2005 års bästa album

På Sweden Rock Festivals messageboard pågår sedan länge en omröstningsserie över musikhistoriens bästa album. Jag har nu summerat mina omdömen för året 2005 och publicerar min lista även här:

2005

30. Royal Hunt- Paper Blood
29. Rammstein - Rosenrot
28. Phideaux - Chupacabras
27. Kent - The hjärta & smärta EP (EP)
26. Foo Fighters - In Your Honor
25. Kreator - Enemy of God
24. Heed - The Call
23. Arena - Pepper's Ghost
22. Kino – Picture
21. Bruce Dickinson - Tyranny Of Souls

20. Allen-Lande- The Battle
19. Depeche Mode - Playing The Angel
18. Sentenced - The Funeral Album
17. Kamelot - The Black Halo
16. Magic Pie - Motions of Desire
15. System Of A Down – Hypnotize
14. Paradise Lost - Paradise Lost
13. Bullet for My Valentine - The Poison
12. Morgana Lefay – Grand Materia
11. Coheed and Cambria - Good Apollo, I'm Burning Star IV, Vol. 1: From Fear Through the Eyes of Madness

10. Timeless Miracle - Into The Enchanted Chamber
Sugen på lite ostig melodiös Power Metal? Timeless Miracle har verkligen inte förändrat musikhistorien med detta skivsläpp men för de som med öppet sinne kan se bortom sina förutfattade meningar och inte slentrianmässigt avfärda det som på ytan kan ses som ”sån där jävla Power Metal” kan eventuellt hitta något av värde här. Själv tycker jag detta är ett alldeles briljant släpp inom genren då de besitter ett låtmaterial av guds nåde. Skivan kokar över av sjukt klistriga OCH kvalitetssäkrade melodier som har potential att förfölja lyssnaren för alltid. Vet inte hur många gånger jag lyssnat på Down To The Gallows och än har jag inte tröttnat…

9. Soilwork - Stabbing the Drama
Visst, Björn “Speed” Stridh hade här finslipat sin vokala förmåga ännu ett snäpp och låtmaterialets dynamik hade förfinats en aning. Dock anser jag ändå att Stabbing The Drama inte riktigt är i paritet med sina föregångare. Några av låtarna går lite på rutin vilket sänker helhetsintrycket. Briljansen i titelspåret, One With The Flies och Nerve går dock inte att förneka.

8. Masterplan – Aeronautics
Även om debutverket tveklöst är Masterplans största stund är inte kvalitetsgapet till dess uppföljare så stort som vissa vill påskina. Här fortsätter man med framgångsreceptet från debuten och det enda som skiljer Aeronautics från att erhålla samma höga betyg är ännu en tung best i stil och kvalitet med Soulburn. Skivans höjdpunkt är den makalöst snygga Falling Sparrow.

7. Nocturnal Rites - Grand Illusion
Fjärde kanonalbumet på raken och detta kan vara det bästa av dessa. Här radas melodiösa Metalhits upp som på ett pärlband. Fools Never Die, Never Trust och Still Alive är en mästerlig inledning, dock bibehålls kvaliteten ända in i mål.

6. Coldplay - X&Y
Då A Rush Of Blood To The Head var en liten, liten besvikelse lyckades Chris Martin med manskap med dess uppföljare leverera ett fantastiskt album fyllt av episk popmusik. Melodirikedomen är monumental på detta oerhört vackra och storslagna verk. Coldplays näst bästa platta, endast överträffad av det som komma skulle…

5. System Of A Down – Mezmerize
Välkommen till själva peaken i SOADs diskografi! Här slängs man mellan sjuka infall och sockersöta melodier som den självklaraste saken i världen. På detta album tycker jag dessa herrar fick ihop sitt intrikata pussel fullt ut och hela verket andas energi, dedikation och pur kvalitet. Ett essentiellt verk för alla musikälskare!

4. Riverside - Second Life Syndrome
Detta var mitt första möte med Riverside och som jag golvades! Den stora anledningen till detta var rysarlåten Volte-Face som jag fortfarande anser vara polackernas största stund. Dock är albumet bra till sin helhet och även om jag håller debutverket som något starkare är det ändå så oerhört mycket bättre än det mesta som släppts under detta decennium, vilket säger en del om styrkan i musikåret 2005.

3. Opeth - Ghost Reveries
Efter den något kalla, ondskefulla och bitvis svårgenomträngliga Deliverance (jag räknar medvetet bort Damnation här) var uppföljaren Ghost Reveries lite annorlunda med sitt varma och ”murriga” sound. Detta delvis förmodligen beroende på att Per Wibergs klaviatur har en tämligen framträdande roll. Deliverance var givetvis ett strålande verk men denna platta ser jag som något jämnare sett till helheten med höjdpunkter såsom Ghost Of Perdition och The Baying Of The Hounds. Ännu ett storverk från Mikael Åkerfeldt!

2. Kent - Du & Jag Döden
När den majestätiska öppningen av 400 Slag inleder Du Och Jag Döden vet man att det är ett mästerverk man har framför sig. Detta är Kents Magnum Opus som inte, varken förr eller senare, har eller kommer överträffas. Det hela faller ju på sin egen orimlighet, en teknisk omöjlighet helt enkelt. Soundmässigt låter skivan briljant, naket men ändå storslaget. Att Sami Sirviö här får maximalt utlopp för sina fantastiska gitarrmelodier är dessutom kronan på verket. En Eriksgata av svensk pop när den är som bäst!

1. Porcupine Tree – Deadwing
En rent formidabel uppvisning som sopar konkurrenterna av banan. Deadwing är fylld av ett oerhört varierat låtmaterial, allt framfört i yppersta klass med innerligheten och känslan i behåll. Här finns banne mig allt; skir pop i Lazarus, hårdrock i Shallow, progmetall i Deadwing, och sinnesjuk epik i de båda mästerverken The Start Of Something Beautiful och Arriving Somewhere But Not Here. Detta kan vara decenniets allra bästa platta även om Porcupine Tree har fler album som kamperar om titeln.