2006 års bästa album

Omröstningen på Sweden Rock Festivals messageboard fortsätter. Så här summerar jag det musikaliska skivåret 2006:

30. Black Stone Cherry - Black Stone Cherry
29. Sunstorm- Sunstorm
28. Sabaton - Attero Dominatus
27. Atomic Swing - The Broken Habanas
26. Mastodon - Blood Mountain
25. Wetton/Downes- Icon II-Rubicon
24. Wolverine – Still
23. Bloodbound - Nosferatu
22. Muse - Black Holes And Revelations
21. Frost – Milliontown

20. Warrant- Born Again
19. Tool - 10,000 Days
18. Dissection – Reinkaos
17. Danko Jones - Sleep is the Enemy
16. Hurt - Vol. 1
15. Sylvan - Posthumous Silence
14. Cloudscape- Crimson Skies
13. Jon Oliva´s Pain- Maniacal Renderings
12. Heavenly – Virus
11. Stone Sour - Come What(ever) May

10. Saga- Trust
Trots att Saga har levererat en del starka album även efter deras storhetsperiod (som t.ex. House Of Cards) var det först i och med Trust de lyckades förena det gamla och nya på ett fulländat sätt. De soundmässiga återblickarna till ”de fyra första” gör mig alldeles varm av glädje och Saga gör detta utan att låta daterade eller leva i det förgångna. De lyckas här helt enkelt hitta kärnan till det som gör Saga så sjukt jävla bra! Albumet är inte felfritt men höjdpunkterna är deras största på många, många år.

9. Mind's Eye - Walking on H20
Från ingenstans (för mig i alla fall) dök denna svenska akt med Daniel Flores i spetsen upp med detta sjukt starka album. Med lika delar progmetall och progrock, undersköna melodier och utsökta arrangemang föll jag som en fura. Walking On h2o är ett konceptalbum som behandlar evolution, religion, naturförstöring och oförklarliga fenomen. Ett koncept som på ett briljant sett illustreras av Mattias Noréns oerhört snygga skivomslag. Sahara In An Hourglass är min favorit på detta jämnstarka album.

8. Evergrey – Monday Morning Apocalypse
The Inner Circle var i min mening en ovanligt ojämn skapelse men på dess uppföljare lyckades de producera ännu ett helgjutet album. Här skalade man av de musikaliska broderierna och gick till kärnan i deras låtskrivande; tyngd, melankoli och melodi således. Inte riktigt i paritet med In Search Of Truth men bra nära.

7. Katatonia - The Great Cold Distance
Uppföljaren till den lysande Viva Emptiness saknar föregångarens extrema höjdpunkter men detta kompenseras med ett osedvanligt jämnt låtmaterial. Jonas Renkses återhållsamt likväl inlevelsefulla uttryckssätt är här starkare än någonsin. Ångestladdat, vackert och enormt njutbart på en och samma gång.

6. Falconer – Northwind
Med Mathias Blad åter i sättningen levererade Falconer sitt bästa album sedan den omtalade debutplattan. Och frågan är om inte Northwind till och med slår den på fingrarna. Mathias sjunger bättre än någonsin och låtmaterialet håller en extremt hög standard från start till mål där den svenska folkmetallshiten Himmel Så Trind är kronan på verket!

5. Pure Reason Revolution - The Dark Third
Ett album jag behövde väldigt lång tid för att greppa. Till en början var det bara en klart njutbar resa som inte riktigt ville gripa tag. Efter att ha sett de som förband till Porcupine Tree två gånger var det något som lossnade. Helt plötsligt uppenbarade låtarnas nyckel och jag föll som i trans. Bullitts Dominæ, Voices In Winter, The Bright Ambassadors of Morning etc, vilka oerhört hypnotiserande och briljanta låtar! Och det är fortfarande lika bra!

4. Amorphis – Eclipse
Med en ny sångare och frontman i form av Tomi Joutsen tornade helt plötsligt en ny musikalisk best upp sig för hela (nåja) världen. Från att vara ett klart dugligt band blev de något alldeles exceptionellt. Tomis förmåga att ömsom smeka, ömsom utöva brutalitet adderade ytterligare en dimension till deras melankoliska och melodistarka låtar.

3. Amon Amarth - With Oden On Our Side
Det känns som att Amon Amarth i och med With Oden On Our Side hittade sitt fulländade uttryck. Här bjuds man på stapelvara i form av briljanta riff och medryckande melodier. En aldrig sinande flod av hits inom genren som man omöjligen kan lyssna till stillasittande.

2. Khoma - Second Wave
Inte förrän jag såg ett oerhört energiskt och dedikerat framförande på Arvikafestivalen insåg jag denna skivas storhet till fullo. Låtarna på Second Wave skänker en sådan själslig berusning att det borde sättas åldersgräns på plattan. Vad mer behöver sägas, egentligen...?

1. Wuthering Heights- The Shadow Cabinet
Jag uppskattade förvisso föregångaren Far From The Madding Crowd men var inte någonstans förberedd på detta. The Shadow Cabinet är en veritabel melodiexplosion som vänder och vrider sig åt alla håll. Det som vid en första anblick kan kännas lite ”over the top” klarnar för varje genomlyssning för att sedermera utveckla sig till ett tidlöst verk som jag omöjligen kan tröttna på. Vilket driv! Vilken energi! Och återigen dessa makalösa melodier!