många stycken ett mycket starkt och förhållandevis varierat album. De 18 låtarna är kanske några för många men lejonparten övertygar starkt.

Topp-3:

1. Disillusion
2. Pissing In The Wind
3. Once Around The Block

7/10

Joy Division – Unknown Pleasures (1979)

1. Disorder (3:32)
2. Day Of The Lords (4:49)
3. Candidate (3:05)
4. Insight (4:29)
5. New Dawn Fades (4:47)
6. She's Lost Control (3:57)
7. Shadowplay (3:55)
8. Wilderness (2:38)
9. Interzone (2:16)
10. I Remember Nothing (5:53)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #78

Brittiska postpunkarna Joy Division bildades i Manchester 1976 av Ian Curtis, Bernard Sumner, Peter Hook och Stephen Morris. Bandet, som skulle komma att bli enormt inflytelserikt, var tämligen nyskapande med sitt kalla och mörka sound. Ian Curtis dystra sång, Peter Hooks framträdande bas och Bernard Sumners utsmyckande gitarrer var bandets främsta kännetecken. Bandet hann släppa två album innan de upplöstes, detta till följd av Ian Curtis självmord strax före andra plattan Closer skulle släppas. Resterande medlemmar bildade därefter New Order som även de skulle komma att bli väldigt inflytelserika.

Debutplattan Unknown Pleasures fullkomligt vibrerar av nerv och passion. Detta är på allvar, ärligt och från hjärtat. Redan det oerhört snygga skivomslaget signalerar att det är något stort som erbjuds. Det som vid en första anblick kan te sig stelt och kantigt utkristalliserar sig efter hand till något charmigt och oemotståndligt. Även om det finns några spår som känns ofärdiga är det överlag ett mästerligt album och en milstolpe inom musikhistorien.

Till sist vill jag bara rekommendera alla som inte sett den briljanta dokumentären om bandet, gjord av regissören Grant Gee 2007, att göra slag i saken. En dokumentär som berör, själv satt jag som fastnaglad hela speltiden.

Topp-3:

1. Shadowplay
2. Disorder
3. Day Of The Lords

8/10

Bad Company – Bad Company (1974)

1. Can't Get Enough (4:16)
2. Rock Steady (3:46)
3. Ready For Love (5:01)
4. Don't Let Me Down (4:22)
5. Bad Company (4:50)
6. The Way I Choose (5:05)
7. Movin' On (3:21)
8. Seagull (4:06)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #77

Vid bildandet av Bad Company 1973 fick de epitetet supergrupp då medlemmarna härstammade från klassiska band som Free och King Crimson. Det självbetitlade debutalbumet blev verkligen en enorm succé och har till dags dato sålt otroliga 5 miljoner exemplar och är enligt RIIA det 46:e mest sålda albumet från 70-talet.

Bad Companys bluesrock må vara ytterst kompetent och effektiv men personligen blir jag inte berörd av detta för fem öre. Totalt intetsägande musik i mina öron och jag blir bara mest irriterad när jag nu för första gången tvingats genomlida plattan i sin helhet. Detta omdöme gäller inte bara enbart den extremt sönderspelade Can’t Get Enough utan det gäller i stort sett hela skivan. Några få undantag finns dock, som den snygga Ready For Love som i alla fall påkallar min uppmärksamhet i viss mån. I övrigt, tämligen meningslös musik.

Topp-3:

1. Ready For Love
2. Movin' On
3. Bad Company

3/10

Simon and Garfunkel – Bookends (1968)

1. Bookends Theme (0:32)
2. Save the Life of My Child (2:48)
3. America (3:35)
4. Overs (2:18)
5. Voices of Old People (2:07)
6. Old Friends (4:05)
7. Bookends Theme (2:35)
8. Fakin' It (1:23)
9. Punky's Dilemma (3:19)
10. Mrs. Robinson (2:17)
11. A Hazy Shade of Winter (2:17)
12. At the Zoo (2:22)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #76

Den amerikanska folkrock-duon Simon And Garfunkel bildades i New York 1964. Paul Simon var låtskrivaren och dessa låtar framfördes tillsammans med Art Garfunkel med patenterad stämsång som främsta signum. Produktionen skötte de själva tillsammans med Roy Halee.

Bookends var duons fjärde skiva och ett konceptalbum i två delar. Skivans A-sida behandlar tankar om åldrandet och B-sidan består av oanvända låtar avsedda för soundtracket till filmen Mandomsprovet. Bookends blev en stor succé och nådde Billboardlistans första plats och genererade fyra hitsinglar.

Albumet rankas av de allra flesta som en tidlös klassiker men så långt vill jag inte sträcka mig. A-sidan består enligt mig, förutom den briljanta America, mestadels av utfyllnadsmaterial. B-sidan däremot är pur magi från början till slut. Den stora hitsingeln Mrs. Robinson har jag starka känslomässiga band till då den spelades flitigt hemmavid i barndomen och kan ha varit mitt livs allra första favoritlåt (tillsammans med Rolling Stones (I Can't Get No) Satisfaction). Det slutliga omdömet blir därför något splittrat då skivans båda sidor skiljer sig så kraftigt rent kvalitativt. B-sidan är dock, som redan påpekats, ett sällan skådat mästerverk!

Topp-3:

1. Mrs. Robinson
2. A Hazy Shade of Winter
3. America

7/10

Echo And The Bunnymen x 2

Echo And The Bunnymen – Porcupine (1983)


















1. The Cutter (3:56)
2. The Back of Love (3:14)
3. My White Devil (4:41)
4. Clay (4:15)
5. Porcupine (6:01)
6. Heads Will Roll (3:33)
7. Ripeness (4:50)
8. Higher Hell (5:01)
9. Gods Will Be Gods (5:25)
10. In Bluer Skies (4:33)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #74

Echo And The Bunnymen har redan avhandlats tidigare i denna blogg då debutalbumet Crocodiles från 1980 recenserades (7/10). Ytterligare två av bandets album finns representerade i boken ”1001 album du måste höra innan du hör” och jag har valt att beta av båda dessa två här och nu.

