The Who - Who's Next (1971)

1. Baba O'Riley (4:59)
2. Bargain (5:34)
3. Love Ain't for Keepin' (2:11)
4. My Wife (3:41)
5. The Song Is Over (6:16)
6. Getting in Tune (4:50)
7. Going Mobile (3:43)
8. Behind Blue Eyes (3:39)
9. Won't Get Fooled Again (8:32)

Projekt "1001 album du måste höra innan du dör" - Album #13

Denna blogg kommer med allra största säkerhet skapa viss förvåning med jämna mellanrum. Jag kommer helt öppet blotta alla svarta musikaliska hål som jag de facto har. Den stora anledningen till detta att jag ända sedan liten parvel levt i det musikaliska nuet och därigenom negligerat en stor del av 60- och 70-talet. De sista åren har dock inneburit en stor förändring då suget efter att täppa dessa hål helt plötsligt uppenbarat sig.

Just The Who är ett dylikt band som man "borde" hört förr, men tills för några veckor sedan var min kunskap om bandet begränsad till My Generation och några låtar till. Ännu ett klassiskt fall där förutfattade meningar kommer på skam. Ty när Who's Next spelades för första gången satt jag som en fågelholk och skakade på huvudet. Detta är ju SJUKT bra!!!

Who's Next är bandets femte studioplatta och utgör resterna av en rockopera som aldrig kom att sättas upp. På detta album sökte bandet sig mot ett något mer hårdrocksinriktat sound. Det var också deras första experiment med synthar. Baba O'Riley må vara skivans mest kända låt men verkets stora crescendo sker i och med plattans avslutning. Storverken jag syftar på är Behind Blue Eyes och Won't Get Fooled Again, pur magi! Dock är detta en helgjuten skapelse som jag nästan redan spelat sönder trots att den införskaffades för bara några veckor sedan...

9/10

Spotify: The Who – Who's Next