Echo And The Bunnymen beskrivs ofta som ett band tillhörande postpunkscenen som florerade under tidigt 80-tal. Personligen tycker jag melankolisk pop är en bättre och mer passande beskrivning. Bandets största tillgång är tvivelsutan vokalisten Ian McCulloch som har en sällan skådad förmåga att trollbinda med sitt säregna uttryck.

Bandets tredje album Porcupine är något av en växarplatta men har trots massor av speltid inte utvecklats så mycket att det tillhör mina absoluta favoriter med bandet. Förutom att plattan är tämligen ojämn lider den av att experimentlustan påverkat bandets melodistyrka som normalt sett är deras signum. Ett stabilt verk men då bandet i normalfallet brukar skämma bort mig med magi sitter man ändå lite besviken i slutändan. I The Cutter och The Back Of Love känner man dock igen Echo And The Bunnymen när de är som bäst!

Topp-3:

1. The Cutter
2. The Back of Love
3. Heads Will Roll

6/10

Echo And The Bunnymen – Ocean Rain (1984)


















1. Silver (3:22)
2. Nocturnal Me (4:57)
3. Crystal Days (2:24)
4. The Yo Yo Man (3:10)
5. Thorn of Crowns (4:52)
6. The Killing Moon (5:50)
7. Seven Seas (3:20)
8. My Kingdom (4:05)
9. Ocean Rain (5:12)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #75

Ocean Rain är Echo And The Bunnymens fjärde platta. Denna spelades delvis in i Paris tillsammans med en 35 man stark symfoniorkester. Detta märks då deras melankoliska, mörka men ändå melodiska pop här är mer storslagen än någonsin. Rent kvalitativt är detta ett av, om inte deras starkaste, album. The Killing Moon är albumets mest kända låt men här finns fler kompositioner av samma überstarka kaliber. Ett genomstarkt album där Ian McCulloch briljerar med sin närvaro och nerv.

Topp-3:

1. The Killing Moon
2. My Kingdom
3. Ocean Rain

8/10

Hanoi Rocks – Back To Mystery City (1983)

1. Strange Boys Play Weird Opening (0:42)
2. Malibu Beach Nightmare (2:46)
3. Mental Beat (5:04)
4. Tooting Bec Wreck (6:11)
5. Until I Get You (4:37)
6. Sailing Down the Tears (4:09)
7. Lick Summer Love (4:21)
8. Beating Gets Faster (3:51)
9. Ice Cream Summer (5:11)
10. Back to Mystery City (5:02)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #73

Finska Hanoi Rocks bildades 1979 och skulle visa sig få ett enormt inflytande på 80-talets glam- och hårdrocksscen. Sitt stora erkännande fick de faktiskt först efter att bandet hade splittrats. Musiken har rötter i svängig rock ’n roll i stil med Rolling Stones men soundet färgas även med inslag av punk och rena popmelodier. Mellan 1984 och 1984 släppte bandet inte mindre än sex album. Efter trummisen Razzles död i en bilolycka (orsakad av Mötley Crües sångare Vince Neil) löstes bandet upp 1985 för att sedemera återupplivas 2001.

Back To Mystery City är Hanoi Rocks tredje platta och är trots den slicka produktionen och det proffsiga framförandet präglad av nyfikenhet och en rebellisk känsla. Plattan är fylld av sväng och melodikrokar som etsar sig fast. Personligen tycker jag inte skivan är så helgjuten att den kan tituleras mästerverk men de smittande kompositionerna och den oerhörda dedikation som genomsyrar framförandet gör den smått oemotståndlig ändå.

Topp-3:

1. Until I Get You
2. Malibu Beach Nightmare
3. Mental Beat

7/10

Lloyd Cole And The Commotions – Rattlesnakes (1984)

1. Perfect Skin (3:16)
2. Speedboat (4:37)
3. Rattlesnakes (3:28)
4. Down on Mission Street (3:49)
5. Forest Fire (4:39)
6. Charlotte Street (3:55)
7. 2cv (2:52)
8. Four Flights Up (2:37)
9. Patience (3:40)
10. Are You Ready to Be Heartbroken? (3:06)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #72

Lloyd Cole är en brittisk singer-songwriter som i början av sin karriär jobbade tillsammans med bandet The Commotions. Bandmedlemmarna träffade han när han studerade filosofi och engelska på University of Glasgow. Efter tre album tillsammans flyttade han till New York och fortsatte sedan att jobba som soloartist. Lloyd har själv nämnt Bob Dylan och Booker T. The MGs som stora influenser i början av sin karriär.

Rattlesnakes är bandets debutverk och rent textmässigt fyllt av litterära inslag såväl som popkultursreferenser. Musikaliskt är det sjukt snygg och sofistikerad gitarrpop med smittsamma melodier i en fenomenal produktion. De 12-strängade gitarrerna minner om The Byrds och är balsam för själen, en stil som brukar betitlas Jangle Pop. Det enda man kan anmärka på är att det kan bli lite för mycket av samma vara i det långa loppet även om den känslan ändå är marginell. Många hyllar detta som ett mästerverk, riktigt så långt vill jag inte sträcka mig även om det till största delen är ruggigt bra!

Topp-3:

1. Perfect Skin
2. Are You Ready to Be Heartbroken?
3. Patience

8/10